Jag tycker du skall läsa artikeln i sin helhet, rubriken är, vågar jag påstå, djupt missvisande för innehållet. Det som Ullenhag pekar på är inte ointressant och det finns en hel del där att ta fasta på och som inte alls är obekant för vare sig socialdemokratin eller i stora grupper av de som vill bo i vårt land. Det finns en komponent här som jag verkligen kan känna slår an till mina tankebanor. Ullenhag pekar på ett nyckelområde:
Medborgarskapet medför ett antal rättigheter, men också skyldigheter. Den som blir svensk medborgare väljer att fullt ut vilja vara en del av det svenska samhället och invandrare ska därför uppmuntras att bli svenska medborgare.
I artikeln pekar Ullenhag även på skyldigheter och det är här jag kan sägas ”gå igång”. För de som följt det jag skriver under en längre tid är inte Sayud Qutbs teser kring social rätttvisa obekanta men jag skall göra en kort rekapitulation. Qutbt är en av mellanösterns större politiska teoretiker och var ledare för Muslimska Brödraskapet. Han avrättades av Nasser för sin opposition och är idag mest känd i fundamentalistiska muslimska kretsar för sin bok ”Milestones” som inspirerat många terrororganisationer. Milestones skrevs efter en längre tid i fängelse där han utsatts för tortyr. Hans största verk, även bland sekulära och liberala arabiska politiska teoretiker är dock ”Social Justice in Islam” där han knyter an till två centrala begrepp i ett muslimskt samhälle. Begrepp vi har haft och som vi, i urbaniseringens tidevarv, fjärmat oss från. Social rättvisa och med därtill hörande rättigheter och skyldigheter som samhällsmedborgare. Att alla samhällsmedborgare har rätten till ett socialt skyddsnät men att det bygger på att alla bidrar efter bästa förmåga. Det handlar inte om att alla betalar via skattsedeln men att de som inte kan betala försöker, efter sina medel, göra så gott de kan. Att ta hand om sin hälsa är att ta ansvar och inte belasta det allmänna mer än absolut nödvändigt. Självklart i teorin, självklart i ett litet samhälle men inte alls självklart i dagens mer anonyma sociala kontext. Är rökning en universell mänsklig rättighet? Även för en person som får vård för just de negativa effekterna av rökning, skall denne få fortsätta röka och samtidigt få samma prioritering i vården som dess icke-rökande medmänniskor? Det är en fråga bland många som jag tycker hamnat i skymundan när vi pratar om medborgarskapets värde. Och skyldigheter.
Ullenhag tar upp centrala frågor. Området han ansvarar för i regeringen är inte bara de som vill bli medborgare, han närmar sig kärnan i frågeställningen som även omfattar oss som redan har ett medborgarskap i Sverige.
Värdet på att kunna kalla sig svensk. Och kostnaden för detta.
Erik Ullenhag får mer än godkänt på sina tankebanor, tankebanor som jag hoppas att han drar ut i tangentens riktning och som jag faktiskt, oavsett vad mina partikamrater tycker om det, kommer försöka bidra till.
SvD,
