När vet man om livet utvecklas i rätt eller fel riktning? Eller när jag valt fel väg? Jag blev påmind om de raderna idag i ett av många samtal med en av mina närmaste. Det är ibland svårt att se skogen för alla träden känner jag. Man brukar säga att upprepad tur är skicklighet, men vad är då otur? Oskicklighet? Kanske det, kanske det. Den senaste tiden kan jag tycka att jag har varit otursförföljd, min relation med framför allt bilar har inte varit den bästa, det finns även andra relationer som skulle kunna förbättras. Bilen är för mig central för att jag ska få ihop min vardag. En vardag som består av att hela tiden vilja vara på minst två ställen samtidigt. Ofta tre. Inte sällan fyra. Och det är där alla andra relationer blir lidande.

Inte sällan är det tiotals mil mellan dessa ställen. Utan tidsförskjutning. Överallt jämt. Att samtidigt känna en press på att fullgöra mina plikter som pappa, pojkvän, vän, kollega, förtroendevald, partivän, träningskompis, granne, son, syskon , opinionsbildare och allt annat möjligt känns i denna stund mörkt. Idag blev det för mycket, belastningen blev för stor och jag märker att jag håller på att tappa allt. Därför kommer jag inte blogga på ett par dagar. Det finns rent praktiska begränsningar för mig nu, det ena heter tid. Det andra är fokus. Jag kan inte just nu hålla alla bollar i luften som tidigare. Jag är, märker jag nu, en tidsjonglör som nu måste ta en paus. Balansen finns inte, fokus försämras och jag tappar nu bollarna, eller vad det nu kan vara, en efter en i marken.

Jag lovar dock att återkomma innan helgen med ytterligare tankar. Till dess läs gärna vad andra bloggare skriver om stort och smått. Ni har listan på mina stalltips till höger.