Det märks därmed ganska tydligt varifrån de dagligen hämtar sin inspiration. Jag måste trots allt respektera sådana politiker som Carl B Hamilton och Birgitta Ohlsson som trots ett valutasamarbete som står i ljusan låga fortfarande tycker att det är en bra idé att ansluta sig. Den ideologiska glöden är sannerligen stark men det har något av löjets skimmer över sig kan jag tycka. Dessa är sannolikt Expressens ledarredaktions största källa för inspiration.
Om nu statsfinanserna i de olika Europeiska länderna är så stabila så kommer naturligtvis motfrågan: Om detta är stabilt, vad är då dess motsats? Hur ser då något instabilt ut? Vad Expressen även glömmer bort är tvåfaldigt. Det ena är att de svenska budgetreglerna, som övriga Europa inte velat införa, är hårdare samt att svenska politiker har endast den svenska folkviljan att ta hänsyn till. De får sitt mandat från de svenska väljarna i allmänna val och de har att vara på dessa väljares intressen och önskan. När då Expressen försöker skuldbelasta (S) för dess uppfattning så gör de det lite för enkelt för sig. Egentligen far de med osanning faktiskt. I Demoskops undersökning från 2010 sade 55 procent av svenskarna nej till Euron, i januari i år sade 84 procent av LO-medlemmarna nej. Det kan vara värt att påminna i alla fall Expressens ledarredaktion om att (S) inte har vare sig 55 eller 84 procent av väljarstödet. Hade så varit fallet hade jag kunnat köpa en del av de haranger de häver ur sig idag.
Att Expressen är en tidning med en klar politisk vilja i sin nyhetsselektering och vinkling samt neoliberala och elitistiska tendenser visste jag. Men att de inte drog sig för att gå över lögnens gräns och bortser från våra konstitutionella grundprinciper - på vilket mandat politiker sitter - var en nyhet. I alla fall på ledarplats. Hur det ser ut på nyhetsplats idag vet jag inte men jag använder i varje fall inte Expressen som min primära nyhetskälla längre. Det finns andra.
Expressen, LO-tidningen, Veckans Affärer (Demoskop)
