Hästhuvudet

on lördagen den 21:e januari 2012

Mitt i allt det svarta som hände idag, och som förstärktes av den upplevelse som Peter Högberg redovisar på sin blogg idag, så avslutade Håkan Juholt sitt korta ordförandeskap genom att han och Carin Jämtin bjöd på stor show. Jag kommer att återkomma till den i morgondagens postning men jag vill inleda med några korta ord om Peter Högbergs upplevelse från dagen.

Högberg blir hårt kritiserad av en partitjänsteman och ett oppositionsråd idag i vittnens närvaro, dessutom på felaktiga grunder, för sitt opinionsbildande. Partitjänstemannen är inte heller vem som helst, det är försteombudsmannen i Kalmar län, de facto anställd för att serva medlemmar och förtroendevalda – inte styra dom. Jag måste säga att jag känner igen denna kultur av implicit tjänstemannastyre. Jag har själv drabbats av det så sent som vid extrakongressen 2011 när vi valde Håkan Juholt till ordförande. Jag hade då, tillsammans med främst Peter Högberg kritiserat valberedningens slutenhet och Berit Andnors handlag. Direkt efter voteringen och Håkan Juholts tal stod jag utanför och rökte medans jag samlade tankarna. I det ögonblicket kommer försteombudsmannen i mitt eget partidistrikt, Stockholms Län fram. Han säger då ordagrant följande:


-”Du bör tänka noga på att tona ner din kritik mot partiet, du har nämligen fel. Partiet är inte odemokratiskt”.

Vet ni hur det känns att få detta serverat? Ungefär som att vakna upp med ett hästhuvud i sängen som i ”Gudfadern I”.





Vilken medlem som helst hade jag kunnat ta det av, men inte en partitjänsteman på den nivån. En försteombudsman som dessutom har ett uttalat samordningsansvar och sitter i ”26-manna” som är den gruppering där alla försteombudsmän från hela landet samverkar i. Känslan av partipiska var tydlig och obehaglig. Jag hörsammade inte varningen då och orsaken varför jag tar upp det nu är för att jag vill belysa vad Carin Jämtin menar med att vi har en lång väg att gå. Detta är den kultur vi medlemmar tvingas att hantera, en kultur där delar av partiet visar tydliga likheter med sekter som tappat kontakten med sin ursprungliga tro och övertygelse. Organisationen, ämbetena, tjänsterna och gentjänsterna är alla överordnade den ideologiska övertygelsen och glöden samt samhällsnyttan.

Så är det inte i min värld. I min värld är organisationen bara en bärare av något större. En idé, värderingar och en politik som gör Sverige och världen en bättre plats att leva i.

Nog har vi att ta tag i. Men problemen är mycket större än personen Håkan Juholt var. Han var bara ett symptom på att partiet kapat banden med sitt ursprung och bitvis blivit en sekt. Det är det vi ser på de reaktioner jag och Peter Högberg fått möta. Och jag vet med mig att vi kommer, innan resan är slut, möta än mer av detta. Folk är rädda nu. Livrädda. Vi kommer, både Peter Högberg och jag, se mer av detta. Det är jag tyvärr övertygad om.




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser