Den enda reaktion från DNs ledare jag hittade var en av Hanne Kjöller där poängen var att de fick skylla sig själva.
Det två journalisterna är nu gripna misstänkta för ”terrorbrott”. I mitten av oktober inleds rättegången. De riskerar enligt källor på UD upp till 15 års fängelse. Jag betvivlar inte att uppdraget var angeläget och viktigt. Men om mediechefer tycker att priset är för högt för fast anställda för att få fram sanningen så måste det rimligtvis vara för högt också för frilansar. Frilansar får förstås själva välja sin risknivå. Men det får också de mediechefer som tillhandahåller en marknad där varor säljs med livet som insats.
Jämför detta med hur DN på ledarplats skriver om Dawit Isaak
Att Dawit Isaac är svensk medborgare ökar möjligheterna – och skyldigheterna – för Sverige att agera. Men för den enskilde och för den demokratiska utvecklingen är det förstås lika förfärligt att Dawit Isaacs eritreanska kolleger hålls fängslade, precis som journalister fängslas i Kina, Vitryssland, Colombia, Burma, Kina&
En fri press är en viktig motor i ett lands utveckling mot fria val och ett demokratiskt styrelseskick. Därför är ett angrepp på en journalist också ett angrepp på demokratin – eller fröet till en demokrati.
Varför är inte DN lika glasklara när det gäller Johan Persson och Martin Schibbye? Visst tog de en risk, men det gjorde även Dawit Isaak. Samtliga utsatte sig för den risk det innebär att vara journalist i en totalitär stat. Att avslöja det makten vill dölja är i många länder betydligt mer riskabelt än i Sverige.
skriver Peter Johansson.
Det är lovvärt att DN Ledare driver opinion för Syriens sak. Men denna Ledarredaktion har inte visat sig direkt på styva linan tidigare i den kontext som Mellanöstern utgör i allmänhet och när det kommer till demokrati i synnerhet. De avslutar ledaren med att peka på den syriska diktaturen som förtjänar att vara en internationell paria. De menar att det är alla demokraters skyldighet att upprätthålla maximalt tryck på Assad och hans hantlangare. Och att alltid ha syriernas lidande i minnet.
Jag säger så här: Regimerna i Sudan, Somalia och Etiopien är minst lika repressiva som den i Syrien. Att dessa inte hamnar i DN:s strålkastarljus kan bero på att svenska affärsintressen i politiska affärer är tungt representerade där. Försök att censurera eller på något sätt förvanska det fira ordet som jag anser DN gör förtjänar att vara en internationell paria. Det är alla demokraters skyldighet att upprätthålla maximalt tryck på DN och liknande tidningshus. Och att alltid ha de som fängslats för att de försökt åskådliggöra sanningen – hur obehaglig den än kan vara, deras lidande i minnet.
DN försöker sig idag på en fokusförskjutning av sällan skådat mått. Tiden får utvisa när samvetet och den journalistiska hedern väcks till liv på dess ledarredaktion. Om det nu någonsin kommer att ske, dess kopplingar till Alliansen har i skriven form visat sig vara allt annat än självständiga enligt mitt förmenande. Under tiden så ruttnar två svenska journalister bort i etiopiskt fängelse. Deras namn är - om det var någon som glömt det - är Martin Shibbye och Johan Persson. DN Ledarredaktion tycks ha glömt dessa.
