Varför dras människan åter och åter till vinstkapitalismen? En fråga jag funderat en del på under eftermiddagen. Ytterst tror jag faktiskt att svaret står att finna i frågan om människan är ond eller god. Rättvis eller orättvis. Egoistisk eller generös. Min tro, och det kommer sannolikt inte som någon större överraskning för er som följt mig ett tag är att jag lutar åt att anse att människan av naturen är ond, girig och egoistisk. 

Att samarbeta, att vara solidarisk, bygger i grunden på att vi för vår överlevnad tjänar i långa loppet på att kollektivet är starkare än individen. Det är när vi är klara med kollektivet och står på vad vi upplever egna ben som individualismen skördar nya segrar. Det är när vi som människa kommer till den punkten som vår sanna natur uppdagas. Människans natur är ingen direkt trevlig bekantskap och det är därför vi har lagar. Lagar där summan av alla goda egenskaper skapar en norm för att få hela skiten att fungera. Men det hindrar inte starka individer att söka sig till vinstkapitalismen. I vilken form är ointressant men frågan som jag ställer mig är varför vi sålt ut det mesta som går att sälja ut. Och med Carema som vårdleverantör så borde det bli en ögonöppnare för de flesta. Även i mitt eget parti.


Men nu är upprördheten mot vanvård i äldreomsorgen och kritiken mot de så kallade riskkapitalbolagens vinstmaximering så pass stor inom vården att det får regeringen att skynda på ny lagstiftning. Väl så. Men varför tycker jag mig känna igen debatten? Jo, för att vi hade denna debatt själva 2005. Denna debatt mynnade till slut ut i ”Lagen om Aktiebolag för verksamhet som inte drivs i vinstsyfte”. Sedan den 1 januari 2006 är det möjligt med, aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Grundläggande för de bolagen är att verksamheten drivs i ett annat syfte än att ge aktieägarna vinst. Reglerna har skapat en företagsform som är särskilt anpassad för verksamhet som inte drivs i vinstsyfte. Reglerna syftar också till att säkerställa att vinsten huvudsakligen stannar kvar i bolaget.


Vad regeringen Persson tyvärr inte hann med var att göra lagen obligatorisk för välfärdssektorn och tillräckligt attraktiv för entreprenörer som brinner för välfärdssektorn. Den blev frivillig och därmed rätt tandlös. Priset för detta betalar vi nu men vad jag vill ha sagt är att riksdagen redan har godkänt principerna för aktiebolagsformen inom välfärden, nu återstår egentligen smärre justeringar. Anders Borg och Maria Larsson bereds ett allt för stort utrymme att göra ett nummer av deras försök till reformer. Både regeringen och vår egen riksdagsgrupp ser nu ut att uppfinna hjulet en gång till.

Men allt är inte bortkastat ändå. Denna lag kan mycket väl tjäna som en utgångspunkt hur vi vill forma villkoren för de aktörer som vill vara verksamma inom välfärdssektorn och andra marknader som är på gång att konkurrensutsättas. Verktyget finns redan, det krävs endast lite justeringar så slipper vi se den här formen av debatt igen som vi får uppleva kring Carema. Och.

Vi slipper uppfinna hjulet en gång till.



Anders Löwdin i Bromma skriver bra om detta och har till att råga på allt haft godheten att servera mig en utmärkt länkvägg. Om det var hans huvudsyfte vet jag inte men jag tackar och tar emot ändå.

Bloggat om detta har:

Peter Andersson – Vårdkris, Carema och de maktlösa makthavarna
Alliansfritt – Vanvårdskandalen – sagt & gjort av högern
Jag själv – Med ”Baby steps” framåt mot en bättre vård
Roger Jönsson – Skrota dagens äldreomsorg och låt oss bygga en ny äldreomsorg
Lotta Olsson – Girighet är aldrig vackert…
Erik Weiman – Kvalitet ska vara självklart
Per Ankersjö – Carema Careless

Media på detta:

SvD – Lagstiftning ska stoppa riskkapitalets ränteavdrag
DN – Socialstyrelsen ska utreda
DN – Räddade sin mor från vanvård på Vintertullen
DN – Attendo tar över nytt boende trots tidigare skandal
DN – ”Trovärdigheten för hela vårdbranschen urholkas”
EX – Stockholm stad stoppar alla centrala upphandlingar
AB – Stockholms stad säger upp avtal med Carema Care