Juholtaffären har fått stödet för Socialdemokraterna att rasa med nästan tio procent på tre veckor, visar en Sifo-mätning. Men Håkan Juholt själv tror han kan återvinna förtroendet. Ett ras från 35 till 25,5 i opinionen måste kommenteras av mig, allt annat blir bara fånigt och jag gör ett undantag från principen att inte kommentera opinionssiffror. Håkan Juholts kommentar, att han tror att han kan vända siffrorna, är förväntad men jag hade utryckt mig annorlunda i hans situation.

Jag skulle sagt såhär om jag vore Håkan Juholt.


”Jag tänker vända siffrorna till vår fördel men det kommer att kräva hårt arbete av mig personligen och alla de som tror på en socialdemokratisk samhällsordning”.

Håkan Juholts uttalande är naturligtvis återgivet av en journalist och det finns en möjlighet att han beskrev det som jag efterlyste. För jag är inte den som går på gatorna och tror eller hoppas. De orden finns inte i min vokabulär i kriser. Hårt arbete, envishet, öppenhet och ödmjukhet inför den stundande uppförsbacken är vad som krävs. Inte en tro på att allt reder sig när krutröken lagt sig. Och skulle det sistnämnda trots allt inträffa, ja då gör det ju ingenting att vi jobbat hårt istället för att sitta på händerna och tro någonting. Vi kommer inte vinna väljarna genom att tro på något, vi kommer vinna deras förtroende genom hårt arbete, en relevant samhällsanalys och en genomarbetad politik.

Och inte minst: Vi måste i grunden förändra attityd till vår omvärld – det har skett en del i helgen som fått mig att gå i taket och jag har nu påtalat allvaret i det för delar av mitt parti. Jag kommer inte vidareutveckla det just nu men i veckan ska jag, på förekommen anledning, träffa partiföreträdare i ärendet. Det är sällan jag är så rak på sak i sms-formatet men jag konstaterade att arbetet med att bli Sveriges öppnaste, och nyfiknaste parti visar sig inte ens ha påbörjats med det praktiska utfallet. Jag var till slut tvungen, för att få dem att förstå, att de inte skulle ta min kritik personligen utan rent professionellt. När det har kommit till att kommunicera med medlemmarna och omvärlden, oavsett om det är relaterat till kris eller inte, goda nyheter eller dåliga, politik eller logistik, så är partiorganisationen på det yrkesmässiga planet ett gäng töntar och amatörer. Ja. Så illa är det. Marknadsavdelningen eller de som ansvarar för” investor relations” i vilken annan organisation som helst som bygger sin existens på en tät dialog med sina kunder hade fått respass direkt. Det vill säga, om organisationen överlevde och hann med att vidta åtgärder.

Men hur ska jag nu gå vidare med dagens katastrofala siffror? Först och främst ska jag träna. Sedan ska jag städa och förbereda mig för jobb och studier i veckan som kommer. Men varje sekund, varje minut, varje timme fram till valdagen så tänker jag samtidigt göra allt för att vända siffrorna till vår fördel. Det kommer att kräva hårt arbete av mig personligen och alla de som tror på en socialdemokratisk samhällsordning.

Det handlar inte om någon okritisk lojalitet till Håkan Juholt som person. Det handlar inte om en okritisk kärlek till ett parti eller partikultur som i sin kommunikation till omvärlden beter sig som en samling töntar och amatörer. Det handlar kort och gott om att jag vill se en socialdemokratisk samhällsordning istället för dagens. Jag är socialdemokrat och inte partist. Förknippa mig gärna med socialdemokratiska ideal och en socialdemokratisk politik men blanda för guds skull inte ihop mig med det socialdemokratiska partiet av idag eller sådana som skulle rösta på partiet oaktat om vi hade någon politik eller inte och en häst som ordförande.

Ni förstår nog vad jag menar.

DN, SR/Ekot, SvD, Högberg, Lena Hennel (vass),