Peter Högberg var igår, med all rätt, förbannad så att tangenterna glödde. Jag delar i mångt och mycket hans ilska över med vilken amatörism som vår ledning går genom livet. När Thomas Östros använder sig av Håkan Juholts benämning ”pop-corn politik” så bedömer jag att han är inlindat artig. Det vi sett de senaste veckorna kan mer gå under benämningen ”Upplevelsebaserad spontanpolitik och improviserat ledarskap”. Jag får intrycket att vår ledning varje morgon vaknar upp och ställer sig följande fråga:

”Vad ska jag göra idag? Jag tror jag vet! Jag leker politik! Undrar om någon vet hur man gör? Asch, strunt samma, jag kör på ändå! Skit så länge hängslena håller”

Så tycks resonemanget gå hos lite väl många i ledande befattning och samma fråga tycks ställas av hela den stab som sitter på Cephalus och Sveavägen 68 och som ansvarar för kommunikationen med några få undantag. Nu börjar nämligen listan av ”major f*ck-ups” bli i längsta laget och bortförklaringarna i allt tunnare form. Major F*ck-up jobbar inte hos oss. Han är inte ens medlem men hans ande tycks vila allt tyngre över vårt parti.

Listan börjar bli lite för lång och jag har inte glömt en av de värre grodorna, Illmar Reepalus och Morgan Johanssons rent ut sagt främlingsfientliga utspel, inte heller har jag glömt Morgan Johanssons slirningar kring integritetskränkande lagstiftning. Till denna lista kan fogas Carina Mobergs förslag på Twitterförbud och nu senast krumbukterna kring partidonationerna. Genom att backa på frågan, och sedan backa igen, har partiledningen som kollektiv skapat en extrem förvirring i partiet. Jag kommer finna all anledning till att ifrågasätta olika enskildas förtroende till kongressen 2013. Om vi överlever så länge vill säga.

Det jag tycker är tristast i kråksången är att partiet fungerar i regel väldigt väl på lokal nivå, på folkrörelseplanet. Det är på distrikts- och central nivå som det rent ut sagt kör i diket. Graden av förmåga till att kommunicera politik, tänka igenom politik och visa ledarskap avtar med kvadraten på avståndet till medlemmarna. Redan på distriktsnivå är signalerna tydliga från vissa företrädare och ämbetsmän: Medlemmar är mest till besvär och jag har i det specifika fallet inte hört ett pip om vad som sades på ”Framtidsdagarna” för förtroendevalda (en begränsad skara bjöds in) i Västerås för en månad sedan. Jag tog upp det med mitt partidistrikt och påtalade att vara öppna mot allmänhet och i synnerhet medlemmar om vad vi tror om framtiden borde vara ett bra steg för ett parti som har ambitionen att bli Sveriges öppnaste och nyfiknaste. Vi har i Mälardalen en mycket lång väg att vandra och vi har inte ens tagit de första stegen på den vägen då jag så sent som i fredags fick höra att vi skulle ”tajta till” organisationen. Uttrycket "Öppnaste och nyfiknaste" tenderar, om inget drastiskt sker inom den närmaste tiden, bli ytterligare en fluffig floskel att lägga till handlingarna.

Nej. Jag kommer inte ha glömt något av detta. Det har gjort för ont för oss som verkar nära väljarna och nära medlemmarna. Ska jag glömma, eller överse, med det ledarskap och den politiska förmåga jag sett de senaste veckorna krävs rättning i leden. Någon j-vla ordning får det vara på en partiledning. Det är det minsta krav vi gräsrötter, den viktigaste komponenten i en folkrörelse, bör ställa. Men vem vet? Vi kanske inte är en folkrörelse längre i vår lednings ögon.

Media: Ab, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SR, GP, GP2, GP3.

Fler har postat om detta kaos: Peter Johansson,  Annika  och Peter Högberg, Martin Moberg