Ledningen för socialdemokraterna kring Stefan Löfven tycks nu i alla fall klarna, erfar Ekot. Mycket talar för att två kvinnor som inte sitter i riksdagen får ledande uppdrag: Överdirektören på Skatteverket Magdalena Andersson förväntas bli partiets ekonomiska talesperson och Kommunals ekonom Emma Lennartsson få leda Löfvens stab.
Stefan Löfven visar med all önskvärd tydlighet två saker:
Han har ledarerfarenhet nog för att inse att han snabbt måste bygga sitt lag och sin bunker. Alla partiledare behöver en bunker för att inte formligen dränkas i information och frågor. Det andra är att han är chef nog genom att omge sig med folk som är skickligare inom sitt specialområde än han själv. Det är det som gör chefer till ledare. Och det är därför Stefan Löfven överlevt de år på IF Metall som han gjort. Han har sannolikt gått i en av de tuffare ledarskapsskolorna som finns över huvud taget. IF Metall är känt för att dana goda ledare men samtidigt krävande som organisation.
Men. Om det nu blir så som jag förstått på nyhetsflödet att Mikael Damberg blir ny gruppledare i Riksdagen så gläds jag faktiskt än mer. Jag gräver fram min postning från den tredje mars 2011 och konstaterar att jag då ville ha Tomas Eneroth (sprungen från IF Metall) som ordförande och som gruppledare ingen annan än.... Mikael Damberg.
Jag kan konstatera torrt att det till slut blev i praktiken som jag ville. Men bättre. Carin Jämtin överbevisade mig flera gånger om att hon är på väg att bli en av socialdemokratins stora partisekreterare. Hon har redan presterat mer på 19 veckor än många av hennes företrädare lyckades uppnå på flera mandatperioder. Livet är märkligt. Väldigt märkligt. Nu infann sig ett lugn igen. Lugnet före nästa storm som då kommer blåsa utåt och inte inåt. Nu känns det som vi är klara med att tvångsmässigt behöva skjuta oss i foten varje dag. Nu stundas oppositionspolitik. Nu blir det åka av. Framåt.
SVT, SR,
