Hade Olof Palme varit socialdemokrat idag?
Mitt svar är tudelat och jag återkommer till det. Vad är ditt svar?
Dagens partikultur i socialdemokraterna bygger på att du har rätt kontaktnät eller tillhör rätt gruppering. Rätt facklig-politisk bakgrund, rätt särintresse eller en obruten SSU-karriär väger tyngre än kompetens som tillgodogjorts i det samhälle som befinner sig utanför den politiska sfären. Ser vi till listan till riksdagen, Stockholms Stad och Stockholms Län, för valet 2010 så är den en dyster sammanställning och det är inte utan bitter ilska jag tittar på den nu. Ingenstans i denna lista kan jag återfinna någon representant som har någon längre eller djupare erfarenhet än den politiska.
Anders Ygeman, Stockholms stad
Veronica Palm, Stockholms stad
Ahre Hamednaca, Stockholms stad
Ylva Johansson, Stockholms stad
Börje Vestlund, Stockholms stad
Teres Lindberg, Stockholms stad
Maryam Yazdanfar, Stockholms län
Mikael Damberg, Stockholms län
Carina Moberg, Stockholms län
Björn von Sydow, Stockholms län
Christina Zedell, Stockholms län
Tommy Waidelich, Stockholms län
Ingela Nylund Watz, Stockholms län
Yilmaz Kerimo, Stockholms län
Med ett fåtal undantag – en knapp handfull - så står samtliga dessa i praktiken helt utan arbetslivserfarenhet från det samhälle de är satta att reglera och styra. Det är i direkt motsatt riktning mot vad som är själva tanken med vår författning som bygger på lekmannastyre och att alla samhällets yrkesgrupper skall vara representerade i dess högsta beslutande organ. Och handen på hjärtat, hur många av dem har vi sett i den offentliga debatten sedan valet? Endast Veronica Palm, Ylva Johansson, Carina Moberg och Tommy Waidelich har lyckats åstadkomma några tydligare avtryck i debatten anser jag. Då är jag ändå politiskt intresserad och till och råga på allt socialdemokrat.
[Edit 14:15]
När jag söker information kring alla dessa företrädares karriärer så visar de i praktiken upp två utvecklingslinjer. Den ena är att de aldrig tog steget ut på den vanliga arbetsmarknaden efter åren i SSU. De blev politiska handläggare, sakkunniga, ombusmän, statssekreterare istället. Den andra är att de lämnade den ordinarie arbetsmarknaden vid i snitt 28 års ålder för att därefter på heltid arbeta antingen med fackliga frågor eller att ha gjort rollen som förtroendevald till sitt yrkesval och sin yrkesidentitet.
[Slut edit]
Ser vi till briljans och lyskraft, som skulle kunnat kompensera brist på andra erfarenheter utanför politiken, så kommer ingen av dessa upp till vad Olof Palme kunde leverera. Hela representationen är med få undantag - lika grå som betong.
Jag kan börja ställa mig frågor som varför Evin Cetin inte placerades högre. Hon är nu förste ombudsman i Dalarna och vill det sig illa har Stockholm nu tappat en politiker med lys- och sprängkraft. Varför släpptes Marika Lindgren-Åsbrink fram endast till kommunfullmäktige i Sundbyberg? Hon är idag Håkan Juholts ekonomisk-politiske rådgivare men sitter och slösar bort tid i grundskole- och gymnasienämnden i Sundbyberg. Tid som skulle kunnat spenderas i Riksdagens skatte- eller finansutskott för att kunna ge Anders Borg en match han aldrig skulle glömma. Varför vi inte matchade fram henne redan 2009 är för mig obegripligt men sannolikt har det sin förklaring. Hon är för begåvad. Hon skulle med lätthet kunnat peta bort majoriteten från deras positioner. Samma sak gäller Evin Cetin. Evin Cetin är – tillsammans med politiker som Johanna Graf, Anders Lago (som vi nu tappar) och Helene Hellmark-Knutsson något så sällsynt som 25-sekunderspolitiker. De har förmåga att bryta igenom och sätta avtryck och få ett budskap att gå fram och fastna med 25 sekunder i TV eller radio. Det är det som krävs i dagens medielandskap. Otaliga är de tal jag lyssnat på i olika sammanhang av distriktsföreträdare där kroppsspråket talar om engagemang när de med knuten näve som de slår i talarstolen förstärker sitt budskap. Men alla dessa har gemensamt att jag sällan kommer ihåg vad de sade en kvart efter det att de slutat prata. Vad de dock behärskar är spelet bakom, att skapa grupperingar som kan säkerställa ytterligare fyra års förmåner för egen del. De skapar politiska skuldsedlar som de kan kvittera in när det gäller och ger blanka den i om de själva har det som krävs för att vinna val.
Givet denna rätt giftiga kritik mot min egen distriktsledning och dess valberedning så inser jag nu att jag inte direkt förbättrat mina möjligheter att hamna ens i närheten till valbar plats valet 2014 till vare sig EU-parlament eller riksdag. Men om jag genom detta kan bana väg för andra så är det faktiskt tillräckligt. Någon stans i partiet så finns det begåvningar i nivå med Olof Palmes. Stora talanger eller personer med lyskraft som har andra erfarenheter än dagens nästintill broilerartade ledarskap kan visa upp. Talanger, personligheter och erfarenheter som väljarna kan identifiera sig med.
Jag vet att denna postning nu kommer att bemötas på minst tre sätt av de som känner sig hotade. Den ena försvarslinjen kommer gå ut på ”Ja, du har rätt – vi måste förnya vårt ledarskap men jag är så oumbärlig så att jag måste beredas en ledande position. Annars tappar vi vital kompetens”. Den andra går ut på att ”Westerholm inte vet vad han pratar om, han behöver mer politisk erfarenhet”. Den tredje är en ren strutsreaktion: ”Det är politiken som är det centrala, personfrågorna får vi lösa senare – det blir lätt så otrevlig stämning”.
Frågan är hur relevanta de försvarslinjerna är. Socialdemokraterna i Stockholms län har tappat var tredje väljare med ett på det stora hela oförändrat ledarskap sedan 2006. Stockholms stad har i praktiken gått ännu sämre. Svaret på frågan om Olof Palme hade varit socialdemokrat i dagens partikultur är med andra ord tudelat. Han hade nog röstat på oss men han hade ruttnat ur och givit upp ett politiskt engagemang för länge sedan om han inte från början hamnat i rätt kretsar.
Låt oss ändra på detta förhållningssätt. Denna kultur har ingenting med organisationsutredningar eller programkommissioner att göra. Det handlar om vi vill vinna val eller inte. Vinner vi val blir det bra för alla, förlorar vi är det bara några få som kan leva vidare på sina förmåner.
