Den politiska världen är inte det den ser ut att vara, den har uppenbara likheter med den värld jag kom från en gång, underrättelsevärlden. Speglar och återvändsgränder samt trappor som inte leder någonstans är vanliga i den kontexten. Men, det var inte där jag skulle börja, jag tar min avstamp i Högbergs postning om tidens ting samt en kommentar jag fick på bloggen av en av mina trognaste läsare igår. Det är ett citat av Per –Anders Fogelström:
”År kan vara språng, hastiga förflyttningar från en verklighet till en helt annan. Så snabbt att vi inte hinner omställa oss, knappast upptäcker vad som skett. Utan fortsätter att leva som förut, i mönster som inte längre gäller. Följer de gamla spåren tills vi plötsligt finner rälsen uppriven och avgrunden gapande".
Ja, jag tycker nog Per –Anders Fogelström fångade väldigt mycket i det socialdemokratiska tillståndet nu. Krisen är inte över på långa vägar och de reaktioner som Ylva Johanssons postningar föranlett finns det skäl att ventilera en del. Det säger en hel del om partikulturen och om hur mycket arbete vi har kvar.
Ylva Johansson har fått två olika reaktioner från lite olika grupper. Positiva från sådana som mig som sagt det Ylva säger i över ett år men sen har hon fått positiva reaktioner från en annan grupp. Den grupp som kritiserat mig och andra för att vi skrivit just detta i ett år. Nu förs Ylva fram av denna grupp som klarsynt och konstruktiv emedan vi fick stämpeln femtekolonnare för samma texter så sent som för ett par månader sedan. Färgen brun med tillhörande fekaliesmak torde vara rätt nära dessa personers födointag just nu.
Sedan har vi en tredje grupp, en grupp som faktiskt är konsekvent. De kritiserade mig och de kritiserar Ylva Johansson för att debatten inte förs internt. En av dessa kommenterade just nödvändigheten att diskutera mer internt. I det senare skulle jag kunna hålla med men nu förhåller det sig så att ingen av de ansvariga driver en sådan debatt, de flesta skyr den och springer fysiskt iväg alternativ drar ett tidigt streck i den för att säga ”nu diskuterar vi något annat, klockan är mycket och vi har flygbladutdelningen att tänka på”. Det finns ett alternativ till, att den ledande befattningshavaren fick plötslig tidsnöd till ett annat möte som han eller hon var centrafligur i. Takhöjden internt nu är med andra ord rätt låg, och om den är låg där eller om det inte finns rätt mottagare så finns det ingen annan väg än att föra denna debatt externt. Det är, ser jag nu, precis samma metoder som Jan Carlzon använde sig av när han omorganiserade SAS. Han upplevde ett ointresse internt för sina mål och sina visioner och började istället publicera debattartiklar i Dagens Industri samt lät sig gärna intervjuas i olika frågor. Då blev det fart, men först då han använde sig av externa kanaler. De interna kanalerna och mötesforumen blockerades effektivt av de som inte ville förändra tidens ordning och allt Jan Carlzon gjorde var att använda sig av medielogiken. Ett tydligt exempel på oviljan att se sanningar och försöka vrida bort fokus på detta är i kommentatorssåret på postningen om LO igår. Istället för att svara på frågan så byter kritikern spår helt och missar därmed målet. De gamla spåren är innötta och trygga, han inser inte att lägre fram har någon rivit upp rälsen....
Vad jag vill ha sagt är att insikten om reformbehoven nu klingat av. Många, tyvärr är den gruppen överrepresenterade av de som har välarvoderade uppdrag att försvara, vill inte ha ens en intern debatt. De önskar tuffa vidare på rälsen och anar inte att i det fallet så kommer det en avgrund endera dagen. I min värld är rälsen uppriven och jag ser med viss förundran hur tåget med alla ombudsmän, politiska sekreterare, handläggare och förtroendevalda skumpar vidare ut över åkern. Där borta, närmare än de anar, ligger avgrunden som de inte vill kännas vid. De tycker så mycket om sig själva och sina ämbeten att de inte ser eller förstår sin omvärld.
Åk gärna ner i avgrunden ni, det har ni faktiskt förtjänat. Jag ska se om jag hinner rädda något av socialdemokratin till något annat forum som kan ta hand om den bättre om det går så illa som jag nu befarar innan jag hoppar av och tar den med mig i ett bylte Det lilla som finns kvar vill säga. Det börjar dra ihop sig om vi inte inser att rälsen bytte riktning och färdmedel för länge sedan. Det ligger på denna räls endast en station kvar om dagens stämning i partiet får fortsätta råda. Slutstationen.
Peter Högberg, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, HD, SR 1, 2, 3, 4, Nyhetskanalen 1, 2, DI 1, 2, VLT, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Ek, DN 1, 2, 3, 4, LO-tidningen, Expr 1, 2, 3, 4, 5, KvP, GP
