Vi måste, anser jag, åter till energidebatten och försöka lösa frågan om långsiktiga villkor för den svenska industrin och de svenska väljarnas elkonsumtion. Varför är inte svårt att begripa, de svenska kärnkraftverken har uppenbara problem att hålla driften igång under rätt årstid samtidigt som vi nu ser hur den tyska verkstads- och stålindustrin påverkas av den tyska statens beslut om snabbavveckling. Bolaget Krefeldt Steel, fram till för två veckor sedan ägt av Tysklands ledande industrikoncern ThyssenKrupp, kommer att lägga ned innan årsskiftet och skicka 400 stålverksarbetare ut i arbetslöshet.

En arbetslöshet som inte borde vara möjlig i det tyska industriklustrets hjärta i de lägre delarna av Rhenlandet. Nedläggningen beror inte på ökade lönekostnader utan främst på att Krefeldt fick se sina energikostnader tredubblade sedan det tyska beslutet att snabbavveckla kärnkraften. Allt enligt Der Spiegel.

De företag som nu under tidspress skall utveckla förnybar energi för den tyska marknaden klagar numera alltmer högljutt, flera av dem har redan gått i konkurs. Skälet? Ironiskt nog de allt högre energipriserna. Klagomålen från såväl arbetsgivare som fackliga organisationer på Angela Merkel och Förbundsdagens brist på färdriktning och fokusering på energifrågorna ökar markant. Tyska industrijobb försvinner till marknader som kanske inte kan erbjuda lägre löner men däremot stabilare, och billigare, energi..

Ett av de absolut tyngsta argumenten från de som anser att även Sverige nu skall snabbavveckla kärnkraften är ”Kan Tyskland, kan vi”. Problemet är att Tyskland kan inte. Kan inte utveckla alternativa och förnybara energikällor med rätt leveranssäkerhet till ett konkurentkraftigt pris utan statliga suventioner. Kan inte ge industrin stabila villkor och kan inte heller därmed trygga jobben eller exportindustrins villkor.

Det finns viss anledning att följa den Tyska utvecklingen mer noggrant inför den fortsatta debatten i Sverige.

Tyskland kan inte.