SR/Ekot rapporterar om hur regeringen, den förra ministären Persson och den nuvarande ministären Reinfeldt, agerat i relationen med Saudiarabien och svensk vapenexport. Nu ska jag vara riktigt provokativ. Jag ser faktiskt ingen dramatik i det förutom att jag kan ha vissa synpunkter på den bakomliggande politiska analysen.
Saudiarabien är, trots familjen Sauds starka grepp om statsapparaten, inte en stabil diktatur. Salafiderna är inte helt förtjusta i hur familjen Saud praktiserar Koranen, inte heller wahhabisterna med vilka Ibn Saud i mitten på 1800-talet slöt en pakt, en pakt om maktdelning där wahhabisterna tog hand om Korantolkningen och familjen Saud om den världsliga makten, den som kallas för politik.
För vad är egentligen vapenexporten? I min värld är den är ett säkerhets- och handelspolitiskt verktyg. Vi behöver alla verktyg vi kan för att dels säkerställa vår livsstil men även ge sådana som Jan Eliasson manöverutrymme och acceptans för att kunna få den typ av uppdrag han har blivit utnämnd till. Allt annat är naivt. Alla andra versioner, att det skulle helt och hållet vila på kompetens och sakargument, är djupt osanna. Sverige är, trots sin storlek och sitt geostrategiska läge, en röst som många lyssnar på i världen. Ibland släpps vi in i rum före regionala stormakter som Frankrike och Tyskland. Det beror inte på vår välfärdsmodell, det beror inte på att Olof Palme (S) en gång var världens samvete, det beror inte på den stora personliga uppskattning som Göran Persson (S), Jan Elisasson (S) och Carl Bildt (M) röner i de internationella samfund och mer slutna sällskap där internationell säkerhet debatteras.
Det beror på att vi har något att erbjuda.
FOI, Försvarets Forsknings Institut, är en av världens ledande fristående institut som har kompetens att forska kring och analysera andra nationers kärnvapenprogram, av den anledningen var det ingen slump att Hans Blix fick förtroendet att leda kärnvapeninspektionerna i Irak. FOI kompetens kring så kallad "teknisk underrättelsetjänst" är vida känd och respekterad. Och den forskningen är beroende av att vi har en försvarsindustri, Carl Bildt ingrep till och med här om året för att säkerställa att FOI erhöll erforderliga anslag. Varför? Han är beroende av resultatet för att kunna betala biljetten.
Försvarsindustrin skapar därmed tillsammans med FOI en av de biljetter som krävs för att vi ska kunna få tillträde till de rum där internationella beslut fattas. Hur cyniskt det än kan vara så förhåller det sig faktiskt på det sättet, att tro något annat är väl naivt och en övertro på de egna argumenten visavi den realpolitiska verklighet vi lever i. Andra verksamheter skapar även de biljetter till dessa rum, informationen från FRA är ett sådant exempel men det finns fler.
Jag är därför förespråkare av en vital, men kontrollerad, försvarsindustri som verktyg för vårt politiska ledarskap i likhet med dagens ordning. Allt för att fortsätta få tillträde till de rum där internationell säkerhetspolitik debatteras och ventileras och därmed en möjlighet att påverka en global utveckling till en humanare världsordning. Utan dessa inträdesbiljetter så får vi annars vackert stå utanför och ta det som erbjuds.
SR/Ekot, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, AB, AB, Expr, Expr,
Bloggar: Alliansfritt, Tokmoderaten
Inträdesbiljetten
Johan Westerholm on tisdagen den 6:e mars 2012
