”Det chilenska folkets framtid är för viktig för att beslutas av dem själva”.

Detta sade Henry Kissinger inför USA:s beslut att stödja militärjuntan som kom att störta den demokratiskt valde president Allende 1973. Chiles historia efter det blev kantad av blod och utrensningar. USA:s demokratiska handlag hade väldigt lite med demokrati och framtid att göra, mer av egenintressen. Detta får bli startpunkten för dagens resonemang kring interndemokrati, något som jag var inne på igår. I en tidigare postning redogjorde jag för den partitjänsteman som explicit varnade mig för att vara alltför kritisk mot partidemokratin. Han menade att det socialdemokratiska partiet inte alls var odemokratiskt. Fine, inte odemokratiskt. Men det innebär inte att det är demokratiskt.

Stadgarna av idag, parat med de ibland förekommande arbetsbeskrivningar som finns för distriktsexpeditioner (oftast så är inte dessa tillgängliga för vare sig vanliga medlemmar eller allmänhet) samt regionala och lokala stadgar lämnar ganska mycket till de som för tillfället är valda till ett ämbete. Av medlemmarna eller av folket. Det finns inte som ger någon ledtråd i att försöka begripa hur, förutom årliga distriktskongresser samt ordinarie partikongress vart fjärde år, den demokratiska förankringen skall gå till i praktiken. Igår var jag inne på begreppet ”distriktspiska”, det finns inte något stöd för den kulturen anser jag i partiets eller distriktens stadgar. I Stockholms Läns PD stadgar listas även ansvarsområden i detalj, vi menar bland annat att distriktet ansvarar för.


"kontakter med distriktets lokala partiorganisationer och med partistyrelsen"

Inte heller här finns något stöd för hur detta skall gå till. Som parentes kan jag meddela att det finns goda skäl för mig att läsa stadgarna inför årets Distriktskongress, jag tänker inte finna mig att bli bortkollrad en gång till. När Carin Jämtin stod i direktsänd TV och förutsatte att distrikten tog kontakt med Arbetarekommunerna för att känna av stämningen så vet jag att minst tre kommuner av Stockholms Läns totalt 26 inte kom att höras på det sätt som partisekreteraren, som ytterst ansvarig för partiorganisationen, lovade 3 miljoner tittare. Min egen arbetarekommun var en av dessa. Genom att det inte regleras i detalj eller uttrycks en viljeinriktning i stadgarna så öppnas nu utrymme för en mångfald av tolkningar. Definitionen ”lokala partiorganisationer” kan innebära allt ifrån att man ringer sin bästa kompis i grannkommunen som råkar vara suppleant i en styrelse och frågar för att få en känsla över till att gå grundligt till väga och höra med lokalorganisationernas ledning så att de i sin tur kan ta frågan ett steg vidare.

Det finns, som jag har börjat inse nu, en kultur att runda medlemmarna när svåra eller kontroversiella beslut skall fattas. Inom socialdemokratin implicit, inom ett parti som moderaterna mer explicit. Mycket beror på att det i stadgarna inte finns någon vägledning eller, som i fallet med svensk lagstiftning, något förarbete. Förarbeten som skulle kunna ge vägledning. Detta har, dessvärre, borgat för en kultur där Kissingers grundläggande synsätt på demokrati gör ett återinträde i demokratin fast i socialdemokratisk tappning.


”Det Socialdemokratiska Arbetarepartiets framtid är för viktig för att blanda in medlemmarna själva”.

Detta, vågar jag påstå, är mycket långt från Hjalmar Brantings grundläggande synsätt att demokrati var den upplysta majoritetens beslut. Och för att nå dit? Då får vi börja med folk- och utbildning av våra medlemmar så att de självständigt kan ta beslut. Som det är idag finns en annan kultur, i samtliga partier, om att information är makt. Håll informationen och kunskapen för dig själv så behåller du makten. Det är, vågar jag påstå, fel väg att gå. Om någon, som öppet företräder denna linje, någonsin blir tilldelad Brantingmedaljen - socialdemokraternas egen förtjänstmedalj - kommer jag personligen rycka av den i likhet med förnedringen av Dreyfuss. Men. Naturligtvis kommer inte detta ske. Denna attityd och kultur är som en våt filt, eller underton, som präglar hela det interna partiarbetet. Oron för sin egen karriär eller sin position gör att medlemmar i oroväckande stort antal fogar sig i detta.

När vi nu går in i en stadge- och organisationsförändringsprocess vill jag se tydligare riktlinjer för hur stadgarna skall uttolkas. Som ett förarbete till exempel. Att ge de vi väljer som företrädare tydliga riktlinjer om vad de har att hålla sig till när de förvaltar det förtroende som medlemmarna ger dem. Som det är idag så kan jag faktiskt hålla med partitjänstemannen om att vårt parti inte är odemokratiskt. Men det innebär dessvärre att det inte heller är demokratiskt. Så som kulturen är idag så ringer Henry Kissingers ord i mina öron.

Peter Högberg om närliggande samt med medielänkarna Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, DN, DN2, SvD, SvD2, SR, GP, Fokus.