S har verkligen en förmåga att skapa rubriker fortfarande. Tyvärr i fel ämne om jag får säga mitt. Kaoset som omger budgetprocessen i (S) alternativbudget liknar ingenting annat som skådats. Vi kommer sannolikt bli historiska, men av fel skäl. Och ordet ”skott i foten” räcker med ens inte länge till – pröva hagelbrakare i huvudet. "Att göra en sossebudget" innebär från och med dagen att skapa ett kaos inför öppen ridå och komma tvåa i ett lopp med bara en deltagare.

Socialdemokraterna har lyckats komma tvåa i en tävling med bara en deltagare, de tävlade mot sig själva att lägga en bra oppositionsbudget och lyckades inte ens med detta – på upploppet blev det uttagna stafettlaget oeniga om vilket varv de skulle springa och i vilken gren. Gång för inkontinenta, maraton för folk med dåligt lokalsinne – ja grenarna var många och vi var ensamma i varje lopp. Och kom tvåa.

Några av mina partivänner och många av våra ledande företrädare har under åren fallit in i Mona Sahlins vokabulär när de ska beskriva sin relation till sitt parti. Jag får faktiskt – på fullt allvar – stå ut med att höra hur unga och medelålders, till det yttre personer vid sunda kroppsvätskor säger sig älska det socialdemokratiska partiet. Hur lite vet vi när vi ser på en människa tänker jag då. Hur kan någon älska något av den här formen. En byggnad, en massa möbler, en massa stadgar och en hel hög med tjänstemän som gör allt för att använda dessa stadgar som ammunition för att hålla medlemmarna så långt borta som möjligt samtidigt som de varje dag medvetet positionerar sig för att ligga så bra till som möjligt inför nästa befordringsrunda. Medlemmar skall hållas från partyt så länge det går i Riksdagen. Fyra år av party på skattebetalarnas bekostnad, det är klart vi kan älska ett sådant parti. Ju större parti – desto större party. På fullt allvar har en av dessa tjänstemän faktiskt sagt att jag "gick över huvudet” på denne när jag tog ett initiativ. Jag inkräktade på dennes möjligheter att lansera goda idéer som sina egna. Partiet saknar idag även allt vad kvalificerad projektledning heter. De försvann i samband med personalnedskärningarna efter valförlusten men trots detta finns det tjänstemän som säger sig vara projektledare och duktiga på att hålla ihop verksamheten. Påminn mig om jag ska rekrytera en sådan i framtiden igen att slänga alla CV:n där det står att de sökande varit projektledare inom ett politiskt parti i papperskorgen direkt. De klarar knappt av att hitta till fikarummet och väl där är de mer intresserade av hur de själva skall komma i så god dager som möjligt. Deras arbetsdag har ingenting av leverans eller resultat att skaffa.

Och sammaledes tycks prägla den ledning som skall servas av alla dessa tjäntsmän. Socialdemokratin har vunnit val efter val inte tack vare sina partiledningar, utom trots dom. När ledningen varit som sämst har rörelsen kunnat går fram som starkast och driva ledningen framför sig.. 2006 hade kunnat vara ett än värre katastrofval än det blev. 2010 skall vi inte tala om. Det är där vi är nu. Var är frontlastarna, var är betongblandarna, var är räknemaskinerna och sjukhussängarna? Låt dem nu bestiga sina hästar och möta våra politiska motståndare. Värre kan det inte bli. Får jag hoppas.

Budgetfiaskot är historiskt i sin timing och sin omfattning. Gruppledarna har inte lyckats få med sig riksdagsgruppen och partiledningen väljer att gå till val på en Alliansen light budget med en minst sagt kraftig lutning åt 08-området. Som jag sade i min budgetanalys höll jag inte med men kunde försvara den eftersom Alliansens alternativ är två eller tre snäpp sämre. Men det var igår. Efter gårdagskvällen så halkade vi ner på sista plats redan innan loppet börjat. I ensamt majestät och av egen kraft.

Den som säger att han eller hon älskar det socialdemokratiska partiet efter ett sådant här dygn måste leva i en milt sagt bisarr värld. Det är inte uteslutet att dessa behöver söka någon form av professionell hjälp alternativt börja spela i Alice i Underlandet 3, resultatet kan inte bli mer psykadeliskt än så här. Om det är så här vi ska utveckla oss till att bli Sveriges nyfiknaste och öppnaste parti samt ett trovärdigt alternativ för framtida regeringar så är jag tveksam till om jag vill vara med så länge till. Jag är nämligen rätt rädd om mitt rykte.




Ja - jag gillar att ta risker, det kan ge de största vinsterna. Men att skjuta sig själv i huvudet var inte att ta en risk. Bara korkat.

Funderar på om jag ska ta över hela skiten själv faktiskt. Det skulle kunna bli en ganska enkel resa för den som har tiden. Eller också hittar jag på något annat nu.

SVT, SvD, DN, Ab, Exp. Högberg