Avram Burg har i dagens NY Times en artikel där han påpekar just detta, ”The Holocaust is over, we must raise from the ashes” är en mening som sammanfattar även min syn på Israels problematik. En problematik som inte bara omfattar den interna demokratin som tycks vara på tillbakagång utan även den allt starkare tendensen att vilja omgärda sig med ja-sägare. Stater som i allt väsentligt kammar Benjamin Netanahus regering och aggressiva tonläge medhårs. Det senaste exemplet är hämtat från idag då Israel nekade på söndagen inresa för en rad utrikesministrar som skulle ha deltagit i ett toppmöte i Västbanken. Detta uppger såväl israeliska som palestinska källor och Israels agerande skall, bedömer jag, ses i ljuset av att den Palestinska Myndigheten (PA) nu förbereder ett erkännande från FN:s Generalförsamling då USA blockerar Säkerhetsrådet. Med att göra bi- och multilaterala relationer så svåra som möjligt för palestinierna så hoppas sannolikt Israel på att skrämma bort stater som ännu inte bestämt sig för ett erkännande eller inte.
Konsekvenserna av att använda visum-vapnet mot alliansfria stater blir smärtsammast för Palestinierna då nu Malaysia, Indonesien, Bangladesh och Kubas biståndsarbete riktat mot framför allt Västbanken nu måste avbrytas. Israels användande av sitt veto isolerar inte bara dem själva utan blir till men för enskilda palestinier som då nekas den utveckling som dessa biståndsprojekt skulle kunna leda till.
Jag anser att detta beteende bör föranleda en principiell diskussion om vår egen position gentemot Israel. Jag vill absolut inte se att vi avbryter våra diplomatiska förbindelser, inte heller att vi börjar göra inskränkningar på det breda utbyte vi har idag men jag vill att vi i och med dagen avbryter det militära samarbete vi har med Israel. Vi exporterar inga vapen till Israel idag då de per definition är en ockupationsmakt men vi importerar avsevärda volymer ammunition och annat som ligger i teknikens framkant. Genom vår import av krigsmateriel från Israel så håller vi den israeliska vapenindustrin under armarna och bidrar därmed indirekt till en repressiv regim som ockuperar samt annekterar mark i strid mot folkrätten.
Det finns med andra ord goda skäl att både ta tag i en principiell diskussion om hur vi ser på olika staters beteenden samtidigt som vi inte skall fortsätta bidra till ockupationsmakters förtryck och isolering av folkgrupper.
För Israels del? De måste bestämma sig. Om de ska leva kvar i förintelsens aska eller ska de bli en del av sin samtid.
