Carin Jämtin skriver idag om en av de arenor som skall bidra till vår förnyelseprocess. Socialdemokraterna, som enligt Carin Jämtin skall bli Sveriges öppnaste och nyfiknaste parti, inbjuder till en bred diskussion som involverar inte bara medlemmar. Jag tycker det är oerhört positivt med detta grepp. Oerhört progressivt och kaxigt. Jag gillar det jag läser och ser fram emot att det som läggs in i denna kontext verkligen ser till att dra ut tankarna i tangentens riktning. Till sina extremer ibland för att testa om tanken och marken håller.

Detta är nödvändigt och Carin Jämtins initiativ förpliktigar. I mitt fall så ställs mitt politiska engagemang i praktiken på sin spets med det resultat som detta initiativ kommer resultera i.

Självklart kommer kanske slutresultatet inte kunna tillfredsställa min bild av vad uttrycket Sveriges nyfiknast och öppnaste parti innebär till 100 procent. Men det som kommer fälla avgörandet för mitt engagemang efter kongresserna 2013 är vad som till slut blev implementerat. Eller rättare sagt, hur mycket av alla de reformer som kommer föreslås. Socialdemokratin har en historia som parti att ge efter för partiorganisationens krav på att begrava allt som kan hota dagens ordning i det runda arkivet. Så får bara inte ske denna gång. Vi åkte på så mycket stryk i valet 2006 och 2010 att blåmärkena fortfarande sitter kvar. Håkan Juholt kan lika lite som Carin Jämtin bära partiet ensamma till en valseger 2014, de kan inte heller ensamma stå emot den kultur av att vilja konservera dagens ordning som sitter lika hårt som målarfärgen på väggarna.

Jag kommer själv vara delaktig i diskussionen. Jag uppmanar alla mina läsare – även de som inte är medlemmar – att delta. Och trycka på. För egen del kommer slutresultatet vara avgörande för om jag finns kvar i partiet efter valrörelsen 2014. Jag kommer alltid att vara socialdemokrat, resultatet kommer avgöra om jag även blir partist till slut. Just nu känns det långt dit men vem vet, kanske blir jag partist en vacker dag till mina partinterna belackares stora fasa eller lättnad. Frispråkig kommer jag dock alltid att vara.

Det är "Do or die" nu. Ta det inte som ett hot, inte heller som ett löfte. Mer som ett konstaterande av det faktiska sakläget. Vi förlorade 2010 med råge och blåmärkena sitter kvar. Kom ihåg det.

Bloggat: HBT-sossen om att vilja vara med och diskutera socialdemokraternas framtid, Annika Högberg om glad av Jämtin, Peter Andersson om folkrörelsen socialdemokraterna med både medlemmar och sympatisörer, Peter Högberg om att vilja ha mer av socialdemokraterna samt sist Martin Moberg som även försåg mig med länkväggen. Läs även Gunilla Källenius och Krassman, kloka som få - det vill säga precis som alltid.