Att börja om från början med socialdemokratiska värderingar som grund och inte personliga agendor. Jag är inte förvånad. Vissa utomstående betraktare kommer kalla detta för sönderfall men jag är inte helt enig om detta.
Lena Mellin, Aftonbladet, menar i sin analys av United Minds redovisade siffror att S sönderfall gått för långt. Inte heller där är jag enig. Alls. Jag vill mena att sönderfallet inte alls är framme vid en punkt där vi kan vända utvecklingen. Sönderfallet är nödvändigt och jag tycker faktiskt att det har fått gå för långsamt. Att enskilda arbetarekommuner funderar på att bryta sig ur partiet är tvärtom ett styrkebesked för att de grundläggande värderingarna är tidlösa, endast partiet är tidsbundet i sin struktur med sina maktsfärer, stadgar, slutenhet och partikultur. En partikultur som för närvarande gör allt den kan för att bibehålla vissa enskildas positioner.
Enskilda som kommer säga ”sitt still i båten”, ”jag är beredd att kämpa på” samt att det mesta är antingen Håkan Juholts eller medias fel.. Det egna ansvaret som ledare talar de allt tystare om och det enda jag ser av dem är skosulorna när de springer ifrån sitt ansvar. När Såväl Stockholms Stad som Läns partidistrikt tappat mer än var tredje väljare men valt att behålla såväl personer som maktsfärer intakta i respektive ledningar är det i sig en förklaring till varför jag anser att sönderfallet inte går fort nog. Jag ser idag hur dagens distriktsledningar manövrerar för att kunna sitta orubbat och det underlag som nu börjar skickas ut till Arbetarekommunerna i mitt eget partidistrikt lämnar rätt mycket övrigt att önska . Allt jag ser är en förberedelse inför Distriktsårskongresserna att ställa ombuden inför ”Fait à compli” på ett sådant sätt att ledningen kan få förnyat förtroende och fortsätta tappa väljare för tredje mandatperioden i rad. Sker det kommer det nödvändiga sönderfallet att hejdas och vi kommer ha det tredje katastrofvalet som i en liten ask 2014. Så länge dagens ledarskap kommer få fortsätta misslyckas kommer asken vi behöver krympa alltmer vartefter valen passerar.
Inalles: Jag är faktiskt inte ett dugg orolig för socialdemokratins framtid, det vi ser på enskilda håll är faktiskt livstecken. Vår stora utmaning just nu är att sönderfallet, eller rivningen av det gamla, inte går fort nog. Det blir ingen sommar för socialdemokratin om vi inte alla sätter fart nu. Sönderfallet har faktiskt fått tillåtas att gå för långsamt alltför länge. Innan vi är i mål med det kan vi aldrig bygga något nytt som kan attrahera väljarnas förtroende.
