Dagen idag har onekligen manat till en del tankar, reaktioner och avreaktioner. Karatepasset i dojon var inte en av mina stoltaste stunder direkt, jag kunde presterat bättre men huvudet var inte med av förklarliga skäl. 


Besked från riksdagsgruppens gruppmöte idag blev jag inte heller mycket klokare av, Valet av Urban Ahlin är jag inte helt övertygad, precis som Peter Högberg, att det kan ena partiet. Att kvinnoförbundets ordförande så klart tagit avstånd från Ahlin pekar på att valet av honom som gruppsekreterare inte är ett val som enar, snarare balanserar olika maktsfärer i partiet. I god socialdemokratisk tradition skall tilläggas. För enkelhetens skull så kan det för läsaren vara intressant att nu lista de fem främsta befattningshavarna i socialdemokratin i den hackordning som jag uppfattar den:

1. Håkan Juholt, ordförande, tillhör Kalmar Läns Partidistrikt
2. Carin Jämtin, partisekreterare, tillhör Stockholms stads Partidistrikt
3. Carina Moberg, gruppledare för riksdagsgruppen, tillhör Stockholms Läns Partidistrikt
4. Urban Ahlin, gruppsekreterare i riksdagsgruppen, tillhör Skaraborgs Läns Partidistrikt
5. Tommy Waidelich, ekonomisk-politisk talesperson, tillhör Stockholms Läns Partidistrikt

Det finns med andra ord nu en något bättre balans mellan stad och land än tidigare för de som tycker det är nödvändigt. Jag kan inte utesluta att detta ligger i potten i valet av just Urban Ahlin men samtidigt anser jag att det är ett fattigdomsbevis om vi måste välja personer utefter att behålla en terrorbalans i partiet istället för att hitta enande krafter. Det finns en ytterligare komponent som jag inte kan bortse ifrån och det är debaclet kring budgeten. Carina Mobergs ”läckage” och kraftiga reaktion har inte tagits emot väl av de involverade och jag tolkar att Urban Ahlins roll mycket väl kan bli något av en ”chief whipper” i riksdagsgruppen på samma sätt som han kan komma att bli en överrock till Carin Jämtin för det partiinterna arbetet. Det finns med andra ord tecken som tyder på att det kommer bli ett tuffare klimat i såväl parti som riksdagsgrupp framgent. Mer ordning och reda vilket inte skulle skada men frågan som jag ställer mig är hur detta skall balanseras med att bli Sveriges öppnaste och nyfiknaste parti.

Givet detta så är det lika bra att jag redan nu kommunicerar vad jag vill se i form av kvalitativa och kvantitativa mål. Jag väljer att börja med det enkelt mätbara, de kvantitativa.

• Socialdemokraterna skall i Sifo maj-undersökning ligga på samma siffror som förlustvalet 2010 det vill säga strax över 30 procent.

Kvalitativa:

• Partiordförandens snedsteg, faktamissar och missförstånd skall i och med dagen ha upphört helt. Det gives inget mer utrymme för missförstånd, skott från höften eller felaktiga fakta i samhällsdebatten längre.
• Samtliga talespersoner skall ha kommunicerat en politik eller politisk färdriktning för innevarande mandatperiod inom sina ansvarsområden som är förankrade i liggande och de två kommande budgetarna innan 2012-03-31. Idag kan endast Morgan Johansson och Tomas Eneroth sägas få godkänt helt och hållet även fast Peter Hultqvist är på god väg. Övriga har en väg att vandra som jag ser det. 
• Varje talesperson skall vara den naturliga oppositionsledaren i allmänhetens ögon inom sitt respektive ansvarsområde med ett möjligt undantag för miljöpolitiken.
• I det partiinterna arbetet skall en kortversion av samtliga styrelse- och VU-protokoll publiceras på socialdemokraternas hemsida. Detta syftar till att för medlemmar och en bredare allmänhet kommunicera vad som är på gång i partiet och vilka tankebanor som vår ledning rör sig kring.
• Senast under Almedalsveckan skall såväl programkommission som organisationsutredning öppet redovisa sina resultat kring såväl nytt programunderlag, medborgardialog som framtida valprocesser.

Nu är det, som jag ser det, upp till bevis för den vassare och stabilare ledning som sjösatts. Vi har inte, med hösten och den senaste veckan som grund, något större tålamod med fler ”fuck-ups”. Det blir ingen smekmånad. Tiden för krismöten, förlåtelse, tillrättalägganden, dementier, dåliga ursäkter och märkliga bortförklaringar är över nu. Det är tid för stram och kompetent projektledning, en gren som det parti jag lärt känna dessvärre inte visat sig behärska trots alla stora ord om motsatsen.

Nu är det upp till bevis. Tiden för ursäkter och fiaskon är nu över.



Media: SvD, SvD2, SvD3, SvD4,  DN, DN2, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, SVT, SVT2, SVT3, SVT4, TV4, SR, AB (Franchell)
Bloggat: Claes Krantz Alexandra Einerstam, Mary X Jensen, Peter Högberg,