Vi skall inledningsvis kalla saker och ting vid dess rätta namn. Siffrorna är skit. De är i och för sig högre än jag förväntat mig men så var jag beredd på än lägre för att inte bli ytterligare besviken. Jag ser på Facebook hur en lättnad sprider sig hos socialdemokrater och en känsla att ”the båttom is nådd” och att det här var riktigt bra siffror egentligen. Det finns en implicit känsla av att vi nu är igenom skärselden mindre tilltufsade än vi kanske kunde ha varit.
Jag vill höja ett varningens finger här, det är vi inte alls. Siffrorna i Storstadslänen har fortfarande långt kvar till nivåer där vi kan se en valseger som realistisk och ingenting har i sak förändrats i framför allt Stockholms Stad och Län. Siffrorna är allt annat än godkända; Stockholms stad: 19.6% och ”Länet” 21.9%. Om inte Veronica Palm och Mikael Damberg reagerar nu som ordförande i respektiva distrikt vet jag inte vad som skall få dom att vakna för att fokuserat samt dedikerat arbeta varje dag i tusen dagar för att vända siffrorna utan att hela tiden behöva ägna sig åt något annat. Väljarnas bild av ett parti som har ett upprivande av Slussen-beslutet samt försvaret av eken utanför Sveriges Radio som huvudsakliga programpunkter känns inte som ett alternativ för framtiden. Väljarströmningarna, där MP ser ut att vara den som tar mest från S kommer förstärkas om vi inte gör något drastiskt åt detta. Från socialdemokraterna i länet hörs absolut ingenting eftersom ordföranden i länet, Mikael Damberg, varit alltför upptagen av turbulensen i partiet centralt. Han sitter även i Verkställande Utskottet och är utbildningspolitisk talesperson varför länspolitiken fått finna sig att komma på tredje och sista plats.
Ett förslag jag kräver att kunna se genomfört är att vi partiorganisatoriskt slår ihop de två landstingsgrupperna till en. I dagsläget har socialdemokraterna i Stockholm Stad en grupp och resten av länet en annan. Det historiska skälet till varför det ser ut på det sättet är för att den ena parten säger ”att då tappar ju vi makt”. Jag kan garantera att väljaren i Stockholmsregionen skiter fullständigt och högaktningsfullt om våra interna maktspel. De förväntar sig, med all rätt, en sammanhållen storstadspolitik framför internt maktspel. Slå ihop grupperna i länet nu. Utan krusiduller och sentimentalitet.
Ett annat förslag jag vill se genomfört ligger även det nära i tiden och var något jag skrev om i AiP. Rotera in tydliga länsföreträdare i Partidistriktets styrelse. Företrädare som inte är, eller kommer tillåtas vara, splittrade på fler håll när det bränner till. Ska vi klara av Stockholm krävs engagemang, fokus och tid. Dagens kultur av uppdragsmaximering är kontraproduktiv. Alltför många sidoengagemang har en tendens att splittra mer än samla. De synergieffekter som det talas om när jag tar upp detta, att sitta på fler stolar, har bara visat minus i det slutliga protokollet. Och som alltid, det är resultatet som räknas.
All in All: Detta borde vara en väckarklocka men jag tror nog tyvärr att många i socialdemokrater i Stockholms Stad och Län kommer sätta den på "snooze" och hoppas på att det på något mirakulöst sätt löser sig självt när de kan vakna av sig själva. Det kommer inte ske. Vid respektive partidistrikts kongresser i april så förväntar jag mig förändringar som tydligt signalerar fokus och förnyelse. Att vi till slut öppnar upp partidistrikten för jag har fortfarande inte glömt bort hur man för sex veckor sedan stängde in sig på "Framtidsdagarna". Vad som avhandlades då är fortfarande, även för mig som medlem, en väl förborgad hemlighet.
Vi har en väg att vandra nu och vi har inte råd att sätt väckarklockan på snooze, sovmorgonen är över sedan länge.
Bloggat: Tokmoderaten, ,Mary X Jensen, Peter Högberg och Martin Moberg på ämnet som även Alexandra Einerstam och Thomas Böhlmark skrivit om.
