Men bättre var faktiskt Gustav Fridolins insteg i debatten som fokuserade på Alliansens tillkortakommanden på såväl jobb- som utbildningspolitiken. Mycket piggare och med fokus på det som borde varit det naturliga för ett parti som kallar sig arbetareparti. Att Håkan Juholt valde att försvara det allmännas intressen i form av tillgångar får godkänt men Gustav Fridolin ser onekligen ut att gå från klarhet till klarhet i oppositionsrollen. Att det var (MP) som KU-anmälde Jan Björklund för frågan om att det är Proffice, och inte skolverket, som godkänner lärarlegitimationer kan tyvärr tolkas som ett tecken i tiden. Mikael Damberg, vår egen skolpolitiske talesperson, borde varit den som drivit detta men nu har vår roll som det självklara oppositionspartiet inom utbildningsområdet på allvar utmanats av MP. Gustav Fridolin flyttade onekligen även fram positionerna idag på det som torde vara vår sista bastion. Jobben.
Johan Sjöstedts lågmälda ton gillade jag, han plockade i alla fall poäng hos mig när det kom till Euron. Lika klar och koncis som pedagogiskt resonerande så får han mer än godkänt från en som aldrig kommer rösta på honom. Jag blev imponerad och inser att jag alltid kommer befinna mig på det politiska fältet vänster om mitten..
Alliansen? Missade inte ett enda tillfälle att implicit misstänkliggöra Håkan Juholt. Tydligast, med viss rätt, var Folkpartiledaren Jan Björklund som frågade varför (S) kunde svänga i en fråga som Englands ovilja till samarbete i EU-krisen 180 grader inom loppet av 24 timmar. Debatten var full av dessa mer eller mindre väl inlindade pikar och även fast borgerliga bloggare nu mer eller mindre belagts med munkavle när det kommer till personangrepp mot Håkan Juholt så är min tolkning av debatten solklar. Dessa pikar kommer att återkomma med jämna mellanrum för att explodera i ett inferno 2014 då vi inte bara har ett val, utan två. Val till Europaparlamentet i juni och Riksdagen i september. Såväl Kreab som Diplomat PR sitter sannolikt redan nu och lägger upp de mer långa linjerna för denna typ av kampanj.
Sammanfattningsvis: Bra partiledardebatt, en av de mer njutbara om vi bortser från tjuvnypen men jag hade sannolikt jublat om vi satt i motsatt position. Håkan Juholt såg skadeskjuten ut vilket han är, han är en stark debattör men ägde inte idag den naturliga rollen som oppositionsledare. Detta sistnämnda utnyttjade Alliansen till fullo.
Bloggat: Mario Matteoni, Helena Ericson, Lasses blogg, Peter Johansson 1 och 2, Monica Green om Juholt i dagens partiledardebatt, Tord Oscarsson 1 och 2, Martin Moberg, Antonsson, Böhlis (vilket j-vla smeknamn),
