Essbeck tar upp ett viktigt ämne nu i sin senaste postning, hur ska ett koppel följare – som säger nej till uppdrag – kunna locka till sig väljare. Denna tanke får bilda en av utgångspunkterna till dagens första postning som kommer handla om arvet efter Håkan Juholt. Trots sin korta tid som ordförande så har han lämnat ett arv efter sig. Ett arv som både handlar om politik och organisation och organisationskultur. Undantaget nu på morgonen från alla dessa nej-sägare som inte vill ta ansvar och inte vill leda är Morgan Johansson. För det förtjänar han omvärldens respekt anser jag. Han vill leda och ta ansvar, till skillnad från övrig partistyrelse, som bara vill sitta still och förvara sina förmåner. Socialdemokratin har tydligen väldigt lite med deras vilja att göra.

Det är vid det senare arvet jag kommer uppehålla mig.

Kommer ni ihåg de dramatiska dygnen i oktober 2010 när Mona Sahli avgick? En av ”bödlarna” vid det tillfället var just Håkan Juholt. Han ville då att hela styrelsen, och därmed hela det verkställande utskottet, skulle ställa sina platser till förfogande. Att prövas, att omprövas. Att leda till nyval, omval eller befordran från ersättare till ordinarie ledamot för de berörda. Han fick aldrig med sig resterande ledamöter som till antal ligger kring 55 personer, ett antal som kan mer liknas vid ett resande teatersällskap än en ansvarstagande effektiv styrelse. I mitt eget distrikt, Stockholms Län, vet jag att det gick ut direktiv om att sitta still i båten, att hålla ihop, att sluta leden och att inte utmana personer eller strukturer. Håkan Juholt kom att upprepa sitt krav fler gånger, långt innan han ens blev påtänkt som ordförande utan att några hörsammade det. Ledarskap genom tystnad fick råda. Jag vet att det finns dokumenterat från den 3 december 2010 innan Berit Andnor blev utsedd. Berit Andnor, vars handlag skulle visa sig leda till att hon blev kungamakerska och bödel i ett. För samma person. Processen gjorde henne till Håkan Juholts kungamakerska men splittrade samtidigt partiet så att hans mandat hela tiden kunde ifrågasättas. Ifrågasättas av krafter som inte ville förändra partistyrelsen i enlighet med Håkan Juholts krav.

Genom att endast partisekreterare och partiledare roterades ut 2011 så blev inte heller det någon större förändring i partikultur eller arbetssätt. Inget nytt blod roterades in i tillräcklig omfattning. Leker vi lite med procent så kan jag konstatera att så lite som fyra procent av ledamöterna prövades efter det kanske allvarligaste nederlaget för socialdemokraterna i modern tid. 96 procent av partikulturen, för partikulturen är intimt kopplad till personsammansättningen, fick sitta i orubbat bo. Håkan Juholts förändrings- och förädlingsmandat var med andra ord redan från första dagen begränsat. Varför? Samma svar som på många andra frågor, de är rädda. De är rädda för utanförskapet, att bli arbetslösa. De har nämligen ingenting att falla tillbaka på. Och jag? Jag är, med min historia och min erfarenhet från näringslivets villkor i allt väsentligt mindre sentimental. Jag fokuserar mer på framtid och resultat än historia om jag måste välja. Och vi måste välja nu. Alltför ofta får jag höra att vi i varje valprocess måste ta hand om varandra och ta hand om dem som mister sina uppdrag som inledning. Jag anser det vara behjärtansvärt men har fel fokus. Nu skall vi förändra och vinna väljare, då ligger fokus framåt. Ta hand om de som inte höll måttet får vi ta i morgon.


Låt oss inte göra om misstaget denna gång. Pröva hela styrelsens ansvar, kompetens och förmåga att leda. Vissa kommer sitta kvar, andra kan komma att befordras. Men en hel del anser jag sannolikt bör finna andra fritidssysselsättningar. De har alla, enskilt och som kollektiv, skapat en kultur av passivitet, nepotism och initiativlöshet som hotar oss i grunden. Att den här gången bara byta ut en person, eller knappt två procent, av ett ledarskap som misslyckas gång på gång är inte godkänt.

Då dör även det socialdemokratiska partiet. Och frågan är om det blir så mycket arv efter detta med två oppositionspartier till som tar sig in på område efter område, nu senast på skol- och utbildningspolitiken där MP ser ut att mer och mer ta ledartröjan. Ta hand om arvet efter Håkan Juholt nu. Gör läxan ordentligt denna gång.





Peter Högberg, Ab, Ab2, SvD, DN, Exp, SVT.