Men åter till veckan. En av mina läsare påminde mig om att jag varit kritisk mot Ibrahim Baylan tidigare och det är bara att hålla med. Min kritik mot hans insatts som partisekreterare kvarstår, han kommer gå till historien som en av de mindre lyckade experimenten. Hans korta tid som skolminister, 2004-2006, har inte heller den egentligen satt några mer bestående spår och vårt enda hopp är att Jan Björklund, utbildningsminister, är alltför ur form för att han ska ha en chans.
När det kommer till Sven-Erik Österbergs vara och icke vara i Näringsutskottet så gör jag bedömningen att de uppgifter som florerade i media inte var helt korrekta. Socialdemokraterna besitter inte vare sig ordförandeposten eller vice ordförandeposten i Närings- eller Konstitutionsutskottet. Genom att inte ha en presidieplats i något så rankas platsen i KU som tyngre. Lägg därtill att just näringspolitiken är den fråga som tydligast är Stefan Löfvens egen politiska fråga så förstår de flesta att platsen som gruppledare i Näringsutskottet, utan en presidieplats, kommer ha sina begränsningar. Hade jag varit Sven-Erik Österberg hade jag sannolikt vänligt men bestämt tackat nej till alla propåer att riskera att bli en marionett. Jag utesluter inte att Stefan Löfven kommer fjärrstyra en del av arbetet i just Näringsutskottet och att hans behov är en person som kan visa upp följsamhet och obrottslig lojalitet samt förstå vad han vill uppnå eftersom han inte har någon riksdagsplats själv. Precis på samma sätt som Magdalena Andersson, som ekonomisk-politiskt ansvarig, kommer fjärrstyra våra ledamöter i skatte- och finansutskotten.
Men. Detta är inte alls nattsvart. Dels har vi äntligen i duon Löfven-Andersson ett trovärdigt och kraftfullt alternativ till Reinfeldt-Borg. Vad dessa även besitter är omfattande ledar- och livserfarenheter. Att lyssna på Magdalena Andersson när hon berättar om sina promenader mellan rating-instituten på 1990-talet då Sverige hade sin Grekiska kris vittnar om en kanske mycket djupare egen förståelse hur den globala ekonomin hänger ihop och vad som krävs än kanske någon annan idag aktiv politiker. Att förklara för marknaden och försöka ingjuta förtroende för den av regeringen Carlsson II förda politiken för att Sverige skulle kunna få låna förmånligare för att sanera effekterna av den av framför allt regeringen Bildt förda politiken. Bo Lundgrens, då skatteminister, dröm om ”dynamiska effekter” höll på föra Sverige mot konkursens rand. Att nu denna duo slipper vara uppbunden kring närvaron i riksdagen ger dem, och oss, tid till att göra läxan i grunden.
Jag har funderat en del extra på vad detta kommer, och borde, innebära. Signalerna är rätt tydliga:
Dagens riksdagsgrupp väger som helhet för lätt, annars skulle rekryteringen gått lättare. Den är mer optimerad för maktinnehav med lojala knapptryckare än kraftfull opposition. Naturligtvis finns det ledamöter som har tillräcklig kompetens som Tomas Eneroth, Lena Hallengren, Ylva Johansson och några till men majoriteten väger för lätt. Detta innebär att distrikten har en diger läxa inför valkonferenserna 2013 att göra. Jag är inte övertygad om att dagens Stockholms läns bänk kommer tillåtas vara intakt. Minst tre, sannolikt fyra, av de som sitter där har i min värld presterat för dåligt eller har nått en ålder där pension och Brantingmedalj är ett relevant nästa steg.
Men det jag verkligen vill se är att vi nu en gång för alla går vår väg. Går vår väg och slutar snegla på våra forna allierade, V och MP. Vår väg, med vår politik och på våra villkor från och med nu och fram till valdagen 2014. Genom att ta initiativet till detta kan vi sticka ner en käpp i det getingbo som idag präglar Alliansen. Då tvingar vi främst de tre stödpartierna att tänka till. Hur de vill ha det och hur de ser på sin framtid efter 2014. Om vi nu går till väljarna och söker ett enskilt mandat och låter valresultatet avgöra allianserna kommer vi pressa hela Alliansen till en kontrollerad kollaps.
Det var tankar så här, efter en vecka av stora förändringar i mitt parti. Vi måste gå vår egen väg. Det är vägen framåt. Om vi sedan har med oss ledamöter och företrädare som Baylan och Österberg på andra sidan 2014 är dock för tidigt att säga. Deras historia och deras prestation tiden som är kvar kommer avgöra om de får sina distrikts förtroende nästa period. Omdaningar kommer, oavsett vad, ske. Vi har inte sett slutet än, endast slutet på början för att travestera på Sir Winston Churchill.
Vi måste gå ensamma nu. Likt en "Lone rider". Kanske inte så mycket för att vi vill. För att vi måste.
Media: ANP, Ab 1, 2, 3, 4, GP, SVT 1, 2, SvD, DN, Expr 1, 2, Sydöstran, Dagens Nyheter, Dala-demokraten, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Dagbladet, Länstidningen, Värmlands folkblad, CW, SVT, GP, SR 1, 2, Ab 1, 2, SvD 1, 2
