Ett tal fullt av slagord. Ett tal riktat inte till oss motståndare eller media. Ett tal riktat till de egna. Ett tal som enade Stureplan och Sjöbo, potatisåkrar, champagnegallop och falukorv. I sammanhanget tycker jag att Annie Lööf gjorde två saker riktigt bra – trots att jag har svårt att fördra de sakpolitiska ställningstaganden hon gjorde innan hon blev vald ordförande.
- Hon tonade ner sina tidigare ställningstaganden, från att ha haft en ytterlighetsposition så närmar hon sig centern i centerpartiet.
- Hon var tydlig med att ur den ideologiska diskussionen skulle sakpolitiken födas.
Det senare imponerade på mig, något som faktiskt vittnar om att trots sin högerkantsposition så är hon i viss mån en folkrörelsepolitiker. Det är något som vi socialdemokrater måste bli i allt väsentligt bättre på, vårt programarbete har fortfarande inte kommit igång och dagspolitiken präglas av popcornpolitik. Det poppar ut ställningstaganden till höger och vänster utan egentlig logik eller dialog internt. Jag tänker närmast på Tommy Waidelichs positiva ställningstagande till Euro-obligationer. Något jag skrivit om tidigare och som närmast kan liknas vid ett finansiellt massförstörelsevapen. Till Tommy Waidelich kan jag bara säga:
Vi är inte på långa vägar klara med den matchen.
Men vad som komma skall ur centerpartiets förnyelsearbete? Svårt att sia om faktiskt. Falukorv, Sjöbo, ostron och Stureplan skall på något sätt enas om en ideologisk plattform. I dagsläget skulle jag säga att det väger ganska jämt mellan de olika strömningarna. Det finns en protektionistisk sida i centerpartiet som Annie Lööf inte får underskatta. Dessa tycker inte om det tal om arbetskraftsinvandring och att vi skall omfamna de som kommer till vårt land. Annie Lööf borde veta detta eftersom hon inte är sprungen ur den akademiska storstadselit som i bägge folkrörelsepartierna, såväl (S) som (C), format detta politiska samtal. Till mina egna kan jag konstatera att jag är bekymrad över med vilken vårdslöshet som vi gör olika politiska utspel i de frågorna. Det finns en vilande främlingsfientlighet utanför storstäderna som kommer kräva massiv folkbildning för att komma tillrätta med och som inte blir bättre med åsikter som körs ner i halsen på medlemmar och väljare fabricerade på Sveavägen 68 eller på Aftonbladets ledarredaktion.
All in all: Som politisk motståndare, om jag nu tar på mig den mer analytiska rollen, får Annie Lööfs första 48 timmar som partiledare sannolikt godkänt. Skulle jag varit centerpartist skulle jag vara nöjd men inte mer. Till skillnad från Håkan Juholt, Åsa Romson och Gustav Fridolin så gjorde hon ingen egen politisk prioritering vilket kan spä på vilsenheten och centrifugalkrafterna i ett parti oroväckande nära fyra procents väljarstöd men kan å andra sidan öppna för ett genuint och väl förankrat folkrörelsearbete. Hur hon sedan får ihop detta med en egen tydlig ledarroll återstår att se.
Den som lever får se.
DN, SR/Ekot, SvD, Aftonbladet, Expressen,
