Med Socialdemokraternas Verkställande Utskotts möte nu på Sveavägen 68 vill jag markera var jag står:

Jag ser en fara i en alltför snabb process. Det bästa vore en tillförordnad ordförande under tiden vi gör vår läxa grundligare än förra gången det begav sig. Då tänker jag på båda processerna när Håkan Juholt och Mona Sahlin valdes.

Det andra är att jag, trots att jag verkligen vill se Carin Jämtin, Tomas Eneroth samt Stefan Löfvén i en framtida partiledning, inte vill se någon av dagens VU-ledamöter som kandidater i en öppen process. Tvärtom, de är alla mer eller mindre ansvariga för den soppa och söndring och kaos vi nu upplever. Tvärtom vill jag utvärdera deras individuella prestationer såväl på distrikts som central nivå samt belysa hur de agerat olika sammanhagn. Jag vill pröva deras förtroende att överhuvudtaget vara med i en framtida ledning.

I mellantiden som sagt en interimslösning. En interimslösning som kan heta Jan Eliasson eller Jan Nygren. Medborgare höjda över all misstanke. Den förre diplomat, den senare lyckades lappa ihop SSU med viss framgång då de befann sig i samma situation. En situation som tyvärr har det gemensamt att det är samma namn, fast de är några år äldre nu, som dyker upp nu igen som de som aktivt agerat på det ena eller andra sättet.

Jag ger därmed mitt aktiva stöd till Carin Jämtin, Tomas Eneroth och Stefan Löfvén. Men. Vill inte se någon av dem i loppet och måste tyvärr ställa samma krav på genomlysning av dem som övriga VU. I mellantiden:

En medborgare höjd över varje misstanke.