I en kris där vi rasar mot nollpunkten så prioriteras maktspel av vissa istället för att rädda det som räddas kan. Jag har nu ett fullt ut dokumenterat händelseförlopp i en av de mest centrala processerna i Stockholms Läns Partidistrikt och jag kommer, när Partistyrelsen väl utsett en ordförande, skicka in hela underlaget till Partistyrelse, VU samtidigt som jag kommer låta publicera det här på bloggen med namn och allt. När jag tog upp det inträffade med en partikollega i en grannkommun, för att kvalitetssäkra underlaget sade han spontant:
”Jag känner igen SSU-takterna”.
Samtidigt kommer det att bli befriande att kunna rycka av masken av den sunkiga partikultur av manipulation och att ställa medlemmarna inför ”Fait á compli” som vissa av våra företrädare hänger sig åt. Om det sedan blir min politiska död – so be it. Jag trodde faktiskt mer om socialdemokratin. Jag trodde faktiskt mer om detta parti. 22,9 procent är i kraftig överkant vad partiet är värda, och då är det väl höga siffror om det jag nu kartlagt är utspritt i organisationen. Ett beteende som du kommer få ta del av när ny ordförande finns på plats. Det kommer naturligtvis mötas med att det är onödigt att publicera och låta göra allmänt känt hur vissa agerar och till de kan jag säga: Försök tysta mig. Annars går det bra att utesluta mig för illojalitet. Jag ser nämligen inte att det är illojalt att belysa hur vissa personer, fysiska personer av kött och blod, nu agerar för att skydda sina revir. Ett beteende där medlemmens värde är noll och deras egen position allt..
Socialdemokratiska värderingar och socialdemokratisk politik är dock värda mer. Det är sannolikt så att jag inom kort kommer tala om ”partiet” och inte ”vi”. Jag har svårt att stå upp för de ledande befattingshavare och tjänstemän som visar upp antingen en sådan djupt rotad inkompetens att de inte förmår hålla verksamheten flytande vid minsta press alternativt väljer att spela spelet vidare, ett spel de lärt av SSU-tidens falangstrider. Det tredje alternativet är att ett stort antal personer kollektivt nu avslöjats som att ha passerat sitt kompetens- och kapacitetsmaximum. Och då ska vi rotera ut dem med viss prioritet.
Göran Persson fick rätt. När SSU-kulturen trängde in i moderpartiet så skulle sagan om socialdemokratin ta slut. Vi står, i Stockholms Läns Partidistrikt, oroväckande nära den avgrunden nu. Oroväckande nära. Det är därför Peter Högberg, Sandro Wennbergs och Eric Sundströms artikel känns så relevant. Men det kommer inte ske. SSU-smittan har skadat partiet bortom all räddning om inte något drastiskt sker.
Till Nils Dacke kan jag bara ställa frågan: Har du skickat yxan? Jag behöver den.
