Idag klockan 1500 så kommer stora delar av Sverige stanna i och med Håkan Juholts presskonferens. Dramaturgin är det inget fel på i val av plats, det är där Håkan Juholt genomfört merparten av sina politiska möten. Igår var en bisarr dag på Sveavägen 68, nästan lika bisarr var det för mig. Jobbade igår kväll och en miljö som normalt brukar omfatta annat kretsade kring iPhones, iPads och andra uppkopplade kommunikationshjälpmedel. Alla ville veta vad som händer inom och med socialdemokratin. Jag fick få, om ens några, få lugna stunder då jag kunde lösa mitt jobb. Socialdemokratin som, precis som Katrine Kielos skriver i sin ledare,  har byggt det Sverige vi ser starkt och som betytt så oerhört mycket för Sverige som nation och stat engagerar. Det faller nu. Och jag tänker ägna denna postning åt något som jag varit inne på tidigare. Ansvar och ledarskap. Ett ämne som Carin Jämtin delvis var inne på vid gårdagens rekordkorta presskonferens och som vi måste ta tag i en gång för alla.

Ansvar och ledarskap. En bristvara i hela organisationen, oavsett om det är tjänstemän eller förtroendevalda. Jag har aldrig stött på en organisation så totalt i avsaknad av bägge delarna. Det finns till exempel idag ingen som med fog kan kalla sig senior projektledare på något område, möjligtvis kan jag på sina ställen hitta personer som på sin höjd kan passera som medelmåttor men det stora flertalet är dessvärre fokuserade på något helt annat än att leverera resultat. Oavsett om de är tjänstemän eller förtroendevalda. De olika rollerna blandas dessutom oftast ihop. Jag kan på rak arm räkna upp tio personer med titeln ”ombudsman” som dessutom är förtroendevald i någon församling. En mix av roller där den ena ibland tillåts gå in i den andra. Det är helt i strid med all vederlagd organisationserfarenhet. Om vi överlever 2012 så är det, om jag får råda, slut med det. Vi måste matcha fram ledare som är värda namnet och rensa ut i organisationen så att vi kanske kan leva med vakanser istället för fel befattningshavare. En befattningshavare med fel kompetens eller som från tid till annan sitter på dubbla stolar kan ställa till med mer skada än en vakantsatt position.

Ansvar och ledarskap. Ledarskap bygger på tydlighet. Tydlighet i ansvar och befogenheter. Dessa är alltid kopplade, oavsett organisationsform, till en fysisk person med personnummer och allt. Utom, har jag fått lära mig, i det socialdemokratiska partiet. Jag är fortfarande förbannad från igår – det finns en stark kultur av att ansvaret hela tiden ligger någon annan stans. En organisationskultur som bygger på att ”kapa idéer när det går bra – skyll på någon annan när det går dåligt” är, vågar jag påstå, dominerande. Jag kan med lätthet hänga ut ett par tjänstemän och ytterligare några förtroendevalda som har dettta förfarande som ledstjärna. Frågan är om någon av dessa, oavsett dagens roll - oavsett om de är valda eller tjänstemän som vill göra politisk karriär, kan passera som ens bensinstationsbiträde i hur de löser att interagera med kollegor, uppdragsgivare och kunder. Jag tvingas att hela tiden fråga vem som är ansvarig och dra ut information om olika frågor men får inget riktigt svar i olika frågor. Kunkap är makt. Behåll den därför för dig själv..... . Bara en sådan sak att vi inte ens kan presentera en organisationsöversikt på hemsidan över anställd personal är skrattretande. Vem som är ansvarig för att det inte skett? Samma svar, det där otydliga – abstrakta – som inte sällan verkar vara ett skrämmande monster.

Ansvar och ledarskap. De förtroendevaldas agendor är i allt väsentligt okända. Tyvärr måste jag bli personlig nu men det finns tecken på att några i vår högsta ledning använt sig av posten som distriktsordförande i ett enda syfte. Som trampolin in i finare, och mer välavlönade, fora. De distrikt de blockerat med sin position går kräftgång och hålls under en järnhäl. En snabb titt på utvecklingen i Stockholms Stad och Län de senaste mandatperioderna – med en intakt ledning – talar sitt tydliga språk. De har tillåtits leda oss ett snäpp till mot avgrunden. Utan att behöva ta ansvar. När jag frågar om just detta i mitt hemlän så får jag svaret ”Distriktsstyrelsen har inte den rollen”. Nähä. Då lägger vi ner skiten säger jag. Sparkar de berörda, som inte vill ta, vågar ta sitt ansvar eller förstår sina tillkortakommanden i tangentens riktning. Utan vidare sentimentalitet. Inget ansvar, inget existensberättigande. Enkelt. Det jag retar mig mest på är den sentimentala inställning vi har till personer som tillfört skada eller misslyckats. Det finns en stark tendens att fokusera mer på dessa än på framtiden och väljarna. Att den gamla nomenklaturan skall sitta säkert och må bra innan vi kan gå vidare. Oavsett grad på fiasko.

Jag bedömer att Göran Persson, som faktiskt har ett stort ansvar för dagens problem vid sidan av Berit Andnor, fick rätt. När medemåttornas sammansvärjning – SSU stridernas huvudfigurer – nådde moderpartiet så skulle sagan om socialdemokratin ta slut enligt honom. Jag vill inte tro att det går så illa men det är, som det ser ut idag, fara värt. Avgår Håkan Juholt idag – vi vet ingenting än – så bör vi göra jobbet grundligare än 2010. Då skall hela Partistyrelsen och Verkställande Utskott upp för granskning. Inkvisitionistiskt? Ja. Men nödvändigt. Oavsett om han avgår eller inte så är det dags att vi börjar städa och rensa nu. Det kommer bli smärtsamt men de som stretat emot har sig själva att skylla. Slarvjobb 2010 resulterar i mer att göra idag.

Aftonbladet, DN, SvD, Expressen, SR, SVT, Högberg, samt : Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, DN, SvD, SVT, TV4, SR och till sist Mary X Jensen skriver klokt om det hela! Peter Johansson undrar Toker skriver om familjen. Fredrik Lidby på ämnet