Bildens webblats

Sverige måste gå i spetsen och kräva sanktioner mot Israel för de folkrättsbrott som knappast längre förnekas av någon utanför landet. Efter revolutionens seger i Libyen blir Israel alltmer ensamt som folkrättsbrytare i Mellanöstern. Tålamodet med särbehandlingen av Israel håller på att tryta i stora delar av världen. Var står Sverige? Om vårt militära stöd till revoltörerna i Libyen ska bli led i en trovärdig politik för en global rättsordning måste Carl Bildt och den svenska regeringen snarast ta initiativ till målinriktade sanktioner mot de israeliska beslutsfattarna. Det kan handla om blockering av bankkonton, inreseförbud, förbud mot import från bosättningar etcetera. Sverige har ett särskilt ansvar, skriver ordföranden i Palestinagrupperna Per Gahrton på DN Debatt.

Per Gahrton pekar på en rad uppenbara brott mot folkrätten. Han redovisar dessutom att den israeliska ockupationen nu går in i sitt fyrtiofemte år utan att omvärlden vidtagit en enda sanktionsåtgärd. Ständigt kommer rapporter om nya olagliga bosättningar. I en ny rapport dokumenterar den israeliska människorättsorganisationen Btselem en okänd aspekt av ockupationen: Utöver de ökända bosättningarna runt Jerusalem och längs gränsen mellan Israel och Västbanken pågår en omfattande annekteringsprocess av hela Jordandalen, totalt 28,8 procent av Västbankens yta. Redovisningen han gör är lika skrämmande som den lämnar obehagliga avtryck i mitt medvetande. Per Gahrton är skicklig på att sätta en bild av en stat att avsky och jag är tyvärr rätt övertygad om att många kommer att hysa sympati för hans förslag om blockad och inreseförbud för israeler i EU för att ta några exempel. Och än mer, jag är tyvärr helt övertygad om att Israeliska opinionsbildare ånyo kommer att spela ut ”Förintelse-kortet” som försvar. Israel brukar spela detta kort vid i praktiken alla tillfällen som de på något sätt blir trängda av det faktiska sakläget. Antalet FN-konventioner som Israel väljer att inte hörsamma börjar bli rätt stort. På Wikipedia finner jag en sammanfattning som kan vara väl värd att ta del av – ett sammandrag är som följer:


Haagkonventionen 1907 – Artiklar rörande privat egendom

• Artikel 46: Privat egendom kan inte bli konfiskerad.
• Artikel 55: Den ockuperande staten ska endast betraktas som administratörer av fast egendom i de ockuperade territoriet.
• Artikel 56: Kommuners egendom, även statlig egendom, ska betraktas som privat egendom.

Fjärde Genèvekonventionen 1949

• Artikel 49: Den ockuperande makten ska inte deportera eller förflytta delar av sin egna civilbefolkning in i det territorium de ockuperar.
• Artikel 53: Det är förbjudet att förstöra offentlig eller privat egendom på ockuperad mark.

Resolutioner från FN

• Resolution 252 (21 maj 1968) Uppmanar Israel att upphäva alla åtgärder som ändrar Jerusalems status.
• Resolution 446 (22 mars 1979) Fastställer att Israels policy att etablera bosättningar på arabiskt territorium ockuperade sedan 1967 är olagligt.
• Resolution 465 (1 mars 1980) Uppmanar Israel att utrymma de existerande bosättningarna och upphöra att etablera, planera och uppföra nya bosättningar.
• Resolution 471 (5 juni 1980) Uppmanar återigen alla stater att icke förse Israel med sådan assistans som kan användas i samband med bosättningarna på ockuperad mark.
• Resolution 476 (30 juni 1980) Återupprepar att med våld ta territorium är otillåtligt; att ändra de fysiska, geografiska, demografiska och historiska egenskaperna på ockuperad mark, vilket Israel gör, är otillåtligt och utgör ett flagrant brott mot fjärde Genèvekonventionen.
• Resolution 478 (20 augusti 1980) Förkunnar Israels tillägg till dess Basic Law angående annektering av östra Jerusalem som ogiltig och uppmanar Israel att respektera fjärde Genèvekonventionen.

All in all: Hela denna soppa har nu börjat bränna vid på spisen. Den arabiska våren har tillfälligt vridit strålkastarljuset från staten Israels agerande som den ockupationsmakt de de facto är. Per Gahrton vrider tillbaka strålkastaren nu men jag är osäker på om Israel kommer att hörsamma detta på något annat sätt än att i vanlig ordning spela ut ”Förintelse – kortet”. För vilken gång i ordningen vet vi inte men det börjar bli rätt tröttsamt. Israels ständiga försvarslinje, just detta spelkort, börjar bli så tummat och använt nu att det snarare är ett hån mot alla de sex miljoner judar som dog i samband med Förintelsen. Med tiden så kommer detta spelkort bli allt mindre värt, dels på grund av att de sista överlevande snart är döda av ålder men kanske främst för att staten Israels främsta företrädare gång på gång spelar detta kort. Det är inte utan att jag därför tycker att det ligger någonting i Per Gahrtons krav på kraftigare markeringar gentemot den Israeliska ockupationen.

Spelar Israel ut sitt gamla vanliga kort så gräver de sin egen grav på sikt. De måste sluta att brännmärka de som kritiserar staten Israels agerande som antisemiter. Det är de sista vi är. Men en och annan kan nog passera den gränsen över tid om Israel fortsätter med sin retorik och framför allt, sitt agerande. Det är ett farligt spel som Israel nu för, soppan börjar bränna vid på den spis som hela Mellanöstern utgör.

DN, Wikipedia,