Utskrattad efter spel mot ett mål. Vårt eget.

on måndagen den 10:e oktober 2011

Dagen efter partiledardebatten sitter jag nu innan dagen startar och ser på analytiker i olika TV-soffor. För en gångs skull håller jag med Lena Mellin på Aftonbladet i hennes analys. De enda som förlorade stort på (S) och (V) avhopp från höstens första debatt var (S) och (V). 

Varför? För att de inte var där. Lena Mellin, som annars är en politisk journalist som i min värld sett sina bästa dagar, fångade faktiskt allt i en mening. Socialdemokraterna vill inte stå bredvid Jimmie Åkesson för att de tror att de förknippas med honom. Väljarna är dock smartare än så, de förstår att de står för olika politik. Jag tror ingen idag ser Åsa Romson och Jimmie Åkesson som politiska själsfränder med gårdagens debatt i färskt minne. De som tror det borde på fullt allvar skaffa glasögon eller hörapparat. Eller en kombination.

Nej. Den gångna veckan var ingen höjdare alls för mig som socialdemokrat. Igår kväll pratade jag med en känd folkpartistisk riksdagsledamot som inte kunde sluta skratta när hon hörde min röst. Ni förstår nog varför hon skrattade så hon nästan kiknade över veckan som gått och då är hon ändå känd för att vara kritisk mot Alliansen i allmänhet och moderaternas dominans i synnerhet i politiska kretsar. Men så hon skrattade.

Veckan som gått ger svaret. Vi socialdemokrater borde haft ett sakpolitiskt initiativ i spelet med vår i allt väsentligt starkare budget. Att Alliansen nu tvingats dra igång en kampanj mot denna budget ger en bild av hur stark den är. Det är en budget som inalles skapar fler säkra jobb och investerar i framtida industrier än att subventionera dagens rätt. Men vi sjabblade bort det genom läckor i riksdagsgruppsledningen. Håkan Juholts, Morgan Johanssons och Illmar Reepalus fortsättning toppade därefter löpsedlarna på egen hand.

I veckan som gått har vi haft initiativet sakpolitiskt. Det har varit spel mot ett mål men vi har inte lyckats ta vara på det. Vi har lyckats spela mot vårt eget mål istället och plockat ut målvakten. Alliansen har förvånat kunna stå vid sidan och titta på. Till och med när vi får straffsparkar i vår favör så lyckas vi sätta den bollen i egen kasse.


Nu är det ny vecka och därefter ny månad. Tyvärr kommer den gångna veckan ta lång tid att reparera. Vi kommer inte – vilket en del i Håka Juholts stab tycks tro tillsammans med andra opinionsbildare – över natt kunna prata politik. Hyresbidrag, främlingsfientliga utspel, bortsjabblade budgetinitiativ, usel krishantering samt inställda debatter går inte att skaka av sig. I detta städarbete tvingas vi alla som tror på en socialdemokratisk grundidé delta på grund av några fås inkompetens. För som Eva Franchell skriver i Aftonbladet – inte endast Håkan ska lastas. Han kan lastas för att tagit hand om sin egen kris samt sina rekryteringar av juniora, svaga eller underkomptetenta medarbetare. Men dessa har, i slutet av dagen, ett ansvar inför oss andra medlemmar att i kraft av sitt ämbete kunna ge adekvata råd. Att låta Jimmie Åkesson spela martyr och samtidigt kunna få komma fram i media på det sätt han gjorde igår var ett sådant som får underkänt. Att inte markera att vi är har en kompetent politik ett annat misstag av nästintill monumentala dimensioner. Att tillåta Håkan Juholt sitta ensam en fredagkväll och låta känslorna styra sitt Facebookinlägg ett tredje. Klantiga råd och klantigt utfört.

En vecka som borde inneburit att vi spelade mot ett mål, Alliansens, har resulterat i att vi spelade istället mot vårat eget mål. Med förödande resultat och dessutom utan målvakt. Målvakt i form av en kompetent elak nej-sägare i Håkan Juholts direkta närhet. En målvakt med dokumenterad kompetens och som inte utgörs av de mer eller mindre självlärda ombudsmän och före detta SSU:are som ser sin plats i staben som given och som språngbräda till andra välarvoderade uppdrag.

Socialdemokraterna kan inte tillåta sig en vecka som denna en gång till. Att ha ett sådant politiskt initiativ att vi spelar mot ett mål men blandar bort korten så till den milda grad att vi spelar mot vårt eget. Utan målvakt. Att vara en ansvarstagande opposition innebär att ta vara på alla tillfällen att pressa regeringen och driva den framför oss.

Tacka f-n för att jag blev utskrattad igår kväll i telefon. Tacka f-n för det. Utan förskyllan. De som är skyldiga till detta, och borde fått uppleva denna förnedring, sitter tryggt och säkert på Sveavägen 68 och Cephalus. Vissa har vi valt till sina ämbeten, andra är rekryterade. Ni har nog en och annan aning om vad jag tycker om deras sammantagna prestation en sådan här dag. Ser fram emot rätt tuffa tag i de kretsarna nu så att jag och socialdemokratin slipper bli utskrattade en gång till. Det vore mer än klädsamt att se dessa ta del personligen i städarbetet men sannolikt rätt osannolikt. Skyll på andra är ordet för på ovan nämnda adresser dagen idag misstänker jag.





Media: Aftonbladet, DNSvD1, SvD2, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2
Blogg: Moberg, Andersson C, Andersson SDen fete och flabbande, Peter Andersson, Alexandra Einerstam.
Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser