Jag kan tycka att det tog rätt lång tid för Lars Ohly att inse att hans ”bäst före”-datum passerat men nu har det äntligen skett. Inte för att jag någonsin kommer kunna rösta på (V) av alltför många sakpolitiska skäl så tycker jag att det är hälsosamt att de nu väljer att tvätta bort den siste kommunisten. Lars Ohlys känsla för just det sistnämnda och min egen familjs historia från det Finska befrielsekriget gör att är det något jag har svårt för är just denna ideologi. En ideologi som bland annat kan kopplas samman med totalitära stater och Gulag-arkipelagen.
Vilken väg som (V) väljer att slå in på är enligt deras partistyrelse klar, en tillbakagång till ”Schyman”-linjen med en mer feministiskt inriktad politik. Jag vet inte om just detta är den fråga som kommer vinna framtida framgångar men jag bedömer att (V) kan tjäna på att bli ett smalare parti.
För egen del tycker jag det är rätt skönt att den siste kommunisten nu väljer att kasta in handduken. Han kommer sannolikt alltid att förknippas med detta epitet i min värld. Detta kommer mest sannolikt innebära att det blir lättare att samarbeta med (V) på olika nivåer men hur det går med detta får framtiden utvisa. Detta innebär nu att samtliga partiledare i det rödgröna alternativet samt minst en i det blåa kommer vara nya spelare i valrörelsen 2014. Det bäddar för en lika spännande som rolig period fram till dess. En mätt och frånvarande statsminister kommer kunna ställas mot en hungrig och uppkäftig opposition.
Jo. En sak till, förutom att det inte är min angelägenhet egentligen. Vem skulle jag vilja se som partiledare för (V)? Jonas Sjöstedt. Men mest sannolikt kommer han ha en hård match framför sig – såväl Ulla Andersson som Hans Linde är bägge attraktiva alternativ för ett parti som nu en gång för alla måste bryta igenom mediebruset.
