Jag tänker inte bända mer i det uppenbara ledarskapsproblem regeringen har, snarare tar jag vid där debatten inom regeringen är. Oljan i Arktis. Högintressant för att kunna köpa världen tid. Det är ingen hemlighet att olja är en ändlig resurs och att västvärlden trots denna kunskap inte gör större ansträngningar än den gör för att ställa om till en rimligare livsstil med bättre hållbarhet. Oljan är än så länge nödvändig eftersom den med sitt relativt sett höga energiinnehåll är lämplig för bland annat västvärldens krav på persontransporter och frihet. Bilen.
Vi har inte, trots att Stefan Löfven ställt sig öppen för en bred energiöverenskommelse, fått igång vare sig samtal eller debatt kring energin och framtiden. Än mindre så talas det om bredare forskningsprojekt i ämnet. Jag finner det märkligt, mycket märkligt, att de politiska partierna – som alla vill ha ett mandat, - så fullständigt negligerar denna fråga som ytterst handlar om vår livsstil. En livsstil som i västvärlden är i allt väsentligt beroende av olja och kärnkraft.
Handen på hjärtat nu:
Vad i din livsstil, som är energikonsumerande, är du beredd att avstå ifrån? Bilen? Kaffet? Att ha 20 grader och inte 16 grader inomhus? Drar vi det lite längre, vilket vi faktiskt bör göra, så kan vi börja se till saker som vår livsmedels och textilimport. Från vänsterkanten, det vill säga (MP), (S) och (V) hörs stigande kritik mot hur Carl Bildt hanterar krisen i Mellanöstern i allmänhet och det dagsaktuella Libyen i synnerhet. Nu hörs som sagt kritik mot honom även inom regeringen. Och jag läser dessa uttalanden mot vår hållning med stigande antipati. Inte mot innehållet – det känns relevant om än senfärdigt – men mot avsändarna som nu slår in på populismens väg. Populismen. Och varför senfärdigheten? Där är vi alla medskyldiga. Du och jag i vårt tysta medgivande.
För de som inte har läst Marianne Fredriksson kan jag rekommendera hennes böcker. I denna kontext boken ”Blindgång” från 1992. I den finns ett avsnitt där en av bokens centralgestalter – en sjökapten som arbetar på tankfartyg – håller ett affekterat anförande för ett antal miljövänner som protesterar mot hans arbetsgivare. Han ber dem vända sig om och se på parkeringen. Han påminner dem om att dom alla kom i egna bilar som de förväntade sig köpa till låga priser och köra till låga bränslekostnader. Han beskrev vilka arbetsförhållanden som gällde för de som försåg dessa miljövänners hem med bekvämligheter. Arbetsförhållanden som låg långt borta från arbetsmiljölagar, kollektivavtal och miljömedvetenhet.
Till er som nu kritiserar oljeutvinning i känsliga miljöer - den historiska och den nutida – bör sätta sig ner och se sig om i sitt hem och sin vardag. Kaffekoppen på väg till jobbet – hur kom den till? Vilka intressen har haft inverkan på att just du skall kunna köpa den på Seven-Eleven för en överkomlig summa? Bensinen i tanken eller det numera allt vanligare E85? Du gnäller över priset men har ingen tanke på vilka förhållanden och vilken miljöpåverkan som varje liter orsakat. Du förfasas över oroligheterna i Egypten och biotoperna i Arktis men väljer att se bort från det faktum att egyptisk bomull är belagd med strafftull till EU om de börjar sy upp skjortor vilket gör att de inte kan utveckla sin industri eller att du kan sätta dig ner i din importerade bil och ta den till jobbet eftersom kollektivtrafiken skulle innebära en tio minuters försening hem. Ingenting av det du ser av importerade varor hade du kunnat köpa om det inte fanns klyftor och profitörer i världen. Eller olja för transporter. Inte något av detta hade kunnat glädja din vardag om inte diktaturer och storkapital tillåtits forma den globala handelspolitiken. Men om detta vill du inte tala eller ens tänka. För det skulle rasera bilden av dig själv som den gode.
Det vet Carl Bildt. Det vet jag. Och det är därför din förfasan över diktatorer som Ghadaffi, Mubarak, Ben Ali eller bolag som Coca Cola, Nestlé eller Shell och alla dom andra smakar så illa idag. Varför? För med handen på hjärtat, jag vet nämligen att du inte är beredd att offra ett endaste dugg av det som förgyller eller gör din vardag möjlig. Inte kaffet, inte bomullsskjortorna, inte de färska tomaterna, ingenting. Och det är dessa behov och krafter hos dig som utnyttjas av andra – personer och företag – för att göra just din vardag möjlig.
Tänk på detta. Allt har ett pris – så även vår egen moral och trovärdighet. Carl Bildt – och alla andra utrikesministrar före honom oavsett partifärg - försvarar nämligen bara den rätt vi tar för självklar. Att leva det liv vi lever idag på andras bekostnad utan att behöva bemöda sig att tänka på vårt eget ansvar.
Därför: Innan vi har en konsensus över att vi skall sänka våra krav på levnadsstandard och innan vi med full kraft börjar ställa om vårt samhälle så måste vi, för att kunna fortsätta leva det liv vi lever, utvinna den arktiska oljan och bygga ut kärnkraften. Vi har, innan vi ändrat oss i grunden, inget annat val än att gå vidare och börja utvinna den arktiska oljan. Inte innan du och jag blir överens och går från ord till handling och förändrar vår livsstil.
