En obehaglig debatt

on fredag 6 april 2012

Misshandeln på Kortedala torg av en 60-årig man har resulterat i en rad olika reaktioner. KD-politikern Caroline Szyber dammar av förslaget om en civilkurage-lag och på Avpixlat behövs det bara ett kortare nedslag för att skapa en bild över hur denna misshandel väcker känslor som hat och förakt.

Jag har, under en mycket lång tid, funderat mycket över detta. Dels vilket misslyckande som präglat och fortfarande präglar integrationspolitiken, dels över fenomenet SD i den svenska politiken. SD är, anser jag, en logisk konsekvens av de övriga partiernas oförmåga att både beskriva samhället som väljarna uppfattar det och kunna göra något åt de samhällsproblem som väljarna upplever. Vi har fått in krafter som SD och även Nationaldemokrater för våra underlåtelsesynders skull. Några av de som kanske är mest skyldiga är fortfarande de mest drivande i debatten, en debatt som präglas av ett akademiserat storstadsperspektiv. Eller kanske ännu mer ett innerstads- och patricierförortsperspektiv.

Mig veterligen så finns det bara en socialdemokratisk politiker som till fullo förstår vidden av problemet och de möjliga lösningarna. Det är Anna Kettner. Varför? Hon bor i Rinkeby. Att som etnisk svensk och född in i den socialdemokratiska nomenklaturan sticker hon ut. Hon bor sedan många år i Rinkeby och har en mycket god kunskap om integrationspolitikens realiteter till skillnad från väsentligt mer tongivande opinionsbildare som Mona Sahlin som valt att bo i den välmående förorten Nacka. På bekvämt avstånd från fördomar, kriminalitet, hatbrott, hedersrelaterad misshandel etc. etc. Mona Sahlin förs fram som en orädd förebild emedan Anna Kettner skyfflats undan och förlorade all makt och inflytande vid det senaste valet. Varför det kan jag fråga mig. Sannolikt för att Kettners stöd är som starkast i Rinkeby, bland de som lider av effekterna av vårt misslyckande samtidigt som hon är obekväm i sin kritik. Bättre för partiet att fortsätta akademisera frågan utifrån en hälsosam distans. En distans som inte bara omfattar sträckan Rinkeby – Riksdagshuset utan i praktiken ett distanserat förhållningssätt från den politiska nomenklaturan visavi resten av landet.

 Igår kväll åt jag middag hos några nya vänner i Ställdalen. Ställdalen är en gudsförgäten plats i norra Örebro län. Med sina dryga 500 invånare finns idag endast en kiosk kvar. Banker och annan service har dragits in till tätorterna Kopparberg och Ludvika sedan mycket länge. Denna lilla ort hade sannolikt fortsatt att passera mitt medvetande utan större avtryck om det inte vore för att det gamla hotellet numera drivs som flyktingförläggning sedan november 2011. Ytterligare en i raden i kommunen. Hotellet ligger centralt i tätorten och med mellan 40 och 100 korttidsboende flyktingar så har karaktären på orten förändrats över natt sedan den 12 november i fjol. Boendet är förenat med stora brister där tjugo personer tvingas dela på en toalett. Det krävs ingen större fantasi för att ana sig till hur detta förändrat livet i Ställdalen. Hur ser då detta samhälle ut? Vad finns att bygga på och vad är det som präglar det dagliga livet? I kommunen som helhet, Ljusnarsbergs kommun, kan vi konstatera att de har idag ett av landets högsta ohälsotal. Prognosen för 2011 är att 11 personer blir utförsäkrade. 11 personer utförsäkrade i en kommun med 4 931 invånare eller omsatt i reella tal 11 personer av de 2 400 i kommunen som är i arbetsför ålder. Ljusnarsberg har även en hög arbetslöshet. I vecka 40 (november) 2011 var 106 personer registrerade som öppet arbetslösa vid Arbetsförmedlingen. 33 av dessa var registrerade som långtidsarbetslösa. I motsvarande vecka 2010 var 143 personer öppet arbetslösa och 35 var registrerade som långtidsarbetslösa. I åldersgruppen 18-24 fanns i vecka 40 2011 26 personer i jobbgaranti för ungdomar. I motsvarande vecka 2010 var 32 personer inskrivna. Skall sägas även att en tredjedel av kommunens invånare är över 65 år att jämföra med rikssnittet som ligger på knappt var femte. Andelen med eftergymnasial utbildning hos invånarna mellan 25 och 64 år är bland männen 12 % och bland kvinnorna 22 %, vilket kan ses i relation till hela landets andel på 34 % för män och 42 % för kvinnor. Medelinkomsten för kommunens förvärvsarbetande är 218 000 kr per år medan hela landets förvärvsarbetande har en medelinkomst på 261 000 kr per år.

Fram träder en bild av en kommun och ett samhälle i djupaste kris, ett samhälle där rädsla och hat kan slå rot. Det är därför inte direkt förvånande att SD här fick 9,6 procent i valet till riksdagen 2010 men bara 5,8 procent i valet till kommunfullmäktige. SD är starka men väljarna vill inte, ännu skall sägas, föra fram dem lokalt. Ännu skall sägas, jag tror dessvärre om det vore val idag så skulle siffrorna se annorlunda ut och då inte direkt till de övriga partiernas fördel. För något har hänt sedan valet 2010 i kommunen. Som jag skrev öppnade flyktingförläggningen i Ställdalen först 2011. Och det som nu kommer att ske inom en snar framtid är att vi kan se framför oss ytterligare stora grupper av flyktingar på väg in i samhällen som Ställdalen, Kopparberg, Katrineholm och andra, samhällen med högre arbetslöshet än rikssnittet. Nästa stora grupp kommer från Somalia och ni kan ju börja fundera på hur dessa samhällen kommer att påverkas. Och hur folkopinionen kommer att påverkas.

 Hur bemöter vi som socialdemokrati detta? Hitintills har vår problembeskrivning, som jag skrev, präglats av en akademiserad distans. Ett obegripligt språk och ett fördömande över främlingsfientligheten. Vi har som parti valt att ”kvotera in” personer med utländsk bakgrund på våra listor men det är ungefär allt. Vi har inte tagit tag i grundproblemen i samhället, vi har levt i en tro att bara vi kvoterar in personer med politiskt korrekt etnicitet så löser de problemen åt oss. De kommer inte kunna göra detta, det är faktiskt både naivt och rätt oförskämt att tro det. Det är framför allt direkt obegåvat att tro att dessa, i allt väsentlig och övrigt, skickliga politiker ska lösa den fråga om främlingsfientlighet som vi andra i vår passivitet, oförmåga och nu gryende rädsla skapat.

Jag har en del tankar om en socialdemokratisk integrationspolitik. Dessa kommer jag att utveckla på sikt men jag anser att jag måste börja i problemformuleringen. En problemformulering som väljarna kan känna igen sig i och inte den vi har hänvisat till hitintills. En problemformulering som inte har sin bas hos företrädare som lever på en behaglig distans från de dagsaktuella problemen. När jag hör dessa företrädare försöka slingra sig ur situationen med argument som ”var finns medmänskligheten?” och ”vi måste visa solidaritet” så är det låga argument som har lite eller föga kopplingar till den vardag som väljare i Ställdalen, Kopparberg, Katrineholm och alla dessa samhällen lever i.

 Vi måste ta matchen. Vi måste börja att ta den mot oss själva, innan vi är klara med den så kommer vi inte kunna möta vare sig väljare eller politiska motståndare. Svårigheterna med denna utmaning är att debatten är kantad med så många tabun och så mycket skuld att steget mellan att vara samhällskritisk och hamna i en främlingsfientlig eller antisemitisk position är kort. Alltför kort. Och med den utveckling vi ser utanför Stockholm blir den definitivt inte längre.




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser