Det är inget någon skulle behöva blir förvånad över anser jag, inte heller uppleva som obehagligt eller främmande. Men. Vårdföretagarnas näringschefs, Håkan Tenelius, reaktion förvånar mig. Mycket. Han menar på fullt allvar att:
Den stora effekten bland företagen är den kritiska inställningen, de kritiska frågorna. Om det får till effekt att vi framöver ser ännu sämre möjligheter för privata företag inom äldreomsorgen återstår att se, men vi kan inte utesluta det, säger han.
Varje organisation eller person som hanterar några former av ekonomiska medel borde bejaka en kritisk inställning från sin omvärld. Kritiska frågor skall kunna bemötas eller svaras nöjaktigt på 24/7 oavsett om frågorna kommer från aktieägare eller skattebetalare. Tenelius inställning till framför allt skattebetalarnas ombud, kommunerna, vittnar om hur denna bransch ser ut att vara uppbyggd. Oroväckande nära den kultur som präglar maffian. De ser inte kritisk granskning som ett välkommet tillskott i samhällsdebatten. Tenelius svar, om nu vårdföretagarna har rent mjöl i påsen som kollektiv, borde istället vara tvärtom – att vårdföretagarna välkomnar kritiska frågor. Antingen har Tenelius inte någon mediaträning. Eller. Så säger han sanningen av en ren slump. Att Vårdföretagarna inte vill se sina medlemsföretag granskade.
Som det nu är ger Tenelius mig ytterligare argument för att vård i vinstdrivande företag inte är att föredra. Maffiametoder med skattemedel. Inget annat. När får vi ett erbjudande vi inte kan tacka nej till? Och hur ser det ut?
SR,
