Inledningsvis måste vi, för att mota alla andra krafter i grind, konstatera att extrakongressen inte valde Håkan Juholt. Den utsåg Håkan Juholt. Urvalsprocessen fram till den punkten hade skett i en liten krets av sju personer som samordnade en något större krets representerade av de 26 distriktsföreträdarna. Distriktsföreträdare som skulle ”utttolka” distriktens vilja. Hur detta gick till i praktiken skiljer sig rätt rejält men min distriktsstyrelse såg vi i arbetarekommunen inte röken av under den processen. ”Uttolkningen” skedde med andra ord för Stockholms läns vidkommande i slutna rum även det. Vilka som hade passerkort dit vet ingen vanlig medlem.
Behovet är med andra ord stort för en öppnare process. Jag inser dock att det första beslut som måste tas är vem som formellt skall gå in som tillförordnad ordförande och där har jag inga egentliga krav. Mitt förslag är en person som är höjd över all misstanke, en sådan skulle vara Jan Eliasson eller Jan Nygren. Bägge respekterade, den senare med viss erfarenhet att lappa ihop organisationer efter falangstrider. Där står vi nämligen idag, splittrade och om det blir Jan Nygren så kommer han känna igen personerna och falangerna han mäklade fred emellan från SSU-striderna. De är samma personer eller falanger men idag på höga personer i moderpartiet. Kan finnas viss anledning till eftertanke där, om de ska få ytterligare möjligheter till fiaskon i framtiden.
Men. Ledarskapet.
Inledningsvis anser jag att 2013 skall hela ledarskapet i Partistyrelse och VU prövas. Alla som vill ha en framtid i dessa organ skall tydligt kommunicera en politisk programförklaring som skall vara så pass konkret att den kan prioriteras och omsättas i grova numerära tal. Fred på jorden, mat åt alla och solidaritet räcker inte med andra ord. Nomineringsrätten skall vara både enskild och kopplad till alla organisatoriska nivåer. Föreningar, kommuner och distrikt skall kunna nominera. Valberedningens uppgift blir att dels sålla ut vilka som rimligen kan gå vidare samt ta fram underlag för om vi skall ha ett enskilt eller delat ledarskap. Miljöpartiet, som är en mycket modernare folkrörelse än vi, har visat att det går. Motståndet mot en sådan kommer främst från dagens ledarskap, inte från väljare och sympatisörer som glider på det politiska fältet vänster om mitten. För dem är det naturligt och så länge vi säger att det är onaturligt så är det ett erkännande av att vi inte går i takt med vår samtid.
Vägen fram till kongressen? Öppna utfrågningar, sänds med viss fördel på webben. Och då menar jag utfrågningar av kvalificerade utfrågare och journalister, inte någon form av Norkorea-TV. Frågorna måste nå längre än fred på jorden….
Vad jag däremot inte ser är att vi är riktigt mogna för är direktval men det kan vi komma runt med att kongressombuden, i sina valprocesser inför ombudsvalen, tydligt markerar vilken typ av profil de kommer stödja. På samma sätt där, de får s.a.s. personliga mandat att agera för sina väljare. Vi måste bort från distriktspiskan. Nu är Johanna Graf ute och seglar men jag vet från henne hur denna piska tett sig vid bland annat förtroenderådet 2009. Den historien kommer hon nog berätta själv när hon är hemma i mars.
Nåväl, korta tankar en snöig söndag. Snön faller och vi med den i opinionen. Men så behöver det inte vara. Tinar vi upp partiet så kommer det öppnas upp och då slipper vi ploga blötsnö. Och då kommer våren…. Den efterlängtade våren.
Media: SR, SR2, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp, Exp2, Exp3, DN, DN2, DN3, DN4, GP, GP2, GP3, SVT, SVT2, SVT3,
Bloggat: Bror Perjus, Peter Johansson, Helena Ericson, Annika Högberg på ämnet samt tack Erik Laakso för stödet till vännen Peter Högberg.
