Socialdemokraternas inre liv fortsätter att sätta sin prägel, eller helt dominera, den inrikespolitiska debatten. Förvirringen är i det närmaste total och jag måste faktiskt nu redovisa lite av hur jag upplever det som opinionsbildare och som ”vanlig” medlem.

Enligt rapporter i media så finns det ett tryck på en snabb process för att hitta en ledare. Det tycker jag är positivt givet att denne ledare är en uttalad interimslösning så att en öppen process kan välja, och då verkligen välja, en mer permanent lösning vid den ordinarie kongressen. De enda partidistrikt som aktivt ser ut att motsätta sig en öppnare valprocess oavsett tidsperspektiv är, om SR/Ekots rapportering är riktig, är Skaraborg Partidistrikt med dess ordförande Urban Ahlin samt Värmlands Partidistrikt med Anne-Kristine Johansson. Bägge riksdagsledamöter.

Min egen Arbetarekommunordförande, Olle Jansson, har dock agerat föredömligt. Han har via e-post börjat interagera med främst styrelsen och vissa medlemmar på den lokala nivån för att samla in nyanserna i den lokala debatten. Han visar med all önskvärd tydlighet att han förstått – på ett helt annat sätt än många andra ledande företrädare – att känslan att bli tillfrågad om sin åsikt skapar en lojalitet för processen, oavsett hur den sedan kommer att se ut. Olle Jansson har valt ett semi-öppet förhållningssätt som på ett bra sätt balanserar nu. Vad hans, den lokala styrelsen och det lokala Verkställande Utskottet (som jag sitter i) samt min kommunikation säger i detalj måste dock vara fördolt för de som inte är medlemmar. Någonstans är det vi som bestämmer vägen framåt, inte alla förstå-sig-påare.

Men kommunikationen i övrigt? Vi hade 36 timmar av fungerande kommunikation i samband med att Håkan Juholt aviserade sin avgång. 36 timmar. Nu är det som vanligt igen, tyst från central nivå och jag reagerade på redan igår att nu har något hänt. Kriskommunikationen har återigen havererat, den inskränker sig till att kalla till presskonferens. Det räcker inte om vi skall rädda det som finns kvar av partiet. Just ”det som finns kvar av partiet” är ett citat från Lena Hallengren i en intervju från igår.

Jag ska ge kommunikationsavdelningen ett tips nu. Ett tips som normalt kostar mellan 5 000 och 10 000 kronor och som lärs ut på högre utbildningar i kriskommunikation. Ge intressenterna, det som kallas ”stake-holders”, ett värde. Känner de inte ett värde så kommer organisationen gå under. Det enklaste sättet att ge dem ett värde är att ge dem information först av alla. Det räcker med minuter, effekten är nämligen enorm vilket all tidigare internationell erfarenhet visar. Oavsett organisationsform, oavsett kris.

För att vara konkret nu: Carin Jämtin har kallat till tre pressträffar sedan Håkan Juholts avgång. Inför varje sådant möte med media har hon ett färdigt uttalande med sig som jag sett att hon läser ur. Vissa tillfällen har hon svarat på frågor, andra inte. Ingen vet innan hur pressträffen skall utvecklas varför alla journalister värda namnet ockuperar Sveavägen 68.

Vad jag vill se är att kommunikationsavdelningen skaffar sig kompetens, mandat och rutin för att maila ut detta uttalande till de medlemmar som har sin e-post registrerad i medlemsregistret fem (5) minuter innan Carin Jämtin inleder sin pressträff. Oavsett om jag sitter uppkopplad eller inte (många är det via PDA/Smartphones nu för tiden ändå) så får jag känslan av att ha fått informationen som medlem först istället för den förnedring som jag upplever när Niklas Svensson eller Lena Mellin rapporterar och sätter sin värdering på orden. Kriskommunikation är psykologi och detta är ett sätt att skapa lojalitet samt känslan av värde och delaktighet i den krympande skara som S medlemmar utgör.

Ta nu detta råd till er. Jag börjar nämligen tröttna rejält på det pellejönseri jag ser. När jag pratade med kommunikationsavdelningen i förra veckan sade en tjänsteman att ”vi har lärt oss massor”. Jag kan, i mitt stilla sinne, ställa mig frågan vad man lärt, 36 timmars uppvaknande följdes nämligen av ny djupsömn. Nu har ni i alla fall fått ett konkret råd. Se till och följ det så skapar ni kanske något litet medlemsvärde. Utan medlemsvärde och med fortsatt slutenhet så kan ni annars på sikt söka andra utmaningar. Medlemmarna kommer nämligen överge er.

Det är ett råd i elfte timmen, vi har inte så mycket mer att spela med. Dags att skicka amatörerna på semester och kalla in sådana som kan sina saker. Eller ge dem, om vi nu har några, handlingsutrymme.