Stefan Löfvens centrala roll i försvarslobbyn kan bli ett problem för honom när han nu väntas utses till S partiledare. Lövén var central när JKL drev en kampanj under 2009 och 2010 för att försvarets order på pansarterrängbilar skulle hamna hos BAE Systems Hägglund, Löfven gamla arbetsplats i Örnsköldsvik rapporterar Resumé. Det är ur detta jag tar mitt avstamp i mina synpunkter kring vart vi ska och med vilka medel. Och på vilket sätt.

Jag vet att jag sticker ut som socialdemokrat när jag redovisar min inställning till såväl vapenindustri som vapenexport. Jag står inte för någon direkt följsamhet i detta politikområde. Jag gillar vapenindustrin. Jag gillar vapenexport. Inte gränslöst och okontrollerat utan mer som ett verktyg att nå andra mål.


Om vi tar vår utgångspunkt i det närings- och arbetsmarknadspolitiska perspektivet spelar vapenindustrin en central roll i Sveriges industriella utveckling. Många av de produkter som vi idag tar för självklara har sitt ursprung i, hur obekvämt det än kan vara, försvarsindustrin i allmänhet och den svenska i synnerhet. Staten har som beställare under främst 1970- och 1980-talen av olika produkter med vissa egenskaper drivit fram något som kallas för ”innovationsmoln”. Ett ”moln” av biprodukter som kunnat omsättas i civil verksamhet. De som tycker hjärtinnerligt illa om vapenindustrin kan med viss fördel fundera över denna inställning när de sätter sig i sin bil. De sitter då kanske 20 cm från en av de mer lyckosamma svenska vapenutvecklingsprojekten någonsin. Krockkudden. Tekniken i denna, en tvågrams krutladdning med riktad spränverkan med en kvicksilverbaserad sensor, hade aldrig utvecklats av bilindustrin själva. Utvecklingskostnaderna, och kompetensbristen, var ett allt för stort hinder även för giganter som Ford och GM att ta sig över.

Svenska Bofors fick då en beställning från staten att, som ett led i att vara oberoende, utveckla en granat samt minor med riktad sprängverkan. I utvecklingen av dessa skapades kunskaper om tekniken vilket då kom att omsättas i krockkudden. Andra exempel är de keramer som finns i aktivt pansar. Denna teknik och kunskap har resulterat i att Sverige idag är världsledande inom tandimplantat. Samma sak är gällande när det kommer till kirurgglasögon som har sitt ursprung i hjälmsikten. Vare sig bil – eller den medicintekniska industrin hade kunnat utveckla dessa produkter själva då utvecklingskostnaderna i grunden aldrig hade kunnat täckas av aktieägartillskott. Autoliv, för att ta ett exempel,, nu en svensk framgånggsaga med 43 000 anställda i hela världen. Allt för en liten sprängkapsels skull som en gång utvecklades inom vapenindustrin.

Den andra parametern hänger ihop med den första. Vapenindustrin och vapenexporten är vid sidan av FOI och FRA det som ger oss en legitimitet i det säkerhetspolitiska spelet. Vår storlek, och vårt geostrategiska läge, motiverar inte vilket genomslag som alla svenska stats- och utrikesministrar sedan Olof Palme och Sten Andersson haft i den anarki som präglar den globala säkerhetspolitiken. Vi skulle inte haft det genomslag vi haft om vi inte hade haft något att erbjuda. Olof Palme hade aldrig blivit förlåten av USA för sitt Vietnam-engagemang om vi inte hade haft trumf på hand. Vapenteknologisk kompetens och information. Legendarer som Dag Hammarskiöld och Jan Eliasson hade aldrig kommit så långt i sina karriärer som tjänstemän om vi inte haft något mer än bara en obstinat röst i det globala samfundet som någon form av självutnämnt världssamvete. Ingen, törs jag påstå, skulle ens lyssnat om vi inte hade haft något att erbjuda i gengäld. Vapen och information.

Vapenindustrin, och vapenexporten, men även FRA och FOI har alla haft en roll att spela i socialdemokratins mål. Jobben, freden och solidariteten. Och kommer ha en roll att spela om vi vill att våra idéer skall få lyftkraft i såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv. I detta ligger en motsägelse, jag vet. Vi kan inte blunda för den, vi måste välja – hur obehagligt det än kan vara. Jag har valt, med alla dess konsekvenser. Jag vill ha en svensk vapenindustri. Jag ser en reglerad – och kontrollerad – export av patent och produkter som ett verktyg att nå andra mål. Mål som ibland kan verka motsägelsefulla men jag är pragmatiker. Vapenindustrin och vapenexporten är för oss verktyg att nå andra mål. Jobb och internationellt inflytande. Låt oss använda dom på rätt sätt.

Jag är, eller försöker hela tiden vara, lika pragmatisk som uppkäftig. Och det är det jag vill se hos Stefan Löfvén i hans roll som ordförande. Lika tydlig, pragmatisk som uppkäftig på alla områden, inte bara detta även fast han redan nu tycker jag ser ledtrådar till detta synsätt i dagens tal när han talar om jobben och näringspolitiken. Hans första tal som partiordförande. Då kan vi samla oss och utveckla socialdemokratin.



Resumé, Autoliv,  Ab, AB2, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, SVT, SR, GP, GP2, Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3, DN,