Seeing is believing. Jag vill se degen och kunna bita i den innan jag tror något om just detta lagförslag. Men. Det skeende vi ser idag ger onekligen fingervisningar till vad den svenska politiska våren kan ha att erbjuda. En regeringsombildning ligger mycket närmare än vad vi tror är min bedömning. Varför? Det är inte svårt att se.
Statsministern Reinfeldt är mån om sin fasad och sitt yttre. I sin regering har han dels en minister, Nyamko Sabuni, som öppet deklarerat att hon är rätt trött på politik i allmänhet och tycks sky allt vad arbete innebär. Innevarande vecka har hon två utåtriktade aktiviteter i sin kalender vilket måste ses som ett direkt underkännande av regeringens arbetslinje.
Ulf Kristersson då? Inte helt enkelt att följa men han är satt som minister för ett av de ideologiskt känsligaste områdena med en av de största budgetarna. Sannolikt är han satt där utan någon form av förhandlingsmandat och nu har han misslyckats. Misslyckanden är inte direkt premierande i den klaustrofobiska miljö som Rosenbad utgör under trion Reinfeldt - Schlingmann - Borgs ledarskap. Utöver detta så präglas Ulf Kristerssons historia av en rad med personkonflikter med just statsministern. Statsministern å sin sida har visat i praktiken noll sentimentalitet visavi de ministrar som får respass. Kristerssons företrädare, Christina Husmark-Persson, blev tämligen bryskt avpolleterad 2010. Hanteringen av Sven-Otto Littorin är ett annat exempel där statsministern inte ens försåg honom med en enkel biljett till Ulan Bator som kulturattaché.
Varför Kristersson sitter löst har fler skäl än bara en eventuell misstroendeförklaring. KU, Konstitutionsutskottet, inleder i april en granskning av Kristersson huruvida han vilselett riksdagen tidigare när han hävdade att socialdemokraternas lindring av de s.k. nollklassade skulle belasta statsbudgeten med 2,4 MDRSEK. Den verkliga siffran visade sig vara i allt väsentligt lägre.
Min bedömning av vad den politiska våren 2012 kommer innebära:
Kristersson har köpt sig ytterligare en veckas respit innan vapenskramlet börjar igen. Oppositionen, inklusive SD, kommer dock avvakta något litet till för att KU skall kunna ge någon fingervisning om vad de anser om Kristerssons agerande. Detta ger statsministern ett tidsfönster under mars månad att ombilda regeringen. Har jag tolkat Fredrik Reinfeldts personlighet rätt så är han inte direkt förtjust i tanken att ha en sittande minister som riskerar såväl prickning av KU som en misstroendeförklaring i riksdagen. Det, om något, skulle vara ett svaghetstecken. Lägg därtill en allt annat än arbetsvillig minister i Sabuni så blir det rätt uppenbart att våren kommer innebära en större regeringsombildning.
Det som är riktigt intressant är vilka övriga ministrar som byts ut. Reinfeldt har bara våren på sig. 2013 kan han inte, utan att riskera att tolkas som än svagare, ombilda regeringen hur som helst. Två bort, vilka fler får se sina passerkort indragna? So wie so så börjar just socialförsäkringsministerns taburett mer och mer likna en katapultstol. Där statsministern drar i spaken.
Bloggat: Peter Johansson 1, 2, Göran Johansson, Moberg
Media: Ab 1, 2, 3, Ka 1, 2, Expr 1, 2, Västerbottens folkblad, TV 4 News 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, BT, Dagens Arena, SvD / DN / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Expressen / Chefstidningen / Krassman / Observer
