Lundin Oil: En politisk affär

on tisdagen den 27:e september 2011

Anders Lindberg på Aftonbladet uppmärksammar mig på hur Näringslivets internationella råd nu lyfter fram Lundin Oil som ett föredöme i hur näringslivet kan bidra till att skapa fred. Ett försök, skickligt paketerat, som bär tydliga spår av vana mediekonsulters handlag. Just Lundin Oil är nämligen kanske det sista bolag som skall lyftas fram som föredöme och orsaken till varför man försöker putsa upp bilden är uppenbar. De politiska kopplingarna in i regeringen är uppenbara i denna affärsidé som till sin natur är storpolitik. Energi är, har alltid varit och kommer alltid att vara, politik.

De internationella vågorna i spåren efter ECOS rapport och åklagarens beslut om att inleda en förundersökning mot svenska intressen spred sig i allt större cirklar. Jag skrev om det tidigare här men bilden av Sverige förändrades med det inträffade, att Lundin Oil och Lundin Petroleum kom på medias radar. DN ledarredaktion har tidigare kallat anklagelserna för fluffiga men missar de kanske allvarligare konsekvenser som seglat upp utanför redaktionens väggar. Den bild av Sverige som nu sattes i den internationella pressen. En bild som inte någon vill prata om i pressen eftersom den nu förändras till en bild av ett land med en statsförvaltning av Berlusconisk karaktär.


För att göra en kort rekapitulation så har nu bland annat AFP / Inform, Crime Watch, Seattle Times, Associated Press / CBS, New York Times, Reuters , Reuters 2, The Guardian, Forbes, CBS News, North Africa News, Voice of America, India Times för att nämna några börjat sätta en bild av Sverige som vi inte sett förut. Vi fjärmar oss bilden av ett rättssamhälle som sätter mänskliga rättigheter och kampen mot folkrättsbrott högst. Vi rör oss, som konsekvens av regeringens sätt att hantera frågan, i en riktning som är allt annat än önskvärd.

Vi har kunnat addera en till på senare tid, Christian Science Monitor. Vid sidan av Voice of Americas rapportering var nog det här det sämsta som kunde hända Sverige hitintills. Christian Science Monitor är inte vilken tidning som helst. Vinnare av ett antal Pulitzer-priser och med en läsekrets som återfinns i bland annat Vita Huset, den amerikanska statsförvaltningens beslutsfattare, US Congress och USA:s senat så är den vitsordat en i sammanhanget mycket tyngre tidning än vad New York Times och Washington Post någonsin kommer i närheten av.

För att försöka förstå hela medialogiken bör du läsa mitt inlägg från tidigare men jag repeterar det i valda delar.


Få känner till, och här ger jag i viss mån Carl Bildt rätt, att ECOS rapport är skriven av ytterligare ett särintresse i Sudan och Congo, den kristna missionsrörelsen. För att åskådliggöra detta kan den intresserade ta upp Newsweek från den nionde april 2001. Americans in Sudan – The Christian Right Moves in With Money, Bibles and Political Influence.

Reportaget handlar om hur den regeringsfientliga gerillan i Sudan, SPLA, som förstått värdet av att kunna erbjuda södra Sudan som operationsbas för fundamentalistiska kristna organisationer med en antimuslimsk agenda. Den kristna missionsverksamheten, finansierad av den kristet konservativa högern i USA, hade då gått i stå i Afrika och var inte nödbedda att träda in.

Södra Sudan under SPLA och motsvarande miliser i norra Congo är ett lysande undantag där de onda muslimska krafterna kan besegras under det kristna korsets fana. Missionärerna för med sig pengar och politiskt inflytande. Det är en win-win-situation för SPLA och missionärerna, de senare som sagt med omfattande finansiellt stöd från den kristna högern i USA som dessutom har nära band till bland annat George Bush och Dick Cheeney.

Hela historien får nu ytterligare dimensioner med Carl Bildts ointresse för de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. De som kan någonting om hur amerikansk statsförvaltning och de politiska logikerna fungerar ser sannolikt vidden av att Christian Science Monitor och Voice of America nu har kommunicerar en ny bild av Sverige som vi inte sett förut.

Oavsett vad så är Carl Bildt inte längre den som kan hållas ansvarig för denna bild, det ansvaret har Fredrik Reinfeldt fullt ut som regeringschef. Hans ointresse för frågan har nu lämnat fältet öppet för näringslivets försök. Utrikesministern får inte fortsätta ge sin bild oemotsagd, den blir intet annat än en partsinlaga eftersom han omnämns i samtliga artiklar internationellt som del av ett kritiserat agerande.

För bilden av Sverige som väktare av de mänskliga rättigheter ansvarar statsministern, ingen annan. Det är dags att börja ta det, allt börjar få sådana konsekvenser att våra relationer till USA och andra länder i förlängningen börjar påverkas. Allt medan två svenska journalister, som hade som ambition att avslöja Lundins verksamhet i regionen, sakta men säkert ruttnar bort i Etiopiskt fängelse. Sannolikt med en viss ministers och allierade bolags goda minne. Och med den samlade svenska journalistkåren hänfört samlade vid nämnda ministers fötter.....




Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser