Socialdemokraterna överger nu det gemensamma rödgröna kravet om en lagreglering av privata partibidrag. I stället ska riksdagspartierna försöka nå en frivillig uppgörelse om hur privata bidrag ska redovisas. 



Moderaterna har hela tiden sagt nej till en lag, medan det både inom Folkpartiet och Centerpartiet funnits en öppenhet för lagstiftning emedan Sverigedemokraterna går på den moderata linjen borgar ändock för en linje mot lagstiftning. Den andra delen i morgondagens KU-beslut är att regeringen utlovar en översyn av det statliga partistödet. Det har inte höjts sedan 2004 och framför allt Socialdemokraterna är nu angeläget om att partistödet ska höjas. En förklaring kan vara att partiet har dålig ekonomi efter två förlustval som lett till krympande partistöd.

Det är ingen hemlighet att mitt parti har dragits med en organisationsstruktur som hör gårdagen till. Partiet har en struktur som med sina stadgar är optimerat för kollektivanslutning av LO-anställda och ett medlemsantal på 1,2 miljoner medlemmar. En reformering av hela detta komplex är nödvändigt men bromsas aktivt av de som byggt sina maktbaser på denna elektoriella form av demokrati där olika föreningars nomineringsrätter spelar in. Detta system medger att en kandidat som kan sina stadgar och håller sig uppdaterad om de olika föreningarnas medlemsantal kan vinna en nominering från sin arbetarekommun eller partidistrikt trots att han eller hon inte har en faktisk majoritet bakom sig. Denna struktur är personalkrävande där framför allt ombudsmännen och chefstjänstemännen har stor makt. Utöver detta kan läggas nyheten om rekryteringen av Håkan Juholts nya stabschef. Samtidigt som den nuvarande kanslichefen sitter kvar tillsätts ytterligare en chef vilket vittnar om en organisation med många hövdingar och få indianer. I veckan blev det md andra ord en hövding till. Det är klart att den här formen av organisationsutveckling, med fler chefer utan att rensa de gamla, kostar pengar samtidigt som Ibrahim Baylans bantning av partiet blev allt annat än billig. Upp till nio månaders vederlag utan tjänstgörings- eller anmälningsplikt kostar pengar trots att det fanns laga skäl att banta organisationen. Valförluster brukar innebära en tunnare plånbok vilket i sig ger utrymme för uppsägning enligt LAS. De som tog detta erbjudande var i praktiken de som var både värdefullast och de med kortast anställningstid. De hade fått gå oavsett om turordningslistor följts men nu fick de bonusar på mellan tre och sex månadslöner utan motprestation. Påminn mig om att aldrig rekommendera Ibrahim Baylan till någon personalchefstjänst någonsin. Det handlag han visade hör inte hemma i någon organisation med ansvarsfulla ägare.

Jag är inte imponerad av beslutet att backa på kravet på lagreglering av insynen av partibidragen. Inte alls, transparansen i demokratin är viktigare än att ha för många påvar på 68:an och Cephalus och partiledningen vred idag ett av våra viktigaste vapen ur händerna på oss opinionsbildare. Att driva opinion mot den moderata moralen och etiken samt Alliansens förhållande till begreppet korruption. Om skälet är att vi har ont om pengar så borde det vara skäl nog för organisationsutredningen att leverera något mer än en havererad Facebookgrupp som numera ockuperats av internet-troll. Som organisationsutvecklare gråter jag en sådan här dag. Om skälet är soppatorsk i plånboken som ligger som drivkraft och för att vi inte förmår slimma vår organisation så är det inte något annat än underkänt. I den riktiga världen – utanför politiken – är det vi ser idag en omöjlighet. Aktieägare skulle ge ledningen respass tämligen omgående om de ens försökte.

Mitt betyg? What the f*ck. Inte mer, inte heller mindre. Jo. En sak vet jag. Jag har ett vapen mindre nu. Och att vår organisationsutredning verkar ha havererat.

SVT, SVT2, Böhlmark, Ekonomisten, SvD, DN