Jag är inte speciellt förvånad. Just Folkpartiet har haft en faiblesse för att ha tämligen extrema – och i sammanhanget extremt konstiga – ställningstaganden i olika utrikespolitiska ärenden. Ja, även rent allmänpolitiskt. De kanske mest extrema exemplen är när Carl B Hamilton ville ansluta Sverige till Euron när Grekland stod på randen till att sänka hela valutasamarbetet. Risken för ett Eurohaveri finns kvar, sannolikt kommer den finnas där tå en hög nivå för överskådlig tid. Det andra exemplet, rent allmänpolitiskt, var när de propagerade för att snabbt komma igång med nya kärnkraftbyggen mitt under den katastrof som Fukushima kom att innebära för Japan. Folkpartiet har inte under Jan Björklunds ledarskap gjort sig direkt kända för att hylla bildningen betydelse för de politiska ställningstagandena direkt, än mindre göra holistiska analyser om sin omvärld. Jag har aldrig varit imponerad av (FP) utrikes- och säkerhetspolitiska kompetens i allmänhet, speciellt sedan Jan Björklund personligen såg till att bygga ett garage för tolv stridsvagnar på Gotland. Stridsvagnar utan besättning och utan uppgift. Detta genidrag skulle enligt (FP) dramatiskt förändrat maktbalansen i vårt närområde. Dagens utspel i SvD är ett mycket uppenbart sådant i denna skola av mindre genomtänkta ställningstaganden.
Vad Folkpartiet egentligen säger är att vi skall ta ställning inför en Libysk inrikespolitisk konflikt. NTC, som nu (FP) vill se som enda legitim motpart, organiserar endast 40 procent av motståndsrörelsen och dessa 40 procent har aktivt exkluderat de övriga. De övriga grupperingarna kommer främst från södra och västra Libyen. De som stammar från de södra delarna har en tydligare afrikansk identitet än en arabisk dito och de västra delarna är främst av berber-ursprung. Folkpartiet missar i sammanhanget att Afrikanska Unionen, (AU), valt att inte erkänna NTC av just detta skäl samt att Libyen som av en händelse ligger i just…. Afrika.
Jag ber därför nu Carl Bildt om två tjänster:
- Var din linje trogen, den är balanserad i frågan om Libyen om att erkänna eller inte erkänna legitima regimer. Du är konsekvent och i linje med folkrätten.
- Lyssna inte på Jan Björklund eller hans partikamrater, le gärna lite artigt sådär på gemensamma kräftskivor - men låt det dessa herrar säger gå in genom ditt ena öra och ut genom det andra för att sedan segla iväg in i historiens skratt- och skräpkammare.
Skulle dessa folkpartistiska idéer trots allt få fäste i Arvfurstens palats kommer vi få varva utrikespolitiska härdsmältor med inrikespolitiska fiaskon inom just det delikata ämnet utrikes- och säkerhetspolitik. Bespara oss detta, det räcker med de åsiktsskillnader vi har emellan oss.
