Japanska tecknet för mod

Dagen idag, i vaket efter debattartikeln i SvD, har varit milt sagt omtumlande och det kommer ta sin lilla tid att sortera ut vad som är vad och vem som är vem i min omgivning. För att uttrycka mig lite försiktigt så kan jag konstatera att artikeln i SvD fick dammluckor att öppnas. Det jag blir mest förvånad över - även fast jag inte borde blivit det - är att tidigare tysta röster nu faller in i någon slags kör i efterhand. Turordningen är intressant att följa i den mån den sker öppet. Detta i sammanhanget ger en bild av människan i en rad situationer som inte verkar ha förändrats nämnvärt genom århundradenas lopp.

Mitt budskap i artikeln var och är att vi kan inte ha ett samhälle eller en ordning där vi har olika regler för hur vi hanterar gemensamma medel. Immanuel Kant menade att människan är inte alltigenom god eller perfekt men att ett tydligt regelverk kan lotsa och tvina människan till att vara god och i alla fall något mer perfekt.

Har svårt att förstå de som menar att detta inte är rimligt. Det andra jag reflekterar över är att tydligen har jag vänner där jag minst anade det. Det vill säga - en livsvisdom som går igen. Mailboxen talar sitt tydliga språk nu, likaledes de kommentatorstrådar som finns på Facebook hos olika som spridit artikeln.

För att på något sätt ge uttryck för var jag befinner mig tanke- och känslomässigt nu återpublicerar jag en del av ett gammalt inlägg i en serie som handlade om de sju dödssynderna. Det är lite omskrivet för att passa dagen idag och handlar om modet och fegheten där den senare är en dödssynd men att de inte kan leva utan varandra som de motpoler de är.

Vad är mod? Och vad är feghet? Hur förhåller de sig till varandra och vad kan de få för konsekvenser? Jag skrev om min farfar en gång, en modig man. Nästintill lite dumdristig i det samhällsklimat som rådde under andra världskriget, men han var beredd att offra den ekonomiska tryggheten för att rädda sin själ. I modern tid och under fredliga förhållanden kan riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) sägas vara modig. Han stod upp mot en enad riksdagsgrupp under FRA-debatten, i lojalitet med sin egen själ och i försvaret av den egna övertygelsen opponerade han sig emot en enad riksdagsgrupp. Han riskerade därmed utfrysning men han ansåg att priset var rimligt. Det är mod. Och det förstärker sannolikt inte bara Karls respekt för sitt eget människovärde, det förstärker därmed omvärldens respekt för honom och ger därmed möjligheter för tillit.

Mod kan vi se i vardagen, när någon ställer sig upp och skyddar mobbade. När någon räddar någons liv med risk för sitt eget. Att vara modig är i min värld att handla efter det egna samvetet, att visa respekt för sitt eget människovärde och sin själ samt därmed vara beredd att offra något som den enskilde håller kärt. Som kan förloras.

Men fegheten förhåller det sig lite annorlunda. Feghet skall dock inte förväxlas med försiktighet. Fegheten kan te sig på många olika sätt. Att vika undan, att välja sist vilket lag som har bäst förutsättningar att lyckas. Eller att inte ta ett beslut eftersom rädslan för att förlora det som den enskilde håller kärt är för stora. Feghet bottnar i, anser jag, en stor egoism. Att vilja ha men inte vilja ge eller riskera i proportion till det eftersträvansvärda eller nödvändiga. Att icke fatta ett beslut eller att uttrycka sig svävande är även det ett beslut. Med de konsekvenser ett sådant agerande för med sig.

Feghet är nog det minst attraktiva draget hos människan. I det stora och det lilla. En feghet som i mellanmänskliga relationer göms bakom ord som hänsyn kan ge värre konsekvenser när sanningen flyter upp till ytan. Vilket den förr eller senare gör. Skador uppstår då detta händer som är svåra att överblicka, skador som kan ge ringar på vattnet såväl i tid som i rum. Som kan ligga kvar över lång tid och omfatta personer som inledningsvis inte omfattades av ursprungssituationen. Som var oskyldiga helt enkelt. Och det är just detta som gör fegheten så ful och hänsynslös. Nästintill ond.

Vad vill jag ha sagt? Mod kan uttryckas på många sätt men handlar ytterst om en positiv syn på sitt eget värde som människa. Men feghet, som är kanske det fulaste draget i en människa, bottnar ytterst i en djupt rotad egoism med inslag av en bristande empati och bristande förmåga till konsekvensanalys.

Jag avslutar därför denna krönika med ett citat från Dag Hammarskjölds ”Vägmärken”:


”Han valde den breda vägen för att rädda sin självrespekt, den smala för att rädda sin själ”.

Och det var väl något i den riktningen som jag försökte leva upp till idag. Till minnet av min farfar och för att hedra min mamma. Som faktiskt en gång i tiden gjorde precis som jag gjort nu, försöka följa min egen kompass, men i ett annat parti. Detta kan vara värt att fundera över en del för en och annan sossekvinna som säger sig beundra henne. Det är nämligen först när vi gör detta som vi blir relevanta för och gör skillnad i vår omvärld.




Blandat: Den fete och för en gångs skull balanserade, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, Expr1, Expr2, Högberg, Laakso, Hagbom, Böhlmark, Essbeck, Kent, Högberg