Mitt i steget, Johan Westerholms blogg

En fråga om tid

2012-05-04T18:26:00.002+02:00

”Jag brukar inte vara så allvarlig här på FB, men i fredags när jag satt och åt lunch ringer Försäkringskassan och säger att du har blivit utförsäkrad. Då är det dags att bli allvarlig!” 

Så skriver Jimmy Fredriksson som förlorade sin dotter i cancer förra året i ett inlägg på Facebook som delats av tiotusentals personer och som rapporterats i ett flertal medier. Likheterna med det s.k. ”Klamydiabrevet” eller rättare sagt inlägget ”Sveket” på samma blogg är slående. Personligt, inte så välskrivet kanske, men från hjärtat. Något som berör samtidigt som det blir mer och mer uppenbart att något, som jag tror alla håller kärt, har gått sönder eller försvunnit. Medmänsklighet, sunt förnuft och solidaritet.

Regeringen, och dess förlängda arm Försäkringskassan, ter sig allt mer omänskliga och samhällsfrånvända. Jag kan fundera över hur tjänstemännen på socialfförsäkringsdepartement och försäkringskassa egentligen mår när de går till jobbet. Hur de står ut med att varje dag att behöva dansa efter Anders Borgs och Ulf Kristerssons pipa. Att steg för steg minimera de som bygger upp samhället, medborgarna, till att bli enskilda utbytbara subjekt i ett system som förut kallades samhälle men nu kallas intäktsbas. Samhället, något som består av människor för människor. Intäktsbas, där endast det mätbara med svarta siffror, inte röda, uppbär ett värde.

När gick detta sönder? Varför gick det sönder? Går det att laga? Blir det klart i tid innan samhället slits sönder? Innan misstron på det som vi har gemensamt blir så stor att vi vänder det ryggen?

Det är funderingar jag bär på idag. Jag funderar på hur det ska gå för mig i framtiden. Egen företagare och timvikarie med en reumatisk sjukdom. Så länge jag står upp och kan arbeta har jag ett värde men i mitt fall så har Stockholms Läns Landsting dragit in all förebyggande behandling. Varför? Det var inte vårdkostnaden i sig, det var ersättningen från Försäkringskassan som helt enkelt blev för dyr för samhället att bära. Detta innebär att för varje höst och för varje vår, då skoven kommer, blir jag allt orörligare. Små skillnader, jag vet, jag har hitintills inte behövt ställa in ett uppdrag sedan den förebyggande vården drogs in. Men. Det är bara en fråga om tid. Varje vår sedan fem år kan jag dra en suck av lättnad, en lättnad att klarat av ytterligare en vinter och kunna gå, stå och arbeta som en vanlig människa. En dag kommer jag inte kunna dra den sucken. Det vet jag. Det har läkarna redan kunnat konstatera. Det är inte en fråga om. Det är en fråga om tid. När den dagen kommer vet jag nu alltför väl att samhället, det vi byggt och finansierat tillsammans, inte kommer stå där. Jag står då ensam som egenföretagare. En av dessa bejublade matadorer som ska bygga framtidens Sverige. När jag inte, av sjukdomsskäl, kan hjälpa till att bygga mer så är jag förbrukad. Förbrukad, bespottad och anklagad för att vara lat. För att försöka beskriva allvaret än mer så har jag redan nu börjat handikappanpassa mitt hem. Jag vill kunna bo kvar och nu vet jag att jag har råd och kraft att göra det, den dag jag inte reser mig på egen hand längre så kommer ingen att kunna hjälpa mig med det. Inte det samhälle som en gång i tiden stod som garant för ett fullgott och fullvärdigt liv. Vet ni hur bisarrt det känns? Att för en yttre betraktare en frisk man förbereder sig och sitt hem för ett liv i rullstol? Men jag har inget val, och jag vet inte hur långt borta i tid detta tillstånd ligger.

Något har gått sönder i Sverige. Undrar om det går att laga…. för mig personligen är det numera bara en fråga om tid. Bara om tid. Inget annat. Om jag hamnar på rätt sida, eller fel sida. Och hur lång tid jag har kvar som hyllad samhällsmedborgare innan även jag hamnar bland de skyldiga till all världens elände som sjuk och lågpresterande.

Bara en fråga om tid.

SR/Ekot, Ab 1, 2, SVT, Dagens Arena, Östran, Martin Moberg,

Det sovande folket

2011-09-16T16:43:00.000+02:00

Socialdemokraterna har återkommande i riksdagen föreslagit förändringar i sjukförsäkringssystemet. Så sent som i juni röstade riksdagen för de rödgrönas utskottsinitiativ vilket tvingar regeringen att agera. Idag presenterar regeringen sina förslag.

- Sjuka människor far illa och hamnar i kläm med dagens sjukförsäkring. Riksdagsbeslutet från i somras tvingar fram åtgärder i sjukförsäkringen från regeringen. Vi får se vad detta innebär när vi ser förslagen i budgeten. Vi har sett flera löften från regeringen om förbättringar i sjukförsäkringen tidigare, men handling och konkreta förslag desto mer sällan.

säger Tomas Eneroth S, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet.

Seeing is believing, eller jag vill kunna se degen och bita i den för att tro på att den finns är ett annat uttryck. En hel del av de mest ömma punkterna bollar regeringen över till Försäkringskassan i en ny utredning. Jag anser att taktiken är uppenbar. De försöker köpa sig tid i hopp om att svenska folket och den samlade svenska journalistkåren till slut somnar in. Löften om förbättringar skjuts på framtiden och förpackas retoriskt på ett sådant sätt att vi förleds att tro att framtida utredningar kommer rätta till det som vi för dagen reagerar på. Och taktiken ser faktiskt ut att gå hem, sakta men säkert faller journalist efter journalist bort. Det är helt enkelt inte roligt att skriva om det i långa loppet och vem vill rapportera om statliga utredningar? Ungefär lika roligt som att rapportera live från en frimärksmässa.

På samma sätt som statsministern ville väcka det sovande folket ur sitt – vad han menade – ohälsosamma bidragsberoende och okritiska beroende av en stor välfärdsstat så vill samma statsminister sakta men säkert vagga oss till sömns. Vagga oss till sömns och att vi en vanlig dag enligt moderaternas förmenande okritiskt acceptera att sjuka faller ur systemet och hamnar i ren och skär fattigdom.

Taktiken är uppenbar. Statsministern önskar intet annat än en uttråkad journalistkår och ett sovande folk. Då kan han fortsätta omfördela de gemensamma resurserna så att de som redan har får mer och de som inte har får mindre. Utan granskning från den uttråkade journalistkåren och utan protester från det sovande folket. Statsministern får därmed som han vill, ett samhälle där ökande klyftor är normaltillståndet.

Media: DN 1, 2, 3, Ab, SvD, Expr, Sydsvenskan, NSD, Ab, LO-tidningen 1, 2, 3, DN Debatt, Martin Moberg, Peter Högberg, Wikipedia (Det sovande folket), Alliansfritt (Det sovande folket)

Socialförsäkringarna: Ibland blir det bra när politik och religion blandas

2011-02-22T07:51:00.000+01:00

Kyrkan har fått nog. Politikerna måste stoppa utförsäkringen av sjuka. I dag kommer Sveriges Kristna Råd att diskutera ett eventuellt nytt påskupprop för att kräva ändringar i sjukförsäkringsreformen rapporterar SR/Ekot.

Jag själv gick ur kyrkan för ett år sedan efter många års grubblerier, droppen som fick bägaren att rinna över var när en politiker (KD) – tillika präst – ville införa morgonbön i skola och framförde kritik mot dagens populärmusik när det fanns så många psalmer att lyssna på.

Nåväl. Att kyrkan sätter ner foten nu tycker jag är bra, och historiskt så har vi sett detta ske i andra länder när samhällsutvecklingen ibland gått för långt i att exploatera de svaga. Där har kanske inte kyrkan själva ett helt fläckfritt CV men ibland blir det riktigt bra. Som nu.

De som nu påstår att religion och politik inte skall blandas gör det lite för enkelt för sig vilket jag hävdat tidigare. De konkurrerar bägge nämligen om samma slutmål – det optimala samhället att leva i. Vi skall även ha klart för oss att många – de flesta faktiskt - politiska system och idéutvecklingar är sprungna ur olika tolkningar av allt från Toran över Bibeln till Koranen.

Ibland blir det galet nuförtiden när religion och politik blandas. Men den här gången blev det bra.

Skattesänkningarna: Var det värt det?

2010-11-18T08:32:00.000+01:00

Varje år dör mellan 50 och 60 personer på jobbet. Men det är inte hela sanningen. Arbetslivet fortsätter att skörda offer många år efter att den anställde har slutat jobba. I själva verket dör drygt 1 000 personer av arbetsrelaterade sjukdomar varje år rapporterar DN.

Arbetsmiljöverket presenterar i dag en så kallad kunskapsöversikt om den arbetsrelaterade dödligheten i cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar i Sverige. Men det finns en annan rapport, en som ger en grov översikt över kostnadsmassan som arbetsplatsolyckor. Och den förskräcker.

De beräkningar som arbetsmiljöverket gjort visar att arbetsplatsolyckorna, utslaget på hela arbetskraften, kostar samhället oerhörda belopp samtidigt som regeringen i allt större omfattning skär ner det förebyggande arbetet. Den senaste mandatperioden bröts den tidigare neråtgående trenden i samma takt som antalet arbetsplatsbesök minskade. Det senare som följd av regeringens beslut som ledde till en minskning av antalet arbetsmiljöinspektörer. Det vi ser är även ett resultat av att regeringen Reinfeldt som första åtgärd valde att lägga ner Arbetsmiljöinstitutet som ansvarade för långtidsstudierna utan att säkerställa att forskningen och utredningsresurserna togs över av annan aktör. Detta beslut gav eko i den akademiska världen och lärosäten som bland annat Harvard och Oxford ställde sig frågande för varför Sverige valde att kassera en unik och progressiv resurs med bevisade resultat för att kunna förebygga kostnader och mänskligt lidande relaterat till arbetet.

Det vi ser nu är effekterna av hur skatter kunnat sänkas. Det växer nu en annan kostnadsmassa som belastar den enskilde och vår gemensamt finansierade välvärd. En välfärd som redan idag är under press och som, om den ska bibehållas i nuvarande form, kommer kräva skattehöjningar på 13 kronor fram till 2035 enligt SKL beräkningar.

I min värld visar det sig att en del av regeringen Reinfeldts finansiering av skattesänkningarna är skadlig i ett kortare perspektiv vilket AV beräkningar visar. Eftersom det förebyggande arbetet nu rationaliserats bort som ett led att finansiera skattesänkningarna belastas andra system till men för den vanlige skattebetalaren. Det visar sig med all tydlighet att de som har arbete i och för sig var de som vann mest på skattereformerna, men det visar sig även att de som skadas i sina arbeten nu blir de som förlorar mest. Och jag kan idag undra lite om dessa enskilda tycker att det var värt allt detta när de nu helt i onödan går sjukskrivna med allt vad det innebär med vårdköer, minskad ersättning, förlorad hälsa och annat……

Socialförsäkringen: Om ordet solidaritet och att se människan

2010-11-14T07:54:00.001+01:00

Rigida tidsgränser har setts som ett av de främsta problemen med den nya sjukförsäkringen. Men vår nye socialförsäkringsminister måste fråga sig varför det som fungerar i resten av världen inte tycks fungera i Sverige skriver DN Debatt.

DN menar att en reformerad sjukförsäkring måste förses med tidsgränser. Utan dem kommer vi successivt att glida tillbaka till det system som rådde är huvudlinjen. Det enda som möjligen ska diskuteras är hur de ska dras och vilket utrymme till undantag de måste innehålla. För helt fyrkantigt kan det inte vara menar DN.

Och avslutar med

… trots sina brister är det i alla fall bättre än vad det varit.

Är det verkligen bättre? Jag ställer mig milt sagt tveksam. Att den förra var allt annat än bra kan jag hålla med om. Men vad bägge systemen har gemensamt är att de har vattentäta skott mellan huvudmännen – vården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas socialförvaltningar. Alla arbetar sekventiellt istället för tillsammans, undantaget de s.k. överlämningsmötena som nu inrättats. Vad är det för synsätt på människan frågar jag mig? Ett kolli som bollas över till nästa spelare?

Vad jag vill se är ett system som baseras på FINSAM. I praktiken innebär det att jag skulle vilja se alla aktörer, inklusive patient, samverka från första dagen på alla sjukskrivningar som sträcker sig över 30 dagar. 30 dagar är en lång tid som bekant. En process som innebär att alla tvingas samverka och bidra alla efter sitt behov och sin förmåga och inte invänta att nästa aktör tar vid. I denna form kan alla aktörer snabbt identifiera vad de kan bidra med för att underlätta den enskildes rehabilitering.

Vi kommer i sammanhanget osökt in på vad den enskilde kan bidra med och då närmar vi oss ordet ”solidaritet”. Peter Högberg har varit inne på detta ord tidigare och jag skulle vilja bidra med vad jag anser vara viktigt i just fallet med sjuk- och socialförsäkringarna.

Vi talar allt som oftast om en solidariskt finansierad sjukförsäkring. Denna försäkring är ett av de system som håller ihop samhället och det är av yttersta vikt att den fungerar. Utan denna försäkring kommer samhället på sikt delaminera. Men för att den skall fungera krävs att alla inblandade bidrar efter sin förmåga. Även den sjukskrivne.

Är det rimligt att inte ställa krav på den kraftigt överviktige med knä- och höftproblem att gå ner i vikt? Är det rimligt att inte begära av hjärtinfarktpatienten att den skall sluta röka? Dessa kommer även på kort sikt att överutnyttja systemen genom att förbehålla sig rätten till en livsstil som förlänger sjukperioden och ökar risken för ytterligare sjukskrivningar relaterade till dessa, i grunden, osunda vanor. Vanor som kost och annat som de medvetet valt. Och därmed medvetet – i vissa fall med det stöd som erfordras naturligtvis – kan komma tillrätta med. Jag hävdar att de individer som väljer att inte komma tillrätta med vad de själva kan göra för att minska trycket på såväl sjukvård som sjukförsäkring är djupt osolidariska med de som skulle kunna behöva längre sjukskrivningar eller mer vårdresurser.

Jag vet att detta är att sticka ut hakan men vi måste i vår förnyelse se till vad ordet solidaritet egentligen innebär. Vi har fastnat i resonemang kring den solidariska finansieringen och ser inte vilken form av solidaritet som kan få denna försäkring att fungera långsiktigt. Och vi måste i detta ta bort stuprören och det sekventiella tänkandet som råder idag och se individen som jag sökt beskriva. Känner sig individen sedd så tror jag mig kunna påstå att den enskilde inte har några problem med att visa solidaritet på det sätt jag försökt illustrera.

Sayd Qutb, Muslimska Brödraskapets kanske viktigaste ideolog, definierade dessa mekanismer i sitt paradverk ”Social Justice in Islam”. Han menar att kollektivet har ett ansvar att se om individens trygghet, men det innebär att individen har ett ansvar att bidra efter sin förmåga – inte bara i pengar utan även i egenansvar för det den råder över – till kollektivet. Allt efter sin förmåga.

Det kommer bli mycket intressant att följa Thomas Eneroths (S), ny ansvarig för dessa frågor i mitt parti, tankar kring detta. Jag vågar påstå att han kan bli minst lika framgångsrik inom detta område - som räknas till ett av de tyngre - som hans tidigare ansvarsområden.

Relaterat: Socialförsäkringsministern Ulf Kristoffersson i DN

Helena Rivìeres skiljda verkligheter

2010-11-08T12:34:00.001+01:00

Fallet "Annica" och andra sjukförsäkringshistorier i media har det gemensamt att de aldrig redogör för hela bilden. Därför blir debatten fel. Sjukförsäkringssystemet fungerar och någon "stupstock" finns inte. De som är allvarligt sjuka stannar kvar i försäkringen så länge det behövs. Det skriver Helena Rivière på Newsmill, tidigare riksdagsledamot, M, och tidigare ordinarie ledamot av socialförsäkringsutskottet.

Jaså?

Problemet som jag ser det är inte medias beskrivning. Senast i förra veckan redogjorde bland annat Expressen för 1 500 personer som aldrig – med nuvarande regelverk – kommer att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen. Det Helena Rivière medvetet inte redogör för är heller de idag 276 ”enskilda fall” som uppmärksammats av traditionell media. Detta ska jämföras med Helenas bild som baseras på boken ”Bidragskulturen” där författaren redogör för ett antal helt fiktiva fall. Författare? Inte oväntat Helena Rivière….. Helena skriver sedan följande i artikeln:

Det finns en självförstärkande kritik av sjukförsäkringen där medierna och oppositionen bidrar från var sin sida. Oppositionen grundar sina angrepp på reformen i exempel från berättelser om enskilda fall, och tidningarna tror sig vara helt rätt ute när de lyssnar till oppositionens understöd.

Helena missar helt medielogiken. Det oppositionen reagerat på är den allt entydigare bild av reformens misslyckande, det vore förmätet av oss att tro att vi kan sätta mediedagordningen. Vad Helena säger är att journalister och nyhetsredaktioner enkelt låter sig manipuleras av ett parti i uppenbar kris.

Nej. Helena Rivières artikel är inget annat än ett försök att lägga sin egen historia tillrätta. Hon kan inte se att 276 personers enskilda livsöden inte skapar ett mönster av en reform som är allt annat än human och skapar allt annat än ett klimat där människans förmågor tas tillvara. Hon tycker att de 1 500 personer – högst verkliga till skillnad från hennes egna fiktiva – kan bemötas med ren och skär lögn.

Helena Rivière och vi andra lever verkligen i skiljda verkligheter. Jag har min bild om vilken som är sann. Min uppfattning skiljer sig sannolikt i grunden från den Helena ger uttryck för. Men det är ju klart, hon har ju bevisligen författat sin på helt egen hand.....

Alliansfritt, Martin Moberg, Staffan Lindström

Hur många enskilda fall krävs det för att Alliansen ska ta ansvar?

2010-10-07T06:53:00.000+02:00

En man som sjukskrivits för depression fick beskedet av Försäkringskassan att han skulle tvingas arbeta heltid. Två veckor senare tog han sitt liv rapporterar bland annat DN. Ytterligare ett enskilt fall. Det är inte utan jag med viss vämjelse kan läsa replikväxlingen mellan en av Alliansens företrädare – centerpartisten Solveig Zander – och Försäkringskassans generaldirektör om bristerna i sjukförsäkringen.

Och jag måste ge Försäkringskassan rätt. De beskrev risken för problem i sjukförsäkringen i sitt remissvar inför reformen. Dessa synpunkter har Solveig Zander fått ta del av i egenskap av Centerpartiets talesperson i socialförsäkringsfrågor. Det är fel att skylla på Försäkringskassans handläggare, skriver de i en replik, utan pekar på att detta är – och förblir – ett politiskt ansvar.

Med ytterligare ett enskilt fall där samhället svikit, att läggas till mängden, så framstår Alliansens ansvarstagande som cyniskt. De tycks bara ha ett politiskt ledarskap för glada besked och soliga dagar. Det är symptomatiskt för Solveig Zanders agerande, hon väljer att skylla på andra som inte ens enligt vår regeringsform har ansvaret.

Hur många enskilda fall ska vi behöva se innan Alliansens ledarskap visar upp något som kan vara värt att hålla ens för den mildaste sommarvind? Eller är allt ledarskap baserat på Solveig Zanders typ av förnekelse och statsministerns osynlighet?

Alla dessa enskilda fall gör mig påmind om att de fyra år vi sett präglats av ett svagt ledarskap och ett bristande personligt ansvar. Det får mig att inse att vi står inför fyra år till av samma vara. Alla dessa enskilda fall, vem kommer bry sig?

Vem kommer ta ansvar?

Hur naiv är det tillåtet att vara?

2010-10-04T08:33:00.000+02:00

Läser via Alliansfritt Sverige om överdirektören Stig Orustfjords politiska naivitet. Eller ta bort politisk. Naiv räcker gott och väl. I valspurten gav han totalt åtta (8) olika besked om hur Försäkringskassan avsåg lösa Annika Holmqvists situation.

Men vem är denne Orustfjord? Som länsöverdirektör, vilket han kom närmast ifrån, i Stockholms län kom Stig Orustfjord att arbeta som landshövding Per Unckels (M) närmaste medarbetare och ställföreträdare. Orustfjord är med andra ord en man med djupa förbindelser med det statsbärande partiet som Moderaterna säger sig vara. Det är inte utan att jag känner en djup olust inför hanteringen av detta, med en bakgrund från politikens toppskikt borde han rimligen, om han kan uppvisa en normalbegåvning i övrigt, inse att detta var politik på högsta nivå i en valspurt.

Jag välkomnar en granskning av Orustfjord syn på tjänstemannarollen eftersom han nu är JO-anmäld. Skulle det ändå visa sig att han är så fruktansvärt naiv som han säger sig vara så bör nog Försäkringskassan söka sig efter någon som bättre kan fylla kostymen som Överdirektör anser jag.

En lek med ord

2010-09-30T19:58:00.000+02:00

Via Roger Jönsson och Peter Högberg kommer jag till Aftonbladet som kommenterar Moderaterna som arbetarparti. Det hela bygger på Moderaternas eftervalskampanj som rullar igång nu, en kampanj som direkt utmanar de övriga stödpartierna - främst Centerpartiet - i bland annat Västerbotten.

Låt oss reflektera lite över orden nu.

Moderat betyder betyder enligt SAOL (Svenska Akademins Ordlista) måttfull, hovsam, sansad och med en konservativ grundsyn. Ett Moderat Arbetarparti skulle då enklast, och för väljarna på en begriplig svenska, innebära ett måttfullt arbetarparti.

Vad innebär det då att vara bara ett måttfullt arbetarparti? Är det ett arbetarparti "så där lite lagom" eller bara ibland?

Innebär det försök som när SvD Ledarredaktion försöker ikläda sig rollen som arbetare? När de i sin retorik ger bilden av en måttfulla och sansade arbetare med konservativa värderingar glider in iförd en välstrukna murarskjortor med manschettknappar i guld, Fristadsbyxor med pressveck och välputsade arbetsskor från Arbesko, allt kompletterat med en hjälm i krom samt en svag, men ack så diskret knappt förnimbar, doft av Eau-de-Cologne i sitt rätt tafatta försök att sätta upp en trovärdig arbetarfasad.

Eller är det att tro på att sjuka människor blir friskare och mer arbetsföra bara för att de blir fattigare och att vården sorterar redan i telefonkön efter inkomst?

Jag funderar en del på detta. Och jag kommer följa det noga, för även fast vi har vår process just nu så vågar jag påstå att det måttfulla arbetarpartiet kanske inte riktigt greppat ordet arbetarparti. Ett arbetarparti ska vara öppet för alla men med just de reformer som Alliansen genomförde blir fler och fler lämnade utanför. Sjukförsäkringens effekter kommer fortsätta om inte Alliansens stödpartier, (FP), (C) och (KD), kan stå för sina utfästelser och hejda utvecklingen.

Så javisst, ett sådär lite lagom arbetarparti kan jag nog skriva under på att Moderaterna är. När det passar och om moderaterna själva får stå för urvalet. Då stämmer det nog.

I ett land som alla andra....

2010-09-24T11:58:00.003+02:00

Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord sa i fredags (18/9) till TV4 att det fanns alternativa lösningar i det uppmärksammade fallet med Annica Holmqvists utförsäkring. Trots detta står Försäkringskassan fast vid sin bedömning och Annica blir utförsäkrad.

– Vi har i dag gjort en JO-anmälan om tjänstefel när det gäller överdirektörens agerande, säger Ulf Björk, försäkringshandläggare hos IF Metall Södra Västerbotten.

Bra. Mycket bra. För Stig Orustfjords agerande som tjänsteman lämnar frågetecken efter sig. Det var just nämnde Orustfjord som med sina uttalanden och försäkringar lyckades vrida bort strålkastarljuset från den person som haft det högsta ansvaret för förändringarna i sjukförsäkringen. Statsministern.

Men vem är denne Orustfjord? Som länsöverdirektör, vilket han kom närmast ifrån, i Stockholms län kom Stig Orustfjord att arbeta som landshövding Per Unckels (M) närmaste medarbetare och ställföreträdare. Orustfjord är med andra ord en man med djupa förbindelser med det statsbärande partiet som Moderaterna säger sig vara. Det är inte utan att jag känner en djup olust inför hanteringen av detta. Och Jag välkomnar en granskning av Orustfjord syn på tjänstemannarollen.

Det är inte utan att detta är obehagligt. Att vi närmar oss det som Erik Ullenhag (FP) önskar. Vi blir ett land som alla andra. Med allt korrupt det kan innebära.....

Om Alliansens försvar av system istället för människor

2010-09-18T20:38:00.003+02:00

Regeringsbloggare och Flashbacktrådar smutskastar och misstänkliggör nu Emelies bägge blogginlägg. Blogginlägg som nu blivit världsnyhet och ger eko långt bortom den svenska valrörelsen.

Vad jag reagerar starkast på är med vilken skenhelighet regeringsbloggarna nu försöker skruva bilden. En bild att det är ojuste av oss att lyfta fram verkliga fall som beskrivs spontant med alldeles verkliga människoöden där folk de facto far illa. Alliansen har gått från att 2006 ha ett individperspektiv till att bli systemförsvarare. Där systemet, med alla dess kostnadsställen och kostnadsslag, är överordnat människan. När till och med Statsministern säger att det inte finns några perfekta reformer utan att göra något åt det är det ett tecken på med vilken cynism och människokyla Alliansen förändrar samhället.

Och statsministern, som vi knappast sett röken av i debatten och som vänder journalister ryggen när frågorna blir för obehagliga, bara beklagar sig är det ytterligare tecken i skyn. Han beklagade sig 2009 över enskilda öden, han beklagade sig under våren 2010 och han beklagar sig fortfarande. Problemet är bara att det är ungefär det enda han gör.

Det finns en jurist i Alliansleden som pekar på att det vi ser hända hos alla dessa verkliga utsatta inte borde ske enligt gällande lagstiftning. Men trots denna lagstiftning händer det bevisligen. Igen och igen och igen. Och vad blir Alliansens motdrag? De försvarar systemet och beklagar sig samtidigt som de tycker att när verkliga människor beskriver sin vardag att det är smutskastning.

Men det krävs mer än så. För all denna klagan från Alliansen hjälper inte om vi ska hjälpa de utsatta. Det krävs en förändring.

Imorgon är det dags, i övermorgon kan det vara försent.

Emelie1, emelie2, Emelie3, Aftonbladet, Kulturbloggen

Regeringen Reinfeldt: Bilden av Sverige förändras

2010-09-17T19:30:00.012+02:00

Det mesta är skrivet om Emelies mamma, Annika Holmquists situation. Att Försäkringskassan, helt i linje och inom ramarna med regeringen Reinfeldts proposition och regelverk kring vad den allmänna sjukförsäkringen skall omfatta. Ett beslut som Alliansens ledamöter i Riksdagen dessutom hade den dåliga smaken att applådera. Ett beslut som ytterst enligt regeringen Reinfeldt skulle finansiera skattesänkningar.

Men nu slutar det inte riktigt här. Emelies historia har nu nått en av USA:s största bloggar med 300 000 dagliga läsare, AmericaBlog.com, som drivs av John Avarosis. AmericaBlog är bland annat internationellt känd för att ha avslöjat BP:s manipulation av bilder i samband med oljekatastrofen i Mexicanska Gulfen och Johns artiklar följs av i princip samtliga internationella nyhetsbyråer. Skall nämnas att AmericaBlog var en av Obamas viktigaste opinionsbildare under presidentvalskampanjen 2008 vilket säger en del om genomslaget.

När nu AmericaBlog återger framför allt Aftonbladets beskrivning hur statsminister Reinfeldt flyr från journalisterna är det en bild som nu kommer kunna återges i internationell media om den store statsmannens hanterande av den lille medborgaren. Utöver detta så påbörjas rivningen nu, om vi inte kan reparera det, bilden internationellt av Sverige som välfärdsstat. Jag kan inte bry mig mindre om bilden av statsministern nu blir förändrad internationellt. Men Sveriges rykte som ett humant samhälle som väljer en annan väg är definitivt på väg att förändras.

Och för detta så bär regeringen Reinfeldt ansvaret. Och ytterst regeringschefen. Jag undrar stilla nu var Alliansens applåder är. Det är tyst. Väldigt tyst.

Kanske är det så att det inte var det som Fredrik Reinfeldt ville ha som eftermäle? Det är i alla fall detta som jag anser att han bland annat skall bli ihågkommen för. Att ha skapat ett system där människor med kroniska sjukdomar kastas ut ur skyddsnätet samtidigt som regeringsbloggare försöker klistra bilden av cynisk propaganda.

Hur kan ett människoöde, högst verkligt, bli propaganda? Är detta fejkat bör regeringsbloggarna kunna prestera bevis. Om inte annat bör de bekänna färg öppet och förklara varför Annika skall behöva utsättas för denna, av sina egna riksdagsledamöter så applåderade, hantering.

Bilden av Sverige förändras som sagt inte bara hemma utan även på den internationella scenen. Bilden av den lyssnande och erfarne statsmannen är allt annat än bilden av en modig och rakryggad man som inte flyr obehagliga frågor. När statsministern flyr reportrarna och inte kan försvara sina beslut när verklighetens människoöden hinner ikapp är det inget annat än bilden av en ynkrygg vi ser.

En man som går till val på att han är erfaren nu. En man som påstår att han representerar ett lyssnande ledarskap där han går sida vid sida med det folk som givit honom ett förtroende. Om detta vore sant skulle vi inte behöva åse hans ryggtavla och skosulor som är fallet idag. För det är det sista vi ser av honom när nu frågorna blir för obehagliga.

Och det är nu den bilden som kablas ut över världen. Ska vi tacka och vara stolta en gång till nu?

[EDIT 22:00]

Ytterligare tre internationella bloggar, varav en är världens mest lästa - Daily Kos - följer nu AmericaBlog. Washington Post har noterat detta vilket styrker förhållandet av såväl bloggens kraft som den solkade bilden av Sverige. Återigen Herr Statsminister: Det här klarade du av med bravur och med ett krumryggat ledarskap som trotsar all beskrivning.

[Slut Edit]

DN, Aftonbladet, SvD, Aftonbladet 2, TV4 nr 1, TV 4 nr 2, SR/Ekot , Aftonbladet 3,

Peter Högberg, Martin Moberg, Annika Högberg, Johan Ulvenlöv, Krassman, Marika Lindgren, Stefan Wikén, Ali Esbati, Anna Vikström

Det började som en skakning på nedre däck

2010-09-16T22:47:00.006+02:00

Min - och fler med mig - postade i morse om Emelies historia om sin mamma. Denna historia har nu nått media, här representerad av TV4.

Detta är konsekvenserna av det beslut som Alliansens ledamöter applåderade i riksdagen den 5 juni 2008.

Den strof som kommer till mig nu är om Titanics undergång, "det började som en skakning på nedre däck".... och resten vet vi nu efter att applåderna lagt sig. Annica är ett exempel. Det kommer följas av fler. Men det finns en annan väg. Vi väljer väg på söndag.

Annat: Alliansfritt

När DN krattar manegen

2010-09-09T07:01:00.003+02:00

I vintras spekulerades det vilt om vilka de politiska konsekvenserna av förändringen av sjukförsäkringen kunde tänkas bli. Kan reformen rent av bli det som gör att regeringen får lämna Rosenbad? Att döma av opinionssiffrorna tycks den borgerliga alliansen ha överlevt det som skulle visa sig bli mandatperiodens mest genomgripande reform. Och det trots slagsidan i rapporteringen skriver regeringsorganet DN idag på ledarplats.

Slagsida? När blev verkliga människoöden och faktiska tal en slagsida? När blev nya kriterier oväsentligt?

De framtida konsekvenserna för den allmänna sjukförsäkringen kan spåras om jag läser igenom vad som skrivits av olika, regeringen närstående, särintressen eller språkrör (som DN) under mandatperioden. Det finns en klart uttalad vilja att göra sjuk- och socialförsäkringarna mer "försäkringsmässiga". Och i sammanhanget är det inte ointressant att försöka bena ut vad som ligger i detta ovanliga ord - försäkringsmässig.

Försäkringsmässig, ja vad är det?

För en yttre betraktare ligger att vi är försäkrade mot risk för att vi själva eller arbetsgivaren erlägger en avgift. Men för att detta skall fungera i praktiken så hanterar försäkringsbolagen detta genom att värdera varje försäkringstagare individuellt. Låg risk och normativt beteende ger låg premie, hög risk eller icke normativt beteende ger högre premier. En försäkringsmässighet innebär även att jag kan teckna tillägsförsäkringar som till exempel i fordonsförsäkringen där jag kan få en hyrbil då min ordinarie är på verkstad.

I de privata sjukförsäkringarna som finns idag kan vi se hur detta hanteras. Svensk Handikapptidskrift har en belysande artikel om detta där man konstaterar att en del personer med funktionsnedsättningar blir nekade privata sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Andra kan teckna försäkring till en högre kostnad. En redan känd åkomma kan aldrig försäkras.

Vid en ökad "försäkringsmässighet" i den allmänna sjukförsäkringen kan vi därmed kunna se hur vissa grupper kan komma att exkluderas eller bli mindre attraktiva för arbetsgivaren om de avgifter som arbetsgivarna får en alltför stark individuell koppling. Premien, eller avgiften, kopplas till varje individs risk. En annan konsekvens som detta kan få är därmed kopplingen till den vård som kan erbjudas försäkringstagaren.

En annan faktor som nu DN vill fjärma sig från är grundskälen till reformen. De hävdar:

Ett annat problem med verklighetsbilden framkom i SVT:s utfrågning av statsminister Reinfeldt. Programledarduon hävdade att det är sjukskrivna och arbetslösa som genom försämrade ersättningssystem fått betala för de yrkesarbetandes jobbskatteavdrag.

Och här gör sig DN skyldiga till en historierevisionism av det grövre slaget. "Det kommer att resultera i att resurser frigörs och de kan vi använda till att sänka skatten för dem som har låga inkomster", sade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson till SvD den 15 augusti 2007.

Det finns mycket att orda om denna fråga. Men helt klart är att DN nu krattar manegen för att Alliansen ska kunna vrida om retoriken i denna fråga. Dessvärre har vi ganska god koll på vad Alliansen sa sig ha för grundmotiv vid mandatperiodens början. Bättre koll än DN i alla fall.

Om vad som bygger Alliansens arbetslinje

2010-08-22T08:34:00.008+02:00

Alliansregeringen har hållit arbetslinjen under mandatperioden. Risken med ett maktskifte är att reformerna undan för undan backas tillbaka skriver DN på Ledarplats idag. Och det finns fog att börja granska vad denna arbetslinje egentligen inneburit annat är ett nästintill papegojliknande upprepande av detta, och några fler av Alliansen anammade, ord. Och vad och vilka reformer som döljer sig bakom, och bygger innebörden av, detta ord.

Dela en kaka i tio delar. Ge en person sex bitar, låt 99 dela på resten. Så har realinkomstökningarna i USA fördelats de senaste 30 åren. 1976 till 2007 gick 58 procent till 1 procent av hushållen. ”Det är verkligen chockerande”, kommenterar före detta Världsbanksekonomen Martin Wolf i Financial Times (14 juli) och citatet kommer från en artikel på Aftonbladets Kultursidor skriven av Mikael Nyberg - väl värd tiden att läsa eftersom Alliansens skattesänkningar fördelats på ett snarlikt - men inte lika extremt - sätt .

Artikeln berör den svenska statens subventioner till banksektorn, som i Sverige är de högsta i världen efter Alliansens hanterande av finanskrisen, genom borgensåtaganden och hur dessa banker sedan ser på synen på fördelning och investeringar i till exempel sådant som kan ge långsiktig avkastning åt fler. Och det är därmed inte utan att jag reagerar rätt starkt på artikeln, det sätter Fredrik Reinfeldts artikel i DN tillsammans med David Cameron i ett tydligare ljus. De menar att vi i framtiden inte kommer ha råd med allt vi har idag. Att mer av vad som idag är samhällets erbjudande till medborgaren kommer i framtiden bli individens ansvar att lösa själv.

Alliansen har under denna mandatperiod genomfört tämligen omfattande förändringar i framför allt sjukförsäkringen, i förlängningen blir dessa förändringar logiska nu när statsministern själv sagt att vissa tidigare åtaganden från samhället blir individuella ansvar. Och däri ligger en konflikt som traditionell media missat, att vad blir nu konsekvenserna med en ökad "försäkringsmässighet" i sjuk- och socialförsäkringarna.

De framtida konsekvenserna för den allmänna sjukförsäkringen kan spåras om jag läser igenom vad som skrivits av olika, regeringen närstående, särintressen eller språkrör (som DN) under mandatperioden. Det finns en klart uttalad vilja att göra sjuk- och socialförsäkringarna mer "försäkringsmässiga". Och i sammanhanget är det inte ointressant att försöka bena ut vad som ligger i detta ovanliga ord - försäkringsmässig.

Försäkringsmässig, ja vad är det?

För en yttre betraktare ligger att vi är försäkrade mot risk för att vi själva eller arbetsgivaren erlägger en avgift. Men för att detta skall fungera i praktiken så hanterar försäkringsbolagen detta genom att värdera varje försäkringstagare individuellt. Låg risk och normativt beteende ger låg premie, hög risk eller icke normativt beteende ger högre premier. En försäkringsmässighet innebär även att jag kan teckna tillägsförsäkringar som till exempel i fordonsförsäkringen där jag kan få en hyrbil då min ordinarie är på verkstad.

I de privata sjukförsäkringarna som finns idag kan vi se hur detta hanteras. Svensk Handikapptidskrift har en belysande artikel om detta där man konstaterar att en del personer med funktionsnedsättningar blir nekade privata sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Andra kan teckna försäkring till en högre kostnad. En redan känd åkomma kan aldrig försäkras.

Vid en ökad "försäkringsmässighet" i den allmänna sjukförsäkringen kan vi därmed kunna se hur vissa grupper kan komma att exkluderas eller bli mindre attraktiva för arbetsgivaren om de avgifter som arbetsgivarna får en alltför stark individuell koppling. Premien, eller avgiften, kopplas till varje individs risk. En annan konsekvens som detta kan få är därmed kopplingen till den vård som kan erbjudas försäkringstagaren.

Mitt inne på Södersjukhuset i Stockholm finns sedan i maj 2009 en privat klinik. På det offentligt drivna sjukhuset behandlas patienter med privat sjukförsäkring helt i linje med Alliansens förändringar inom sjukvården i Stockholms Län, och om det nu är någon som missat det så är Filippa Reinfeldt sjukvårdslandstingsråd i Stockholm. Kliniken är den första i Sverige med avancerad behandling mot hjärtflimmer. Den ägs av Global Health Partner, GHP, ett svenskt vårdföretag, som bland annat har kliniker för behandling av fetma. GHP har upptäckt att det är brist på kapacitet när det gäller att bota hjärtflimmer samtidigt som köerna är stora. Kommer man i tid finns det 70 procents chans att bli helt frisk. Att kliniken hamnade på Södersjukhuset beror bland annat på att sjukhuset ligger långt framme i forskning om förmaksflimmer.

Det vill säga, de som behandlas för detta är de som har rätt försäkring och har råd att betala för rätt tillägg.

De som nu inte har försäkring kan i och för sig, i likhet med landstingen, köpa vård på "affärsmässiga villkor" av GHP. Och vad detta innebär kan den som är intresserad av läsa sig till i Aktiebolagslagen bland annat. Där affärsmässigheten ytterst handlar om aktieägarnas intressen.

Jag ser en stor risk i de rörelser som vi ser i den bakomliggande debatten om den allmänna välfärden. Att de resonemang om "försäkringsmässighet" som förs i framför allt neoliberala och konservativa kretsar inte når ut, eller konskekvensbeskrivs för väljarna tillräckligt väl. Och att den utredning som nu Alliansen sjösatt 2010 inte kommer bli klar innan valet är lika illa som förståerligt då de tendenser som finns bland regeringens särintressen rör sig i en "försäkringsmässig" riktning med mindre av solidaritet och långsiktighet och mer av individuella val.

Individuella val där även konsekvenserna av att inte uppfylla den försäkringsmässiga normen kan bli förödande för den enskilde om detta tillåts slå igenom. Ytterst är det detta som valet 2010 kan komma att handla om.

Ska vi verkligen lämna någon bakom oss? Och vad ska vi i så fall basera det urvalet på?

Bloggat om DN Ledare: Peter Andersson

Om innebörden i ordet ansvar och något om sjukförsäkringarna

2010-07-23T08:19:00.003+02:00

I Aftonbladet idag kan vi läsa om en kvinna som fallit mellan alla stolar som finns att falla i vaket efter Alliansens sjukförsäkringsreform. Hon befinner sig i ett ingenmansland där hon är för sjuk för att jobba men för frisk för att vara sjuk. Det senare en rätt märklig slutsats då hon tvingas äta upp till 30 tabletter smärtstillande per dag.

Alliansregeringen lovade, ja just det: lovade, att ingen skall behöva stå utan ersättning men det är just det kvinnan gör. Och jag kan tycka att listan på människor som far illa blir lite för lång nu, egentligen räcker det med att en person far illa för att det skall vara oacceptabelt.

Det är därmed logiskt att såväl Sjukförsäkringsministern som Arbetsmarknadsministern försöker vifta bort alla dessa livsöden med "inkörningsproblem" eller "det skulle vara fel uttala mig i det specifika fallet", det är ett sätt att försöka stänga världen ute. Ett annat trick, på lägre politisk nivå, brukar vara att skylla på myndigheterna, i detta fall Försäkringskassa och Arbetsförmedling. Det finns de som går på detta men tyvärr, i svensk förvaltningshänseende så vittnar detta sistnämnda om en djupt rotad okunskap hos de som påstår att myndigheterna skall lastas. Riksdagen beslutar om lagar, Regeringen ansvarar för tillämpningen genom att utge förordningar och inte minst viktigt, regleringsbrev. Myndigheterna gör med andra ord det som regeringen i all sin visdom och klarsynthet beslutat om.

Jag börjar bli rätt trött på alla dessa borförklaringar, hitintills i år har endast 370 personer slussats ut till riktiga arbeten av alla de som "omförsäkrats". Av drygt 12 000 "omförsäkrade" har nu hela 370 någon form av arbete utan stöd. 370 personer motsvarar ungefär tre procent. Ska vi ropa hurra nu? Det är dessutom okänt hur nära en utslussning dessa 370 stod, jag kan inte utesluta att dessa hade slussats ut även i det förra systemet.

Det kan dessutom vara dags att återigen påminna om de ursprungliga motiven bakom "reformen". Christina Husmark-Persson vitsordade 2007 att det var för att finansiera regeringens skattesänkningar och nu vet vi åtminstone ett antal som helt fallit ur systemen och därmed inte belastar dessa. Det kanske inte blir så mycket pengar som statskassan sparar in på den enskilde som dagens artikel handlar om men hur är det ordstävet går: "Många bäckar små....".

Jag börjar bli rätt trött på alla dessa bortförklaringar och urskuldningar nu, såväl från regeringen som från regeringsbloggare. Det är de facto så att Alliansen har majoritet i riksdagen, med denna majoritet som grund bildade Fredrik Reinfeldt regering 2006. Sedan den dagen har vi bara kunnat åse ett lagstiftnings- och reformarbete som trotsat alla beprövade erfarenheter och kännetecknas av slarv. Samtidigt har samtliga ministrar och regeringsbloggare skyllt på andra faktorer, oftast att det är sossarnas fel att den egna Allianspolitiken och reformerna slår snett.

Det vi ser av regeringens politik och retorik är inte att ta ansvar enligt mitt sätt att se det. Och det är just detta ord, ansvar, som statsministern säger sig personifiera och gå till val på när han nu söker nytt förtroende. Men vem vet? Väljarna kanske tycker att den behandling vi ser av enskilda människor som den i Aftonbladet nämnda är just att ta ansvar.

I så fall har Sverige blivit riktigt obehagligt.

Om arbetskador, arbetsmiljö och konsekvenser av en politisk agenda

2010-07-17T07:57:00.003+02:00

Det är nästan dubbelt så svårt för kvinnor som för män att få sina arbetsskador godkända hos Försäkringskassan. Ett skäl är brist på ny forskning. Men det riktas också kritik mot lagstiftningen rapporterar DN.

För åtta år sedan genomfördes en reform av arbetsskadeförsäkringen. Förhoppningen var att fler kvinnor skulle få sina arbetsskador godkända, men så blev inte fallet.

I stället visar nya siffror som Försäkringskassan tagit fram att det fortfarande är betydligt svårare för kvinnor att få sina arbetsskador godkända. Under första halvåret 2010 bifölls 23 procent av männens ansökningar och endast 13 procent av kvinnornas.

Försäkringskassan pekar på forskning och jag kan ge dem rätt. Oaktat vad vi kan anse om saker och ting i genus debatten så är det medicinskt vederlagt att mäns och kvinnors kroppar slits olika samt reagerar ibland olika på olika belastningar. Just kvinnors arbetsskador är ett lågprioriterat forskningsområde i allmänhet och efter att Lars Leijonborg som högskoleminister lade ned Arbetsmiljöinstitutet 2007 kom just denna forskning att prioriteras ännu långre ner.

Naturligtvis finns det ett systemfel, men systemfelet, med ovan nämda nedprioritering av dessa resurser under Alliansen så har det inte på något sätt blivit bättre. Alliansen har även dragit ner Arbetsmiljöverkets resurser för preventivt arbete, något som det ökade antal dödsfall i byggbranchen under de senaste två åren vittnar om.

I ljuset av de allt hårdare regelerna i sjukförsäkringen och de allt mindre resurserna till såväl forskning som preventivt arbete så blir regeringens arbetslinje allt tydligare.

En arbetare är inte något annat en en förbrukningsvara som har ett eget ansvar för sin egen arbetsmiljö. En arbetare råkar, för den som missat det, vara en människa av kött och blod och inte ett nummer på tillgångssidan i balansräkningen.

Det är en märklig människosyn som Alliansen står för. Antingen förstår man inte konsekvenserna av sina egna beslut, och det är illa. Eller så är det just det Alliansregeringen gör. Och då är riktigt skrämmande.

Var det värt det?

2010-07-16T09:29:00.002+02:00

Utvärderingarn av de av Alliansen nya sjukförsäkringsreglerna börjar nu komma. Av drygt 12 000 "omförsäkrade" har nu hela 370 någon form av arbete utan stöd. 370 personer vilket motsvarar ungefär tre procent.

Kommer ni ihåg motiven bakom "reformen"? Christina Husmark-Persson vitsordade 2007 att det var för att finansiera skattesänkningar.

Var det värt detta? De storskaliga effekterna har uteblivit, det är okänt om dessa 3 procent ändå hade fått ett arbete - det framgår inte i underlaget men jag kan inte utesluta att de låg i den fasen i det gamla systemet.

Men var det verkligen värt all oro, där läkare varnat för ökade suicidrisker, där folk fått vänta månadsvis på att rutiner för utbetalningar skall komma på plats? en väntan där eftersläpningar på tre månader inte varit ovanliga. Var det värt att oroa 12 000 personers psykiska hälsa med en reform som ingen, inte ens regeringen själva, kunde överblicka?

Och var det verkligen värt att helt negligera remissinstansernas invändningar? Där en i praktiken enig kår av instanser totalsågade regeringens handläggning som forcerad och illa underbyggt, en handläggning som gick på tvärs mot praxis.

Jag anser inte att Christina Husmark-Persson (M) skall hållas ensam ansvarig. Regeringen har ett kollektivt ansvar för fattade beslut och det börjar bli dags för den som fått ansvaret att bilda regering att ta sitt ansvar. Det följer liksom med jobbet som chef. Frågan är enkel:

Var det värt det?''

Svaret kommer att ge ett svar till, den om synen på människan.

SvD, SvD2,

Time for a change II

2010-06-28T13:27:00.001+02:00

Samtidigt som förtroendet för andra myndigheter stärkts något under samma period har förtroendet för Försäkringskassan mer än halverats sedan 1999 rapporterar SR/Ekot. År 1999 hade 36 procent stort förtroende för Försäkringskassan, förra året hade den siffran sjunkit till 16 procent. De 19 procent som hade litet förtroende 1999 ökat till 49 procent 2009.
Statsvetaren Helena Rohdén ser problem med att just Försäkringskassan har ett så lågt förtroende bland allmänheten.

–"Försäkringskassan har hand om väldigt stora delar av hela vårt socialförsäkringssystem med sjukpenning, föräldraförsäkring och väldigt stora transfereringar. Ur folkhälsoperspektiv är det väldigt, väldigt viktigt att den myndighet som sköter de här försäkringssystemen har ett stort förtroende för att man ska kunna bedriva en effektiv och trygg verksamhet som medborgarna känner tillit till".

säger Helena Rohdén.

Lägg ihop informationen med en annan artikel i Aftonbladet om utvecklingen i läkemedelskonsumtionen så utkristalliseras en annan vinkel på bilden av Sverige de senaste åren.

* 63 410 fler personer fick magsårsmedicin tre år efter den borgerliga valsegern jämfört med innan Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister.
* 35 000 fler var i behov av antidepressiva.
* 41 000 fler var i behov av blodtrycksmedicin

Det är inte någon ljus bild av Sverige som nu träder fram och jag bedömer att de hänger ihop. Förtroendet för trygghetssystemen sjunker, troligen har regeringens valhänta hantering av regelverken spelat in. Folk äter för att kompensera detta mer av antidepressiva och magsårsmediciner. Är det verkligen så det ska vara? Fortsätter denna utveckling så skulle inte jag bli förvånad över ytterligare centrifugalkrafter i samhället.

Time for a change.

Om utanförskapet och en misslyckad politik

2010-06-24T13:00:00.002+02:00

Det är i stort sett lika många nu som står utanför arbetsmarknaden som valåret 2006. Nya siffror från arbetsmarknadsdepartementet visar att det så kallade utanförskapet omfattar drygt 1,5 miljoner, då som nu rapporterar SR/Ekot. Regeringens viktigaste mål var att minska utanförskapet som medd andra ord tvärtom har ökat med drygt 6 000 personer de senaste fyra åren. Siffrorna kommer från arbetsmarknadsdepartementet som sammanställt underlag om framför allt arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade. De visar att "utanförskapet", det vill säga de i åldern 16-64 år som står utanför arbetsmarknaden, ökat med 6 528 personer.

Det blir därför logiskt när statsministern nu låter påskina att ”8,5 procent är en mycket låg siffra”. När han tillträdde, skall tilläggas, var 6% massarbetslöshet som i det läget beskrevs som monumental.

Men nu kommer han inte undan, när hans eget departement visar en ökning och hans finansminister målar världen i ljusa färger hjälper inte det. 1,5 miljoner i utanförskap – med en allt större andel ökande långtidsarbetslösa ungdomar är det inte längre en illusion. Vad han än påstår.

Vi kommer få höra finanskrisargumentet igen var så säkra. Men är det finanskrisens fel att vi under samma tid sett en galloperande prisökning av bostäder i städerna? Är det finanskrisen som skall lastas för att de 10 procent som haft högst inkomster fåt dela på nära hälften av de ofinansierade skattesänkningarna i reella tal? Är det finanskrisens fel att politikerna i Stockholms läns landsting var nära, innan Ilija Batljan slog stopp, att försnilla 9 miljarder kronor av Stockholmarnas gemensamma skattemedel?

Nej. Det är en misslyckad politik för helheten. Inte mer, men heller inte mindre.

Privata Affärer, Aftonbladet,

Claes Krantz, Rosemari Södergren, Peter Högberg, Fredrik Pettersson

Om statsministern och historien som kom ikapp

2010-06-05T21:26:00.006+02:00

När jag med lite oväntad hjälp och inspiration gräver i riksdagens arkiv finner jag en motion inlämnad 2006. En helt och hållet rakt igenom fantastisk och stimulerande läsning. Den är bitande i sin kritik mot sittande regering det året och det finns en och annan formulering som tål att tittas på en gång till. En hel del kan återanvändas på fler än ett sätt nu fyra år senare, valåret 2010. Jag inleder med att citera sammanfattningen:

"Det går bra för Sverige, men inte för hela Sverige och inte heller för alla i Sverige. Vi ser å ena sidan en god tillväxt, stigande produktivitet, en utrikeshandel som visar betydande överskott och ökande investeringar. Även statens intäkter ökar snabbt tack vare växande konjunkturkänsliga intäkter från kapitalvinster och företagsskatter. Trots de goda tiderna biter sig arbetslösheten fast på rekordnivåer. Det samlade utanförskapet ligger på nivåer som Sverige bara upplevt i spåren efter 1990‑talets bankkris och under depressionsåren på 1930‑talet. Totalt står över 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än de skulle kunna. Det finns också allvarliga brister i viktiga välfärdsverksamheter som skola, sjukvård och rättsväsende".

Beskrivningen skulle mycket väl kunna vara från idag när konjunkturinstitut och Riksbank konstaterar ökande produktivitet, ett överskott i utrikeshandeln och ökande investeringar. Men. Problemställningen är densamma fast skillnade idag är att vi har en arbetslöshet på 9.8 procent istället för runt sex procentenheter året när motionen skrevs, 2006.

En arbetslöshet som alltmer biter sig fast, idag förs 140 personer varje dag över från statistiken arbetslösa till posten ”långtidsarbetslösa”. Same, same but different – vägen tillbaka blir såväl längre som tyngre för varje dag för den sistnämnda gruppen.

En riktigt spännande detalj hittar jag på sidan 16 där avsnittet som ska definiera alla som befinner sig i det då av Per Schlingmann nymyntade uttrycket ”utanförskap”. Där kan vi hitta följande tabell:

Tabell 5.1 Utanförskapet, arbetsmarknads- och sjukdata, avrundade tal

Den som skrev och lämnade in denna motion 2006 tar, för dramaturgins skull, med den grupp som vår nuvarande statsminister benämner, och försöker vifta bort, som illusorisk arbetslöshet. Det är i ovan tabell för att vara mer precis posterna: Latent arbetssökande, studenter som sökt arbete och Undersysselsatta.

Men varför är då denna fyra år gamla motion över huvud taget värd en egen postning? Skälet är enkelt. Det är precis samme man som lämnade in denna motion för fyra år sedan med alla bakgrundsbeskrivningar, formuleringar och beräkningsgrunder och som idag, när verkligheten är ikapp, så förtvivlat i sin nya roll och med sitt faktiska ansvar försöker bortse från att den finns och pladdra bort alltihop.

Hans namn är Fredrik Reinfeldt, han var moderat oppositionsledare 2006 och är statsminister idag. Motionen, Fi 8 2005/06, hittar du i Riksdagens arkiv.

Och nu går vi vidare, på sidan 21 finns nästa intressanta skrivning, under punkterna på vilka åtgärder som skall vidtas för att komma tillrätta med arbetslösheten och utanförskapet ville vår nuvarande statsminister genomföra följande:

"Bättre matchning på arbetsmarknaden: AMS måste reformeras och avpolitiseras för att säkerställa att arbetsmarknadspolitiken inriktas på att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Genom att AMS får en mer självständig ställning, tydligare mål, större möjligheter att prioritera mellan olika åtgärder och en enhetlig myndighetsorganisation kan matchningen förbättras. Arbetsmarknadspolitiken måste också inriktas mer på åtgärder som leder till permanenta anställningar i näringslivet".

Hur gick det med det här egentligen? Snarare tvärtom skulle jag säga. Eftersom regeringen Reinfeldt har agerat helt på tvärs mot andemeningen i denna motion. Med att skära bort 75 procent av alla de åtgärder, som till exempel riktad arbetsmarknadsutbildning för att anpassa arbetskraften till industrins behov har AMS bara haft tre verktyg, Fas 1, Fas 2 och Fas 3. Där arbetsgivare i Fas 3 får betalt för att ta emot arbetslösa för okvalificerade arbetsuppgifter. En sådan som jag fick reda på häromdagen var en markägare som tagit emot tio arbetslösa ungdomar som han satte att plantera granplantor. Och han fick ersättning för att sätta var och en av dessa ungdomar i arbete.

Detta hade väl varit i sin ordning skulle man kanske kunna tycka. Om det inte vore för en liten liten märklig, men inte oväsentlig, detalj. Hans granne fick inte denna möjlighet utan var tvungen att betala marknadsmässiga löner för motsvarande arbetsinsats ett år tidigare. Hans granne är allt annat än nöjd dessa dagar med vår regering eftersom de med sin innovativa arbetsmarknadspolitik i ett slag satte skogsbrukets marknadslagar helt ur spel.

Jag kommer att återkomma till denna motion, det är sällan jag haft så rolig och givande läsning. Och det är sällan jag hittat något så brännande aktuellt trots att den har några år på nacken. För hur var det nu som talesättet löd?

Vi skriver alla vår egen historia, ibland går det bättre - ibland sämre.

Claes Krantz har borrat djupare än de flesta, läs!

Jag har inte glömt....

2010-05-30T20:04:00.002+02:00

Vid årsskiftet tvingades 14667 lämna sjukförsäkringen. De hade slagit i det nya taket för maximalt antal dagar med sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Hittills har 5104 personer skickat in nya ansökningar till Försäkringskassan, vilket motsvarar 35 procent av gruppen. Var femte har sökt rehabiliteringspenning och resten har sökt sjukpenning. Förutom dessa har 500 personer också sökt förtidspension på grund av sjukdom från årsskiftet fram till 26 maj vilket inalles då gör att 40 procent av de som ”omförsäkrades” nu igen slåss mot systemet. För de hamnar mellan stolarna nu, för sjuka för att arbeta och för friska för att vara sjuka.

De som nu säger att vissa smällar får man ta när man reformerar ett system kan gärna personligen få förklara detta för kvinnan som intervjuas i Expressen. Eller göra som Gunnar Axén (M) och PR-konsult när han inte är riksdagsledamot behandlade enskilda sjuksrikvna.

Ett system som Alliansen sade sig reformerat med stor framgång. De gjorde det under applåder och ordföranden i socialförsäkringsutskottet, moderaten Gunnar Axén, drog sig inte för att från sin upphöjda maktposition desavouera enskilda sjukskrivna på Aftonbladet debatt med tillmälen som att dessa sjukskrivna ytterst inte vill försörja sig själva. Jag har inte glömt detta, det påhoppet går alltför långt, var alltför lågt och kan ge en ledtråd till vad hans parti är på väg. I synen på människan, i synen på samhället och förstärker hans ordförandes tal om illusorisk arbetslöshet, lata ungdomar samt en del annat som vi säkert kommer att återkomma till.

Jag kan hålla med om att det förra systemet inte var bra alls, antalet sjukskrivna som fick förtida pension var på tok för högt och nådde sin absoluta topp under ministären Bildts sista år, först därefter bröts den trenden. Men i en alltför långsam takt. Men är detta en rimlig väg att gå? Om nu tendensen håller i sig över helåret så innebär det i praktiken att 22 000 omförsäkrade av 55 000 kommer att bollas mellan systemen att ”prövas mot hela arbetsmarknaden” och behöva säga upp sig från deltidstjänster som fungerat för den enskilde för att gå ut i en osäker framtid.

Jag tycker därför att det är bra att Peter Johansson på sitt röda berg håller denna debatt vid liv. Han har visat att han inte glömmer, det gör inte jag heller. Och var så säkra, de 55 000 familjer som i år kommer komma i handgriplig kontakt med de av Alliansen beslutade, och applåderade, rehabiliteringskedjan kommer inte heller vara svåra att påminna.

Expressen 1, Expressen 2

Nu är jag ilsken på riktigt

2010-05-22T07:55:00.006+02:00

För drygt ett halvår sedan exploderade bomben under deras terrängbil i Afghanistan. Den afghanske tolken dog och samtliga fyra svenskar i bilen skadades svårt. De svenska soldaternas kamp fortsätter – men nu mot Försäkringskassa rapporterar SvD och DN. Ersättningen uteblir eftersom de inte, på grund av sina skador, kunnat inställa sig personligen på Arbetsförmedlingen, allt i linje med de av Riksdag och Regering beslutade regelverken.

Nu vill jag även göra tydligt att (S) inte på något sätt motsätter sig en anständig veteranpolitik, Försvarsministern vill göra detta gällande men tycks inte läst igenom (S) underlag ordentligt.

Jag kan inte med ord beskriva ilskan nu. Och detta fall kommer sannolikt sända chockvågor in i Rosenbad. För som reformens ivrigaste försvarare säger (inklusive DN Ledare):

På det stora hela var nämligen reformen bra hävdar dess tillskyndare, men vissa kommer att hamna i kläm var inte bara DN:s reaktion, det är även Alliansens försvarslinje. Lite grann av ”vissa smällar får medborgarna vara beredda att ta”.

Den här effekten är jag inte beredd att ta. Och vad som kommer att hända nu blir väldigt intressant att följa rent konstitutionellt. För vi har inte ministerstyre i detta land, ingen minister (utom Utrikesministern) får ingripa i enskilda fall eftersom myndigheterna är självständiga och skall endast agera inom de regelverk och regleringsbrev som riksdag och regering beslutat om. Och sommaren börjar närma sig, allmänna motionstiden har gått ut samt att vi nu passerat det magiska datum för att riksdagen skall hinna behandla propositioner innan riksdagsåret är slut.

Att våra soldater inte kan lita på att samhället står för sina åtaganden när de kommer hem riskerar inte bara de enskildas motivation, det riskerar hela den framtida rekryteringsgrund som den nya personalförsörjningen vilar på. Utöver detta krävdes det ett särfall som detta för att skapa möjligheter att regeringen skall börja vakna och se ”vilka smällar befolkningen får ta” för det hafsiga och slafsiga beredningsarbetet kring sjukförsäkringarna.

Effekterna lyser nu som en 5 000 W halogenstrålkastare i ansiktet på den som vågar se. Men det kommer inte hjälpa soldaterna som nu i det specifika fallet måste slåss ett andra, helt oförskyllt, krig. Ett krig mot regeringen Reinfelds fantastiskt genomarbetade regelverk där ansvarig minister, socialförsäkringsministern, anser att arbetet på alla sätt är väl genomfört.

Innan var jag förbannad i största allmänhet på med vilken tafflighet regeringen skött sjukförsäkringsreformen. Nu blev jag faktiskt riktigt ilsken. Får vi höra det igen av ansvariga ministrar? Att vissa smällar får man ta? Vågar de ta de orden i sin mun, och framför allt, vågar de inom ramen för de beslut som drabbat nu 44 000 andra sjukskrivna i år - särbehandla dessa soldater?

Varsågod, här kom chansen på silverfat. Har någon i regeringen någon ryggrad, ta den.

Aftonbladet / DN /SvD / Expressen / SvD2 / Aftonbladet2 / DN2 / SvD3 / Expressen2 / DN3 / Krassman

Under strecket
____________________________________________________

Hanna Bergstedt om ungdomsarbetslösheten

Spegel, spegel på väggen där

2010-05-20T21:29:00.003+02:00

Regeringen får nu kritik för hur man genomförde ändringarna i sjukförsäkringen. Det gick för snabbt när de nya reglerna började gälla för två år sedan, anser Riksrevisionen. Ansvarig minister, Christina Husmark-Persson (M) vill inte kännas vid kritiken utan skyller, inte speciellt förvånande, på Försäkringskassan och påstår att dessa har varit med under hela perioden.

Granskningen visar att dock med all önskvärd tydlighet att regeringen inte gav Försäkringskassan tillräckliga förutsättningar att införa rehabiliteringskedjan på ett bra sätt, vilket gav negativa konsekvenser för tillämpningen av regelverket under de första månaderna efter införandet. Även de regeländringar inom sjukförsäkringen som gjorts därefter har präglats av kort förberedelsetid.

Försäkringskassan klarar för närvarande inte att hålla rehabiliteringskedjans tidsgränser, även om utvecklingen går åt rätt håll. Riksrevisionen bedömer också att Försäkringskassans IT-stöd är otillräckligt för de beräkningar som behöver göras till följd av regeländringarna. Dessutom uppfattar Försäkringskassans handläggare att vissa begrepp i regelverket är otydliga, vilket riskerar leda till olikabedömningar

Återigen gör tyvärr regeringen Reinfeldt en tänjning på historiebeskrivningen. Riksrevisionen tittar främst på de korta remisstiderna, tre veckor, där regeringen efter en massiv press från såväl opposition som mediia samt social media ”lade till” en rad undantag och kompletteringar som ingen varit delaktig i.

Vi får heller inte glömma att Christina Husmark Persson i direktsändning påstod att inga remissinstanser heller varit kritiska. Allt emedan i praktiken samtliga framfört grava invändningar på såväl process som innehåll.

Regeringen Reinfeldts avtryck i historien blir med detta allt solkigare och sorgligare. Och ansvarig minister ger med sitt svar på Riksrevisionens kritik idag röst till det jag kommer komma ihåg från denna mandatperiod. En faiblesse att skylla ifrån sig så fort verkligheten avviker från kartan. Och det har den snart gjort varje dag.

Detta beteende förstärks av Gunnar Axén (M), ordförande i socialförsäkringsutskottet som menar i SVT:s Debatt att ”7 av 10 omförsäkrade nu kunde hitta en väg tillbaka till arbetslivet”. Omförsäkrad är, per definition, en person som blivit av med sin sjukförsäkring efter ett förutbestämt antal dagar och - oavsett hälsotillstånd - skickats till arbetsförmedlingen. Även den gode Axén faller in i regeringen Reinfeldts fixningar och trixningar. Allt för att förhärliga sin egen historia och kanske må lite bättre när man ser sig själv i spegeln.

Men det är bara en spegelbild de ser, verkligheten ter sig dessvärre annorlunda för de som drabbats.

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som mest tänjer på sanningen här..... svaret är tyvärr givet.

SR, Alliansfritt,

Bloggat: Björn Johnsson, Ego 1, Ego 2, samt Ett Hjärta Rött som är den som kan den här debatten bäst och naturligtvis Marika med siffror som beskriver det hela.

Sent ska syndaren vakna

2010-05-19T21:27:00.004+02:00

Så har det hänt. Den borgerliga majoriteten i socialförsäkringsutskottet har börjat få kalla fötter nu. Ersättningen för långtidssjukskrivna som har ett arbete, borde höjas. Det är allianspartiernas talespersoner i riksdagen nu överens om.

Gunnar Axén (M), en av reformens ivrigaste försvarare och densamme som anklagade en enskild sjukskriven på Aftonbladet debatt från sin upphöjda position som socialförsäkringsutskottets ordförande faller in i kören av borgerliga politiker som nu underkänner sitt eget arbete.

Sent ska syndaren vakna heter ordstävet. I min värld bör dessa nymornade politiker istället skämmas välförtjänt. Det bästa de kan göra i den här situationen är att somna om. Men det lär inte hända dessvärre. Det vi ser i detta beteende är det politiska djurets absolut sämsta sidor.

SR/Ekot har tidigare berättat att de som har en anställning missgynnas kraftigt när de flyttas över till arbetsförmedlingen efter en lång sjukskrivning. Centerpartiets Solveig Zander är en annan av de borgerliga ledamöterna som applåderade sitt beslut och som av en händelse numera tycker att det är orimligt att långtidssjukskrivna som har ett jobb ska förlora på det.

– Det är katastrof att det ska vara på det här sättet. Det här måste ändras så fort det bara går.

Det skulle ha ändrats så fort man fick nys om det här om de inblandade lyssnat på kritiken från remissinstanserna. Men det är ju klart, det handlar om de cirka 44 000 människor som i år kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen, enligt regeringens nya regler. Och det kan visa sig valavgörande......

Edit 100520 kl 06:30

.... och extra intressant blir det att skåda de politiska krumbukterna nu från borgerligt håll när Aftonbladet rapporterar om en man som, enligt dom i Kammarrätten, borde prioriterat Arbetsförmedlingen istället för akutsjukvården. Enligt Kammarrätten har Arbetsförmedlingen agerat korrekt när de följt regeringen Reinfeldts regelverk.

Bloggat: S-Buzz, Martin Moberg och Alliansfritt Sverige samt Sveriges Radio om sjukförsäkringen:

Under strecket:

Alexandra, och jag håller med. Att få vänner för livet är det som jag kommer komma ihåg bäst från valrörelserna 2009/2010