Men. Det finns en som jag alltid nämner. Och det är min absoluta favorit, inte bara för att vi delar politisk grundsyn utan framför allt för att postningarna är så väl genomarbetade. De lever länge och de lever sitt eget liv. Jag talar om Marika Lindgren Åsbrinks blogg ”Storstad”. Och idag har hon gjort det igen, även fast inlägget som sådant är till del återanvänt material så känns det fräscht och dagsaktuellt. Hon klär av statsministerns retorik så att det bara blir ett rangligt skelett kvar. När statsministern ifrågasätter statistiken och sakförhållandena, trots att de baseras på EU-normer och beprövade samt erkända vetenskapliga metoder, så förtjänar han kritik för sitt rent ut sagt tveksamma anslag i det politiska samtalet.
Jag refererar inte Marika Lindgren Åsbrinks inlägg mer än så, det förtjänar att läsas i sin helhet. Annat än att jag kan konstatera att det är inte på så sätt att statsministern ljuger eller far med osanning. Inte alls. Men hans anslag i debatten ligger oroväckande nära det som vi andra, det svenska folk som statsministern säger sig gå sida vid sida med och vars fötroende han säger sig bära på sina stackars axlar, kallar lögn och osanning.
