Socialdemokraternas vändning om partibidragen är ett bakslag för svensk öppenhetstradition. Dessutom skadar det partiet i ett redan svårt läge. Ett taktiskt missgrepp, skriver S-märkta debattörerna Stig-Björn Ljunggren och Sandro Wennberg på SvD Brännpunkt.
De menar bland annat att
Sverigedemokraterna saknar incitament att gå med på en överenskommelse. SD har sin finansiering från högerextrema grupper såväl i Sverige som utomlands. Dessutom för partiet över miljontals kronor från de lokala avdelningarna till central nivå som kommer från arvoden av enskilda förtroendevalda, något som sannolikt bryter mot andemeningen i lagstiftningen. SD är inte bundna av tidigare överenskommelser och partiet är till sin partikultur ett extremt slutet parti. Mot den bakgrunden är det ytterst osannolikt att partiet skulle gå med på en överenskommelse som ökar öppenheten.
Sverige har en av västvärldens öppnaste offentliga förvaltningar men ett av de mest slutna partisystemen. Att Socialdemokraterna nu – åtminstone tillfälligt – har släppt kravet på lagstiftning om öppenhet är ett bakslag för den svenska öppenhetstraditionen.
Att spela (SD) i händerna på detta sätt känns märkligt. För, det är precis som artikelförfattarna pekar på, (SD) är ett extremt slutet och toppstyrt som på intet sätt är förbundet med de tidigare överenskommelserna. Det finns uppgifter på att de skickar kommunalt utbetalt partistöd uppåt i systemet vilket är tveksamt rent juridiskt. En lagstiftning skulle reglera detta en gång för alla emedan en överenskommelse sannolikt bara skulle, om ens då, kunna omfatta de juridiska parterna i riksdagen. Lokalavdelningarna har hitintills hållits utanför varför omfattande luckor skapats.
Vad det är som ligger bakom (S) lappkast ligger än så länge fördolt. Jag utesluter inte att det är personliga agendor alternativt (S) rätt usla ekonomi. Partiorganisationen har fortfarande inte ställt om sig från att vara ett 40-procentsparti till dagens 30 procent. Visst, det finns vakanser i organisationen men de tillsätts inte. Skälet? Enligt rykten så saknas det i vissa fall ekonomi och ett ökat statligt partistöd skulle kunna vara ett välkommet bidrag.
Så nej, inte heller den här gången fick min partiledning, som kollektiv, godkänt. Vad det var för taktisk snilleblixt och vilka sakförhållanden som låg bakom detta beslut väntar jag på. Jag kräver faktiskt att få reda på det eftersom jag om tre år förväntas driva opinion för att rösta på Sveriges öppnaste och nyfiknaste parti. Ett parti som idag gör allt som står i sin makt för att sluta sig och sina gelikar för sin omvärld.
SvD
Sveriges öppnaste och nyfiknaste parti?
Johan Westerholm on tisdagen den 29:e november 2011
Labels:
Politik,
Socialdemokraterna