Ett år har gått av den arabiska våren och i Syrien fortsätter mardrömmen. Diktaturens säkerhetsstyrkor attackerar dagligen staden Homs med artilleri och stridsvagnar. Under veckan har åter Hama, Dara och förorter till Damaskus utsatts för tung beskjutning. DN Ledarredaktions artikel idag frågar sig om den arabiska våren, som övergått i något som kan liknas förvinter, var värd sitt pris.
De svarar obetingat ja på en fråga som saknar relevans. DN:s ledare andas föga förståelse för den demokratiska evolutionsläran, i varje fall så låter de bli att skriva en rad om den. Den demokratiska evolutionen som föregick det vi kallar demokrati i Europa tog ganska precis 150 år. 150 år efter den franska revolutionen tog andra världskriget slut och kolonialmakterna var tvungna att retirera. 150 år efter den franska revolutionen bröts diktaturernas och monarkiernas makt på den europeiska kontinenten. Att tro att en arabisk vår på mindre än tolv månader skulle resultera i något liknande kan inte betecknas som annat än naivt.
Rent sakligt så håller ledaren dock en hög kvalitet, det är faktiskt länge sedan jag kunde läsa en så pass väl genomarbetad text. Jag håller det därmed troligt att det är Peter Wolodarski som står bakom den osignerade texten. Men. Under ytan så finns i texten en naiv och kolonial syn på tidens ting. Militär intervention, flygförbudszoner, stöd till olika miliser, vapenleveranser till de grupperingar som framgent kan bli vänskapligt sinnade. Redan nu rapporterar Haaretz om att USA satt in drönare, obemannade spaningsflygplan, för att följa utvecklingen närmare. DN tar upp de olika maktbalanserna i regionen på ett adekvat sätt men skriver inte ett ord om det som alla vet är centralt för alla andra aktörer. Israel. Med den syrianska konflikten får Israel ytterligare tid till fortsatta illegala bosättningar på ockuperad mark. Eller, som i fallet med palestinierna Khader Adnan, sätter palestinier som kan misstänkas för att ha kopplingar till terrorgrupper i ”administrativt förvar”. Utan rättegång. Utan tidsbegränsning. Utan bevisning. Adnan är nu inne på sitt 63:e dygn som hungerstrejkande i protest och rapporteras vara döende. Denna form av övergrepp blundar världen för eftersom den terrorbalans som nu råder med nöd och näppe klarar av att säkerställa västs behov av oljan i regionen. En terrorbalans som bland annat Kina gör allt för att förändra när de nu aktivt stödjer Syriens president Assads planer på nyval. Kina har ett intresse av oljan i regionen för att kunna tillmötesgå den kinesiska växande medelklassens behov av drivmedel till sina bilar.
Och mitt i allt detta Iran som på allvar utmanar Israel som den andra kärnvapenmakten i regionen. Även här, ingen säger det som alla vet, Israel har med största sannolikhet egna kärnvapen. Den enda som i debatten tar bladet från munnen och säger det som alla vet är Aymenn Jawad Al-Tamimi, ledarskribent på Haaretz. Han naglar fast skälen för varför kaos som normaltillstånd är att föredra för Israel. Så länge kaos råder kommer Israel kunna sköta sina angelägenheter i lugn och ro.
Inalles? DN Ledare av idag var nog ändå en av de viktigare inspelen i debatten kring mellanöstern från en svensk horisont. Den har dock sina brister, stora sådana. Det intressantaste med den, likt vad övriga svenska politiker säger, är inte vad den uttrycker. Det är vad dessa undviker som är det intressanta. Israels övergrepp på palestinierna är en sådan parameter, den kinesiska medelklassens krav på ökad levnadsstandard en annan, nya kärnvapenbalanser en tredje…..
Det är i det osagda som de verkliga utmaningarna ligger. Men ingen vågar ta tag i dessa. Det skulle förändra världen för lång tid framöver. Till vår, och sannolikt Israels nackdel. Detta vet Jan BJörklund. Detta vet Birgitta Ohlsson. Detta vet Carl Bildt. och framför allt, detta vet såväl Israel som USA. Därför kommer vi inte se något som kan lätta på det syriska folkets lidande inom överskådlig tid.
