Ja, man kan börja fundera en del på vad som händer i partiet nu i vaket efter en mediestorm kring Håkan Juholt som inte kan se sin like i svensk politisk historia. Det som jag anser kommit i dagen är kanske inte kopplat så mycket till Håkan Juholt som person utan mer den kultur som präglar hela partiet. Och då menar jag faktiskt hela det socialdemokratiska partiet och sannolikt även samtliga andra riksdagspartier. Jag har en viss insyn i några till genom vänskaps- och släktband och törs påstå att det är lika illa ställt där. Jag kan dock sammanfatta tillståndet i det socialdemokratiska partiet, och därmed de bakomliggande orsakerna, med en mening.
Maktkåt och hur skenhelig som helst (inspirerat av Mia Skäringer).
Partiet har, som Jonas Gardell konstaterar, inte tagit ett enda steg på resan mot en renässans. Tvärtom så kommunicerar partiet de facto sämre idag, såväl internt som externt, än innan extrakongressen i mars i år. Kommunikationsavdelningarna och dess ombudsmän är mer fokuserade på ”det interna livet” än att föra en dialog med medlemmar, anhängare och medborgare. De förtroendevalda är mer intresserade att bevaka sina positioner inför valkongresserna 2013 och vad få vet är att nu 2012 utser de flesta partidistrikt de valberedningar som kommer ta fram underlaget för de riksdags- och landstingslistorna. Det pågår iStockholms Partidistrikt inte någon diskussion om vilka som skall ingå i den valberedningen alls. En valberedning som kommer få, för socialdemokratin, ett historiskt stort avgörande då väljarna förväntar sig minst 50 procent nya ansikten med fast förankring i yrkeslivet inför valet 2014. Detta till skillnad från dagens politruk-dominerade listor. Listor där endast ett fåtal på valbar plats har en annan yrkesidentitet än politikerns. Jag vet att ett antal brukar hänvisa till ett tre månader långt sommarjobb i sin ungdom innan SSU-karriären tog fart när jag frågar dom om de har en yrkeserfarenhet utanför politiken.
Av detta skäl så pågår det inte speciellt mycket verksamhet i partiet som syftar till att bli Sveriges mest progressiva, öppna och nyfikna samt tillgängliga parti. De interna positioneringarna tar all kraft, såväl bland förtroendevalda som gjort den rollen till en livsstil och livslångt karriärval som bland tjänstemän på olika nivåer. Partiet har slutit sig och kommunicerar vare sig med sin omvärld eller med sina medlemmar och intressenter. Det innebär att dessa ord, att bli tillgängliga för en bredare allmänhet, klingar hur skenheligt som helst och de ansvariga är allt för ängsliga för sina egna fögderier. Jag kan fundera en del över hur mycket de socialdemokratiska idéerna betyder för dom och hur mycket det månatliga apanaget spelar in när alla dessa funderar på hur de ska prioritera sin arbetsdag. Därav temat:
Maktkåt och hur skenhelig som helst.
[Edit 12:50]:
Naturligtvis kommer de som har positioner att försvara komma med den ena bortförklaringen efter den andra. Några skyller på andra och några kommer säga "vi har så mycket på gång". Till dessa kan jag bara säga: Seeing is believing. Ni har inte levererat något än, det finns heller inga eller få tecken på att något kommer igång varför bevisbördan nu ligger på partiet med alla dess företrädare och tjänstemän.
Kommer ingenting med substans och trovärdighet igång senast vid förtroenderådet om en dryg månad är jag inte säker på att vi kan fortsätta hålla ihop partiet. Då kommer resan mot lägre siffror fortsätta.
[Slut edit].
Moberg och Einerstam på temat samt Svend Dahls forskning.
