Via SVT:s Mats Knutson kan jag läsa mig till nyheten att Urban Ahlin förväntas bli vald till ny gruppsekreterare i riksdagen för socialdemokraterna och samtidigt utses till biträdande partisekreterare. Den senare rollen finns egentligen inte enligt stadgarna utan ”uppfanns” av Mona Sahlin för att skräddarsys åt Stefan Stern. Stern, med svagt stöd i partiet i övrigt, behövde en position nära Mona Sahlin för att legitimera sitt inflytande varför då denna post kom till.

Urban Ahlins arbetsuppgifter är milt sagt gigantiska. Vem som helst med minsta överlevnadsinstinkt skulle sannolikt ryggat för denna men Urban Ahlin är modig nog, eller kanske prestigedriven nog, att anta den. Det är ingen hemlighet att Urban Ahlin blev djupt besviken när han vid Jobbkongressen 2009 inte blev invald i Verkställande Utskottet. Som biträdande partisekreterare får han nu per automatik, om än inte med formell yttranderätt eller rösträtt, tillträde till detta forum. Det som slår mig nu är hur Håkan Juholts utnämningspolitik nu slår igenom. Urban Ahlin är av samma riksdagsårgång som han själv – bägge kom in i riksdagen 1994 – samt att bägge har en politisk profil där utrikes- och säkerhetspolitik är den tydligaste frågan. Vi har nu, med Carin Jämtin, tre av fem av våra tyngsta företrädare som i praktiken är renodlade utrikes- och säkerehtspolitiker. De andra två – Tommy Waidelich och Carina Moberg – är det inte men är å andra sidan av samma riksdagsårgång som Håkan Juholt och Urban Ahlin. ”Class of -94”. Denna "årgång" är nu överrepresenterad i partiledningen vilket jag kan ha synpunkter på.

Det finns sannolikt fler bevekelsegrunder i valet av Urban Ahlin än de rent uppenbara. Att nuvarande gruppsekreteraren vägt för lätt är en, att Urban Ahlin är omvittnat tydlig en annan men det kan finnas en parameter av balansering i Håkan Juholts närmaste krets. Carina Moberg, gruppledare, och Tommy Waidelich, ekonomisk-politisk talesperson, kommer bägge från Stockholms Läns Partidistrikt och Carin Jämtin från Stockholms stad. Genom att ta in Urban Ahlin jämnas makt- och terrorbalansen mellan stad och land ut en del och det kan ligga en del i detta. Sedan har jag för mig att Urban Ahlin och Carin Jämtin gillar varandra vilket kan underlätta en del, jag vill inte se en falangstrid på den nivån. De vi har räcker så bra ändå och Urban Ahlin kommer ha tillräckligt att ta hand om själv. Det finns delar av partiet som inte har glömt bort de uppgifter om sexuella trakasserier som florerade för så sent som för ett år sedan. Uppgifter som dåvarande gruppledaren Sven Erik Österberg valde att inte utreda i grunden. Det stannade vid ett samtal män emellan.

Det krävs nu en förstärkning av ledarskapet, Urban Ahlin kan sannolikt vara lika elak som jag och han kommer vara tvungen att ta den rollen. För. Jag orkar inte med fler dagar som denna..Jag är dock inte helt övertygad om att Urban Ahlin kommer få den arbetsro som krävs, han har en ouppklarad historia internt i partiet sedan ett år tillbaka. Att Håkan Juholt inte behövde ens 24 timmar på sig innan vi hamnade i en spiral av motstridiga och direkt felaktiga uttalanden med dementier och konstiga förklaringar som följd fixar inte jag, och stora delar av organisationen, längre. Dagen idag var oerhört tråkig eftersom Håkan Juholts tal egentligen förtjänade ett mycket bättre öde, han öppnade upp för en bredare debatt men det blev bara pannkaka av det hela. Vi sumpade en spännande debatt om utrikes- och säkerhetspolitik och hamnade ånyo i ett hörn av dementier och bortförklaringar. Om denna måndag kommer vara normen för alla dagar fram till valet 2014 kommer vi inte kunna bedriva någon valrörelse. Vi kommer vara så känslomässigt så slutkörda om vi ska behöva uppleva fler sådana dagar att vi inte kommer orka bemanna valstugorna.

Nog kommer Håkan Juholt och Urban Ahlin att ha att göra. Organisationen orkar snart inte fler motstridiga besked och fler rubriker. Som Peter Högberg konstaterar så bäddar vi hela tiden för att spä på negativa spiraler. Tre veckors tystnad som kunde ha borgat för ett mer eftertänksamt ledarskap hjälpte inte. Jag närmar mig snart en punkt då jag inte längre kan försvara min ordförandes handlag längre. Nu är tiden för förlåtelse, krystade ursäkter och märkliga omskrivningar över. Nu krävs faktiskt något så enkelt som ledarskap, politik och tydlighet.

Urban Ahlins smekmånad kan komma att räknas i minuter om min magkänsla stämmer, både som resultat av egen och andras förskyllan. Håkan Juholts nådatid efter semestern tog slut redan inom 24 timmar. Jag börjar bli rätt slutkörd nu. Så, sorry Håkan, jag tar ledigt ett tag nu från er som kärleksfull kritiker. Orkar snart inte vara kärleksfull mer. Ta det inte personligt, ta det rent professionellt.

Tiden för förlåtelse, krystade ursäkter och märkliga omskrivningar är över.




 AB, DN, Exp, Exp, SvD. SVT, MiS, MiS, Expressen, Claes Krantz,