Jag hoppas att de klipper ihop intervjun på ett sätt som kan ge en korrekt bild, det var rätt stressigt och dramatiskt när jag gav intervjun. Och jag tror nog att åtminstone några kommer bli glada över det jag har att säga, en del andra kan nog bli rätt irriterade på mig. Misstänker att en och annan numera sitter på sin kammare och knåpar på voodoo – dockan ”Westerholm” då de anser att jag borde vara tyst. Samma personer som försöker sätta bilden av socialdemokraterna som Sveriges ”öppnaste och nyfiknaste” parti. Det lustiga är att det här finns en klar identifikationsfaktor. Det dessa har gemensamt är att de alla har en bakgrund från SSU eller LO från unga år emedan jag såg till att skaffa mig mer än 20 års erfarenhet från livet utanför de politiska partierna innan jag blev aktiv. Mer om detta kommer som sagt i intervjun men klart är att många av dessa nu gräver ner sig i en fruktlös förhoppning att turerna snart bara är en juridisk fråga. Väljarna ser dessvärre inte saken på det sättet. Dessa opinionsbildare ter sig mer och mer världsfrånvända ju längre tiden går.
Att partiet inte mår bra är det nog inte någon som tvivlar på nu. Media försöker sätta bilden av att det som sker är en falangstrid i partiet med skott från högerfalangen. Inget kan vara mer fel, skulle det vara en falangstrid så är det främst vänsterfalangen som har skäl att börja avge eld med hanteringen av Morgan Johansson i färskt minne. Det är faktiskt värre än så, det är en ledarskapsfråga nu. Håkan Juholt, som är en skicklig och kraftfull retoriker, har gjort medlemmar och förtroendevalda besvikna över svajigheten i ledarskapet och sättet att uttrycka sig på. Staffan Dopping har gjort en begränsad sammanställning och det är inte en direkt sammanhållen kommunikation som präglat den senaste tiden. Svajigt, spretigt och ur ett krishanteringsperspektiv milt sagt amatörmässigt och desperat.
Och var står jag? Återigen, jag gillar Håkan Juholt som person och hans politiska profil. Jag gillar betong, jag gillar investeringar i vägar, järnvägar och bostäder. Jag gillar en aktiv samverkan mellan stat och näringsliv. Jag gillar investeringar i skolan och allt börjar med barnens livsvillkor. Jag är en ganska trist klassisk grå- och betongsosse. Och nöjd med det. Inte höger, inte vänster utan bara klassisk betong. Men oaktat vad måste vi förhålla oss till det som sker nu. De finns de av mina partikamrater som menar på att detta inte ska vara en moralisk - etisk fråga utan strikt juridiskt. Tyvärr för dessa kan jag konstatera efter gårdagen att det är inte det våra medlemmar eller traditionella väljare tycker. Avsaknaden hos alltför många av våra företrädare av moralisk kompass är för hög och Håkan Juholt har – rätt eller orätt – nu kommit att symbolisera detta. Vore politik juridik eller om etik bara skulle vara juridik vore det lätt, men så är det inte. Politik grundar sig i etik och juridiken är bara ett resultat av politiken.
Nåväl. Trist att inte kunna kommentera partiledardebatten. Den var bra och Håkan Juholt stod faktiskt i talarstolen och imponerade på mig. Hade vi kunna skala bort senaste veckan hade det varit succé. Men det kan vi inte och ska vi inte. Det är bara för oss att rida ut stormen nu med så hög trovärdighet som möjligt. Och huruvida man nu bland mina partikamrater beslutat sig för att börja producera fler exemplar av voodoo-dockan Westerholm lär framtiden utvisa. Jag är nämligen inte inblandad i någon falangstrid. Jag är bara. En klassisk betongsosse som tycker livet är rätt märkligt numera.
Är det någon som ramlar över ett exemplar av voodoo-dockan Westerholm är jag ändå rätt intresserad av att köpa den. Skulle vara kul att ha som minne när jag ser tillbaka på dessa dagar. Om jag överlever dem vill säga. Sådant kan man aldrig vara säker på i politiken.
