Inte mer? Lever liket? Kan mumien vakna till liv?
Ett litet hopp tändes faktiskt i mig nu. Inte mer? Tappade vi inte mer? Har vi nått botten nu? Är det så att 28 procent av svenska folket röstar på oss trots mediadrevet och trots att ingen vet varthän vi ska i vår politiska idéutveckling? Att det är 28 procent av svenska folket som skulle rösta på oss trots att Morgan Johansson och Illmar Reepalu förordar en (SD) invandringspolitik? Trots att vi har en riksdagsgrupp som verkar allt annat än eniga i den ekonomiska politiken? I sådana fall är det remarkabelt. I sådana fall stämmer inte de mätningar som pekar på det lägsta stöd de politiska partierna har i väljarkåren. Det vill säga det lägsta stöd som de har och som innebär att partiet kan bete sig i praktiken hur som helst och helt sakna politik men ändå ha förtroende från ett antal mer eller mindre pålästa individer.
I sådana fall så är det faktiskt både glädjande och alarmerande på sitt sätt. Detta innebär att i runda tal var fjärde svensk kommer rösta på socialdemokratin oavsett hur våra ledande befattningshavare beter sig, vilken politik vi har – om vi har någon – och oaktat om motståndarna har en bättre politik eller inte. Fenomenalt. Men samtidigt alarmerande. Det är i sådana fall en förklaring på det minst sagt torftiga politiska samtal som förs i partiet. Socialdemokraten Bengt Silferstrand är representativ för kvaliteten på detta samtal. Bengt Silferstrand menar att alla försök att driva en politisk diskussion som ibland råkar utmana partiledarens ställningstaganden och Bengt Silferstrands egna uttolkningar är ”krypskytte från höger”. Silferstrands syn på demokrati och yttrandefrihet borde få honom att med viss lätthet kvala in till slutomgången när Nordkorea skall ta ut en coach till Kim Jon-Ils Hejaklack inför den Nordkoreanske presidentens födelsedag. Jag kan bara önska Silferstrand lycka till i slutomgången i denna yttrade frihetens och den fria tankens paradisiska nordkoreanska uttolkning.
[EDIT 20:10]
Hästsossar i Bengt Silferstrands anda har nu börjat hota oss som vill se en öppnare attityd öppet. Ni kan med viss fördel läsa Peter Strobls kommentar i fältet nedan. Han ringde mig och var rätt skakad. Att dessa inte vill se en förändring är en sak, men att hota med att karriärer går om intet är att ta steget över gränsen och säger rätt mycket om vilken demokratisk grundsyn de står för. Onekligen har vi problem med detta inom socialdemokratin eftersom dessa inte delar visionen om att reformera socialdemokraterna till att bli Sveriges öppnaste, mest tillgängliga och nyfiknaste parti. De ser hellre, eller hoppas på, att vi på något sätt kan bevara de slutna maktstrukturer som en gång styrde Sverige. Man kan fråga sig lite till mans hur mycket demokrati som låg i detta....
[SLUT EDIT]
Om det är höger att testa motståndarens argument, att bryta idéer mot varandras, att dra ut tankarna i sina extremer som Jan Nygren och Peter Högberg gör. Då är jag höger. Om det är vänster att vilja lägga en våt filt på allt detta och lydigt rätta in sig i ledet efter den store ledaren utan ifrågasätta det minsta eller våga sig på att testa motargument hur dåliga eller bra förslagen än är. Ja då är jag definitivt inte vänster. Jag kommer att fortsätta skjuta på mitt parti från höger, från vänster och framför allt inifrån för att få det att börja reagera. Få mitt parti att vakna till liv och bejaka våra olikheter istället för Bengt Silferstrand och alla hästsossar som fördömer allt som kan liknas vid ett intellektuellt politiskt programarbete. Där vi bryter idéer mot varandra, byter idéer och i god demokratisk ordning förhandlar och voterar tills vi funnit en riktning som vi känner oss trygga med och som vi tror kommer vinna väljarnas förtroende 2014.
Så åter till dagens siffror. Jag hade faktiskt nästan hoppats på att de var lägre. Det hade visat att den oro jag känner för vilsenheten i den politiska inriktningen delades av andra. Det hade visat att partiet låst sig i förhållandet till sin omvärld än mer och att tjänstemän och ombudsmän slutat producera något som kan liknas med kommunikationsplattformar. De oroväckande höga siffrorna i opinionsundersökningen spelar tyvärr bara de som inte vill se en renässans i partiet. Det visar att vi fortfarande dras med en stor del sympatisörer som kommer rösta på oss oavsett vad våra företrädare ställer till med och oaktat om vi vet vart vi ska eller inte. Det är kanske det allvarligaste i dagens rätt urusla nyhet. Det visar att den grund för ett intellektuellt och nydanande politiskt samtal var mindre än vad jag hoppades på. Och att vi som fortsätter skuta från höger, vänster och inifrån får skuta på ett tag innan liket vaknar till liv. Ska vi överleva som politisk kraft måste vi få igång denna debatt där vi bryter tankar mot varandra. Tankar och nya perspektiv som fördöms av allehanda hästsossar men som är nödvändiga för att vi åter ska bli relevanta för våra forna väljare. Och bli en relevant politisk kraft för vår samtid istället för något som på sin höjd kan väcka framtida arkeologers intresse.
Lever liket? Kan vi få mumien att vakna? Inte än. Vi får nog jobba lite mer på krypskyttet och nålsticken. Från höger, från vänster och framför allt inifrån.
Bloggar: Silferstrand, Högberg, Andersson, Antonsson , Strobl, (eller mannen som är marinerad i BBQ-sås från insidan),
