Newsflash: Fortfarande ingen försvarsminister

on måndagen den 9:e april 2012

Att vara folkpartist på 1980-talet innebar allt som oftast att byta åsikt stup i kvarten. Oftast helt utan synbara skäl så kunde en folkpartistisk dogmatisk inställning till sin omvärld över natt bytas mot en pragmatisk. Och tvärtom. Det visar sig nu att Allan Widmans nyvunna insikter har föga eller ingen förankring hos vice statsminister Jan Björklund. Allan Widmans utspel anser Peter Johansson vara en testballong med Jan Björklunds goda minne men jag tror personligen inte det. Jan Björklunds utförsgåvor, genom att under 2011 måla upp ett förestående invasionshot från Ryssland samt hans omlokalisering av tolv stridsvagnar, utan besättning, till Gotland föranleder inte några förhoppningar i den riktningen.

 Allan Widmans utspel kan tvärtom vara just en soloåkning där han vill spänna musklerna inför stats-, finans- och utrikesministrarna med en alldeles egen, och framför allt realistisk, säkerhetspolitisk analys. Genom att läsa på, en egenskap som inte präglat hans företrädare inom området. Det är nämligen rätt anmärkningsvärt att vi fortfarande inte har någon försvarsminister. Det tycks inte vara någon direkt publikrusning till positionen, normalt besätts vakanser inom regeringen inom ett par dagar i allmänhet. De tyngre taburetterna inom något dygn om avgången varit känd tidigare. Sten Tolgfors avgick den 29 mars men beslutet fattades, enligt väl underrättade källor, senast kl 1330 den 28 mars. Vi har idag stått utan försvarsminister i 11 dygn.

 Det jag reagerar på är att, trots en del kompetenta kandidater såsom Henrik Landerholm och Anna-Karin Enström, ingenting har hänt. I varje fall som nått allmänhetens ögon och öron. Det är tyst och skälet till tystnaden kan bara vara ett, det har gått upp för de tidigare kanske intresserade att försvarsministern inte alls är den tunga post som den varit tidigare. Departementet, vilket är allmänt känt i politiska kretsar i kvarteren runt Riksdagen samt i myndigheter som Försvarsmakten, FOI, FRA och MSB, fjärrstyrs sedan 2006 från Finansdepartementet ner på enskilt kostnadsställe. De säkerhetspolitiska analyserna sker numera på Finansdepartementet på Drottninggatan och inte på Försvarsdepartementet på andra sidan kvarteret, Jakobsgatan. Med dagens ordning kommer inga kandidater ur A-laget att vara intresserade, återstår numera B-laget där Allan Widman sitter på avbytarbänken och väntar. Väntar på att en annars medioker karriär som riksdagspolitiker skall kunna krönas med en ministerpost som medioker och fjärrstyrd. Detta förklarar Widmans utspel anser jag. Att ta hem trupperna över natt skulle innebära en skön besparing i en rad med kostnadsställen och den kombinerade minister Borg skulle gnugga händerna av förtjusning.

 Så nej, detta är ingen testballong. Detta är ett resultat av att nu har försvarspolitikerna ur B-laget börjat reagera på att alla som har någon kompetens kommer med ”Tack- men nej tack” - svar till en prestigefull post. B-laget ser en chans att kröna annars mediokra karriärer med ett prestigefullt avslut som de annars inte haft möjlighet till. De, likt Widman, ser sin chans och börjar nu febrilt hoppa upp och ner samt vifta med armarna för att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skall uppmärksamma dem. De hoppas på chansen nu när ingen annan tycks vara intresserad. Därav titeln på inlägget:

Newsflash: Fortfarande ingen försvarsminister. Nu på sitt 11 dygn, jag tror nog vi får vänta ett tag till. Vad tror ni?

SR,
Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser